till 2,176,100 kr. Hufvudgården, belägen midt på slättbygden nära landsvägen mellan Malmö och Ystad, har under de senare egarnas händer omdanats till ett prydligt herresäte, omgifvet af park och trädgård. — J. omtalas redan på 1300-talet och tillhörde vid Skånes öfvergång till Sverige den mäktige Ivar Krabbe, som, sedan gården under kriget 1644 blifvit bränd, uppförde det nuv. boningshuset. J. köptes 1811 af landshöfdingen frih. E. R. von Nolcken (d. 1834), ärfdes af hans son frih. K. A. von Nolcken (d. 1857), hvilken gaf J. dess nuv. utseende, tillhörde sedan dennes måg, ryttmästaren C. G. Stjernsvärd och eges nu af hans änka, fru Klara Stjernsvärd. — 2. Hvitbetssockerfabrik i Källstorps socken, Malmöhus län, vid J. station å Börringe—Östratorps järnväg, anlades 1891 af J. sockerfabriksaktiebolag och är jämte 25/64 mtl i Källstorps samt 6 365/2048 mtl i Ö. Vemmenhögs socken (Tofthögs gård) taxerad till nära 1,5 mill. kr. (1908). Wbg. Jordbeskrifning. Se Geografi. Jordbin, zool. Se Gräfbin. Jordblad, bot., de ofta stora, långskaftade örtblad, som stå omkring stammens bas (vid rothalsen, däraf det oriktiga namnet rotblad) och ha annan form än högre upp sittande örtblad. G. L—m. Jordblandning, trädg. Till mera ömtåliga trädgårdsväxter, i synnerhet krukväxter, kan i allmänhet icke utan vidare tagas vanlig ”trädgårdsjord” af de slag, som förekomma ute på trädgårdslanden, då sådan vanligen är för mager, för ogenomsläpplig eller har en alltför ensidig sammansättning. I trädgårdarna brukar man därför anskaffa förråd af olika jord- och gödselslag samt jordförbättringsmedel och vid plantering af hvarje särskildt växtslag hopblanda sådana ämnen, som befunnits passande för växten i fråga. För växter (palmer, rosor m. fl.), som trifvas i mera styf, näringsrik jord, beredes en jordblandning af t. ex. grästorfjord (beredd genom kompostering af torfvor, som skurits upp från en gräsvall på lerjord), kogödsel, kolstybb, grus m. m., och för växter, som kräfva mindre näring, men mera porös, luftrik jord, såsom fallet är med vissa begonior, Cyclamen, Camellia, hopblandas exempelvis löf- eller ljungjord, brunnen hästgödsel, sand, kalkgrus o. d. C. G. D. Jordborrning afser flerfaldiga ändamål, såsom undersökning af byggnadsgrunder och beskaffenheten af jordmånen i allmänhet, torfmossar och lerlager, upptagande af källor och brunnar, undersökning af de under den lösa jorden liggande berglagren o. s. v. Arbetet utföres antingen för hand med sked-, spiral-, ventilborr (se fig. 1—3) eller snäckborr eller med djupborrningsmaskiner (se Borrmaskiner). I Kina har man sedan äldsta tider användt jordborrning för att skaffa vatten, och s. k. artesiska borrbrunnar (se Artesisk brunn) finnas där i stor mängd. I Europa började man tidigt använda jordborrning för att upptäcka vattenådror. I Amerika har jordborrningen fått en otroligt stor användning vid eftersökande af petroleum, i synnerhet inom Pennsylvanias oljeförande distrikt. I Sverige har på senare tider en mängd jordborrningar utförts, i synnerhet i Skåne för uppdagande af stenkolslager, och där ha borrhål af öfver 200 m. djup nedslagits på flera ställen. Äfven många artesiska brunnar finnas där, t. ex. för Malmö stads behof (se Artesisk brunn). I det öfriga landet ha på hundratals ställen vatten genom borrning erhållits, och flera märkliga mineralkällor, t. ex. Karlstads berömda järnvattenskälla, ha uppdagats. Th. N—m. (K. S—ll.)

Fig. 1 skedborr, fig. 2 spiralborr, fig. 3 ventilborr (ventilen nedtill öppnar sig vid cylinderns nedförande och sluter sig vid uppdragningen, så att borrmjölet eller slammet följer med upp).

Jordbrand, geol., fys., en vid jordytan eller på större eller mindre djup därunder försiggående, till följd af själfantändning eller människors åtgöranden uppkommen förbränning af torfaflagringar, stenkols- och brunkolsflötser eller andra kolhaltiga bildningar. Förbränningen sker långsamt och i allmänhet utan låga, men sträcker sig ofta öfver stora områden och är i de flesta fall omöjlig att dämpa. Vid brand i stenkols- och brunkolslager blifva de närmast öfver och under liggande bergartslagren (lera, skifferlera och lerig sandsten) genom hettans inverkan ”brända”, sintrade och delvis förglasade, på ungefär liknande sätt som lerteglen i en tegelugn. Sådana bergartsförändringar äro kända vid flera af Tysklands kolfält (Saarbrücken, Zwickau, Abtrode i Hessen, Bilin och Karlsbad i Böhmen, Zittau i Sachsen). I torfbildningar (torfmossar) uppstår brand icke genom själfantändning, utan genom direkt antändning vid skogseldar eller på annat sätt. Förbränningen kan i dem sträcka sig betydligt djupt och fortfara flera månader. I Ryssland förekommer sådan jordbrand (torfbrand, mossbrand) ej sällan, i Sverige någon gång. Jfr Skogsbrand. E. E. Jordbruk, i vidsträckt bemärkelse detsamma som landtbruk l. landthushållning (se Landtbruk), i inskränkt och egentlig bemärkelse den del af landtbruket, som sysselsätter sig med växtodling. Jordbruksarbetarfrågan. Se Arbetarfrågan, sp. 1335—36. Jordbruksboställen. Se Boställen, sp. 1296. Jordbruksdepartementet, Kungl., ett af de statsdepartement, i hvilka den svenska statsförvaltningen är delad. Enligt k. stadgan 31 mars 1900 med ändringar 30 jan. 1903 och 30 sept. 1904 höra till detta departement ärenden rörande jordbruk, landtmannanäringar, husslöjd och skogshushållning