Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jordbruksminister ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jordeboksdivisionen meddelade
beslut å Kammarkollegiets vägnar.
Kbg.
Jordebokspersedlar, kam., de slags alster
af jord- och bergsbruk, boskapsskötsel
samt fiske o. a. näringsfång, å hvilka
ränta urspr. utgjordes till staten och som
sedermera fått kvarstå i jordeböckerna som
måttstock vid räntans uträkning efter årligt
markegångspris. De persedlar, som företrädesvis
ansågos representera en art hufvudafkastning,
blefvo vid ränteförenklingen särskildt bestämda
som ”ortens hufvudpersedlar”, hvari alla andra
persedlar skulle uppgå. Sådana hufvudpersedlar
voro spannmål, smör, kött, fläsk, tackjärn och
hö.
Kbg.
Jordeboksränta, kam. Under denna benämning
började man 1718 i jordeböckerna sammanföra
de gamla jordräntor, som dittills ensamma
upptagits i jordeböckerna, medan de yngre
jordräntor, hvilka på 1600-talet tillkommit
genom en del bevillningars förvandling till
ständig efter mantal utgående grundskatt och
först vid ofvan angifna tid skulle införas
i jordeböckerna, sammanställdes under
benämning mantalsränta. Jordeboksräntans
förnämsta underafdelningar voro dagsverken
(”jordeboksdagsverken”) och fodringen. Jfr
Grundränta.
Kbg.
Jordebokssocken, sammanfattningen af de
hemman och lägenheter å landsbygden, som
för beskattningsändamål äro i jordeboken (se
d. o.) sammanförda under samma sockennamn. Enligt
regeln sammanfaller jordebokssocknen med
kyrkosocknen (jfr Socken). Förr ha på många
ställen, till följd däraf att jordebokssocknen
icke sammanfallit med kyrkosocknen,
förefunnits oregelbundenheter i de judiciella,
administrativa och ecklesiastika indelningarna,
men under de senaste tjugu åren ha de allra
flesta af dessa skiljaktigheter utjämnats. Ej
sällan har genom sammanläggning af angränsande
socknar det ena slaget af de ifrågavarande
socknarna upphört, hvarvid dess namn mer
eller mindre fullständigt försvunnit. Äfven
annorledes har skiljaktighet uppstått. Så
har i våra dagar Hyllie som kyrkosocken
upphört därigenom, att, sedan af en del inom
denna bildats Limhamns kapellförsamling,
denna tillökades med bl. a. återstående delen
af Hyllie och blef Limhamns annexförsamling,
men ej Limhamns jordebokssocken, utan Hyllie
kvarstod som sådan.
K. S.
Jordegarandel, jur., jordegares rätt till
delaktighet i mineralfyndighet, inmutad å hans
mark. Enligt vår gällande rätt (jfr grufstadgan
16 maj 1884 med genom lag 20 okt. 1899 gjorda
ändringar) är jordegaren berättigad att till
hälften med inmutaren deltaga i grufarbetet och
den däraf fallande vinsten. Jordegarandel kan
begagnas till fullo eller till viss del. Äro
inom ett inmutadt område eller utmål flera
jordegare med laga skillnad sig emellan, njuta de
jordegarandel hvar inom sitt egovälde. Jordegaren
må under försöksarbetet, när han vill, hos
inmutaren anmäla sig till att helt eller delvis
begagna sin jordegarandel. Härefter njuter han
delaktighet i anläggningen och är å andra sidan
förpliktad att vidkännas motsvarande andel i alla
kostnader, som för arbetets bedrifvande därefter
erfordras, äfvensom att i samma proportion
ersätta värdet af de för arbetet nödiga och
nyttiga byggnader, redskap och förråd, som
dessförinnan blifvit anskaffade. I kostnad, som
inmutaren haft för fyndighetens undersökning och
blottande, är jordegaren ej skyldig att taga del,
hvaremot hela afkastningen under samma tid odelad
tillhör inmutaren. Anmälan om begagnande
af jordegarandel skall göras sist vid
utmålsläggningen. Om inom ett utmål äro
flera jordegare, har dock den, på hvars
egoområde grufarbetet inkommer först efter
utmålsläggningen, rätt att anmäla sig till
begagnande af jordegarandel senast inom
sex månader efter det arbetet inkommit på
hans grund och han därom underrättats af
inmutaren. Då grufanläggning blifvit sönad
eller inmutningsrätt annorledes förverkats,
skall såväl jordegarandelen i grufvan som den
mark, hvilken varit till grufegaren upplåten,
hemfalla till jordegaren utan ersättning,
dock att ur grufvan uppfordrad malm må kunna
för egarens räkning under två år därefter
afgiftsfritt å marken kvarligga. Å kronojord,
som under ständig besittningsrätt innehafves
(hit hänföres i förevarande afseende äfven
grufskog) eller är till boställe anslagen,
åtnjuter kronoåbon eller boställsinnehafvaren
rätt till jordegarandelen; om han begagnar
denna rätt, eger han ock att sedermera behålla
jordegarandelen som sin enskilda tillhörighet. Å
annan kronojord skall inmutaren, där ej
kronan begagnar sin jordegarandel, njuta
jordegarandelen till godo med förpliktelse
att till kronan erlägga viss årlig afgäld fr.
o. m. året efter utmålsläggningen; inmutaren
är dock i detta fall från utgången af tjugonde
året efter utmålsläggningen skyldig att vara
underkastad de bestämmelser om rätt för kronan
att själf begagna jordegarandelen, hvilka då må
vara gällande. Enligt särskilda författningar
skall den kronan tillkommande andel i fyndighet,
belägen å kronojord af sistnämnda art, utbjudas
på arrende. Har ej arrendeaftal kommit till
stånd, skall kronans jordegarandel lämnas
obegagnad, där ej konungen för särskildt fall
annorlunda förordnar. Jfr k. kung. 20 okt. 1899
om begagnande af kronans jordegarandel i grufva
och därtill sig anslutande författningar. Se
äfven lag 19 april 1907 om inskränkning
i inmutningsrätten och lag 14 maj 1909
ang. fortsatt tillämpning af stadgandena i
nämnda lag.
A. E—g.
Jordegare, jur., egare till jordegendom
(jfr Egendom), särskildt å landet, i motsats
till landbo, arrendator, besittningshafvare
i allmänhet (t. ex. boställsinnehafvare)
samt till ränteegare, d. v. s. den, som eger
rätt till ränta af jord, hvartill en annan
har eganderätt (jfr Frälseränta, Jordränta,
Skattefrälse). Kronan är egare till kronojord;
frälse- och skattejord eges däremot af
enskilda. Numera är hvarje svensk undersåte,
äfven mosaisk trosbekännare, berättigad
att förvärfva och besitta fast egendom inom
Sverige af hvad natur som helst. Utländsk
undersåte måste för erhållande af sådan rätt
söka konungens tillstånd. Detsamma gäller
ock främmande trosbekännares församlingar,
inrättningar och stiftelser. I fråga om rätt
att ega jord innehåller svensk lag för öfrigt
vissa inskränkningar beträffande riksbanken,
solidariska bankbolag, bankaktiebolag samt
brännvinsbolag. För bolag och föreningar i
allmänhet har genom lagen 4 maj 1906 stadgats
förbud att förvärfva fast egendom på landet
i Norrland och vissa delar af Dalarna.
C. O. M—n. (V. Sgn.)
Jordekorrsläktet, Tamias, zool., hör till
fam. ekorrdjur, ordn. gnagare, klassen
däggdjur. Det skiljer sig från ekorrsläktet
(se d. o.) genom mera satt kroppsbyggnad,
kortare svans och ben samt förhandenvaron af
stora kindpåsar; pälsen är korthårig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
