Jordeboksdivisionen meddelade beslut å Kammarkollegiets vägnar. Kbg. Jordebokspersedlar, kam., de slags alster af jord- och bergsbruk, boskapsskötsel samt fiske o. a. näringsfång, å hvilka ränta urspr. utgjordes till staten och som sedermera fått kvarstå i jordeböckerna som måttstock vid räntans uträkning efter årligt markegångspris. De persedlar, som företrädesvis ansågos representera en art hufvudafkastning, blefvo vid ränteförenklingen särskildt bestämda som ”ortens hufvudpersedlar”, hvari alla andra persedlar skulle uppgå. Sådana hufvudpersedlar voro spannmål, smör, kött, fläsk, tackjärn och hö. Kbg. Jordeboksränta, kam. Under denna benämning började man 1718 i jordeböckerna sammanföra de gamla jordräntor, som dittills ensamma upptagits i jordeböckerna, medan de yngre jordräntor, hvilka på 1600-talet tillkommit genom en del bevillningars förvandling till ständig efter mantal utgående grundskatt och först vid ofvan angifna tid skulle införas i jordeböckerna, sammanställdes under benämning mantalsränta. Jordeboksräntans förnämsta underafdelningar voro dagsverken (”jordeboksdagsverken”) och fodringen. Jfr Grundränta. Kbg. Jordebokssocken, sammanfattningen af de hemman och lägenheter å landsbygden, som för beskattningsändamål äro i jordeboken (se d. o.) sammanförda under samma sockennamn. Enligt regeln sammanfaller jordebokssocknen med kyrkosocknen (jfr Socken). Förr ha på många ställen, till följd däraf att jordebokssocknen icke sammanfallit med kyrkosocknen, förefunnits oregelbundenheter i de judiciella, administrativa och ecklesiastika indelningarna, men under de senaste tjugu åren ha de allra flesta af dessa skiljaktigheter utjämnats. Ej sällan har genom sammanläggning af angränsande socknar det ena slaget af de ifrågavarande socknarna upphört, hvarvid dess namn mer eller mindre fullständigt försvunnit. Äfven annorledes har skiljaktighet uppstått. Så har i våra dagar Hyllie som kyrkosocken upphört därigenom, att, sedan af en del inom denna bildats Limhamns kapellförsamling, denna tillökades med bl. a. återstående delen af Hyllie och blef Limhamns annexförsamling, men ej Limhamns jordebokssocken, utan Hyllie kvarstod som sådan. K. S. Jordegarandel, jur., jordegares rätt till delaktighet i mineralfyndighet, inmutad å hans mark. Enligt vår gällande rätt (jfr grufstadgan 16 maj 1884 med genom lag 20 okt. 1899 gjorda ändringar) är jordegaren berättigad att till hälften med inmutaren deltaga i grufarbetet och den däraf fallande vinsten. Jordegarandel kan begagnas till fullo eller till viss del. Äro inom ett inmutadt område eller utmål flera jordegare med laga skillnad sig emellan, njuta de jordegarandel hvar inom sitt egovälde. Jordegaren må under försöksarbetet, när han vill, hos inmutaren anmäla sig till att helt eller delvis begagna sin jordegarandel. Härefter njuter han delaktighet i anläggningen och är å andra sidan förpliktad att vidkännas motsvarande andel i alla kostnader, som för arbetets bedrifvande därefter erfordras, äfvensom att i samma proportion ersätta värdet af de för arbetet nödiga och nyttiga byggnader, redskap och förråd, som dessförinnan blifvit anskaffade. I kostnad, som inmutaren haft för fyndighetens undersökning och blottande, är jordegaren ej skyldig att taga del, hvaremot hela afkastningen under samma tid odelad tillhör inmutaren. Anmälan om begagnande af jordegarandel skall göras sist vid utmålsläggningen. Om inom ett utmål äro flera jordegare, har dock den, på hvars egoområde grufarbetet inkommer först efter utmålsläggningen, rätt att anmäla sig till begagnande af jordegarandel senast inom sex månader efter det arbetet inkommit på hans grund och han därom underrättats af inmutaren. Då grufanläggning blifvit sönad eller inmutningsrätt annorledes förverkats, skall såväl jordegarandelen i grufvan som den mark, hvilken varit till grufegaren upplåten, hemfalla till jordegaren utan ersättning, dock att ur grufvan uppfordrad malm må kunna för egarens räkning under två år därefter afgiftsfritt å marken kvarligga. Å kronojord, som under ständig besittningsrätt innehafves (hit hänföres i förevarande afseende äfven grufskog) eller är till boställe anslagen, åtnjuter kronoåbon eller boställsinnehafvaren rätt till jordegarandelen; om han begagnar denna rätt, eger han ock att sedermera behålla jordegarandelen som sin enskilda tillhörighet. Å annan kronojord skall inmutaren, där ej kronan begagnar sin jordegarandel, njuta jordegarandelen till godo med förpliktelse att till kronan erlägga viss årlig afgäld fr. o. m. året efter utmålsläggningen; inmutaren är dock i detta fall från utgången af tjugonde året efter utmålsläggningen skyldig att vara underkastad de bestämmelser om rätt för kronan att själf begagna jordegarandelen, hvilka då må vara gällande. Enligt särskilda författningar skall den kronan tillkommande andel i fyndighet, belägen å kronojord af sistnämnda art, utbjudas på arrende. Har ej arrendeaftal kommit till stånd, skall kronans jordegarandel lämnas obegagnad, där ej konungen för särskildt fall annorlunda förordnar. Jfr k. kung. 20 okt. 1899 om begagnande af kronans jordegarandel i grufva och därtill sig anslutande författningar. Se äfven lag 19 april 1907 om inskränkning i inmutningsrätten och lag 14 maj 1909 ang. fortsatt tillämpning af stadgandena i nämnda lag. A. E—g. Jordegare, jur., egare till jordegendom (jfr Egendom), särskildt å landet, i motsats till landbo, arrendator, besittningshafvare i allmänhet (t. ex. boställsinnehafvare) samt till ränteegare, d. v. s. den, som eger rätt till ränta af jord, hvartill en annan har eganderätt (jfr Frälseränta, Jordränta, Skattefrälse). Kronan är egare till kronojord; frälse- och skattejord eges däremot af enskilda. Numera är hvarje svensk undersåte, äfven mosaisk trosbekännare, berättigad att förvärfva och besitta fast egendom inom Sverige af hvad natur som helst. Utländsk undersåte måste för erhållande af sådan rätt söka konungens tillstånd. Detsamma gäller ock främmande trosbekännares församlingar, inrättningar och stiftelser. I fråga om rätt att ega jord innehåller svensk lag för öfrigt vissa inskränkningar beträffande riksbanken, solidariska bankbolag, bankaktiebolag samt brännvinsbolag. För bolag och föreningar i allmänhet har genom lagen 4 maj 1906 stadgats förbud att förvärfva fast egendom på landet i Norrland och vissa delar af Dalarna. C. O. M—n. (V. Sgn.) Jordekorrsläktet, Tamias, zool., hör till fam. ekorrdjur, ordn. gnagare, klassen däggdjur. Det skiljer sig från ekorrsläktet (se d. o.) genom mera satt kroppsbyggnad, kortare svans och ben samt förhandenvaron af stora kindpåsar; pälsen är korthårig