från Tabergs grufvor n. om Filipstad samt Ramsberg i n. till Grenna i Småland, ett område med en diameter af ungefär 20 svenska mil, således ett ytinnehåll af omkr. 35,000 kvkm. Ytcentrum tycktes ligga i västligaste hörnet af Södermanland. Ungefär samma ytcentrum hade 1877 års jordskalf, hvars utbredningsområde dock var mindre. Jordskalfvet 3 mars 1880 berörde hufvudsakligen Värmlands län. Ett 26 jan. s. å. iakttaget jordskalf hade zonal utsträckning i riktning s. v. till n. o. från Ullerud i Värmland förbi Falun till Åmot i Hälsingland, en sträcka af 130 à 140 km. År 1880 inträffade i Sverige tre jordskalf, 1881 ett, 1882 fem, 1883 sex, 1884 sju, 1885 tre, 1886 sex, 1888 sexton, och under nästan hvarje följande år ha alltid några jordskalf varit märkbara, i antal växlande mellan några få och fler än tio. Ganska starkt och vidt utbredt var jordskalfvet 23 okt. 1904, hvarvid särskildt västkusten skakades i ovanligt häftig grad, dock utan att någon nämnvärd skada åstadkoms. Kusttrakterna kring norra delen af Bottniska viken äro ofta utsatta för jordskalf; f. ö. tyckas sådana förekomma talrikast inom ett bredt bälte, som omfattar Bohuslän, större eller mindre delar af Dalsland, Värmland, Västergötland, Småland, Västmanland, Närke, Södermanland, Uppland och Östergötland. Men äfven inom andra delar af Sverige äro jordskalf icke sällsynta. I allmänhet äro två eller tre stötar eller skakningar, åtskilda af några sekunders afbrott, märkbara vid hvarje särskildt jordskalf, och hela företeelsen varar endast några få till kanske omkr. 20 sekunder, såsom t. ex. vid det jordskalf, som i mars 1812 förstörde staden Carácas i Syd-Amerika, vid det centraleuropeiska jordskalfvet i mars 1872, och vid Herzogenrath 1873 och 1877 m. fl. Stundom upprepas dock stötarna en eller flera gånger dagligen under längre eller kortare tid (jordskalfsperiod). Den sorgliga katastrof, som i nov. 1880 träffade Agram, var en synnerligen våldsam jordstöt, föregången och efterföljd af än svagare, än starka jordskalf, hvilka ännu i mars 1881 icke hade h. o. h. upphört. De särskilda jordstötarna under den 4 månader långa jordskalfsperiod, som 1869 och 1870 hemsökte Gross Gerau i Hessen, räknades i hundratal; de följde ofta så tätt på hvarandra, att t. ex. på en enda dag 53 stötar iakttogos. Särskildt märklig är den ”jordskalfssvärm”, som 1870 ödelade prov. Fokis i Grekland och som med nästan exempellös uthållighet varade i mera än tre år, hvarvid omkr. 300 svåra stötar och otaliga svaga sådana egde rum med stundom så korta mellantider, att man beräknat deras antal till omkr. 29,000 under hvart och ett af de tre första dygnen. Jordskalfvet på ön Ischia 28 juli 1883, vid hvilket 1,700 människor gingo förlorade, inträffade helt plötsligt och utgjordes af en enda väldig stöt eller skakning af blott 15 sekunders varaktighet. De nämnda jordskalfven ha i allmänhet egt central karaktär. Afgjordt axiala l. lineära äro däremot de jordskakningar med stor längdutsträckning, som inträffat i områdena utmed Kordillererna, från Chile till Mexico. De mest fasansfulla jordskalfven förskrifva sig från dessa trakter och äro förbundna med namnen Lima, Callao, Riobamba, Quito, Pasco, Cumana, Arica m. fl. Alla följde de i sin utbredning riktningen af den stora bergskedjan. Bland synnerligen förödande jordskalf på senaste tiden äro att anföra det stora jordskalfvet i mellersta Japan 1893 (jfr A. Nathorsts uppsats i ”Ymer” 1894), det på Martinique m. fl. af Antillerna 8 maj 1902, hvarvid staden Saint Pierre, i samband med utbrott från vulkanen Montagne Pélée, förstördes, det, som 18 april 1906 förstörde San Francisco, det, som vid slutet af 1908 ödelade städerna Messina på Sicilien och Reggio i Kalabrien m. fl. (jfr fig. 3) samt sträckte sina härjningar öfver angränsande delar af Italien och hvaraf efterverkningar förnummos ännu vid midten af jan. 1909, äfvensom de, hvilka sommaren 1909 ödelade flera städer i Mexico och i Grekland.

Fig. 3. Ett vid jordskalfvet i Messina 1908 förstördt hus (franska konsulatets).

Vid nästan alla jordskalf förnimmes jämte markens skakande rörelse ett mer eller mindre starkt dån eller buller, jämförligt dels med ett åskliknande dunder, dels med en tunglastad vagns rullande på en stengata. Ljudet inträffar merendels samtidigt med själfva jordstöten eller skakningen samt förefaller som kommande från någon plats under jordytan. Jordskalfven äro i allmänhet mindre intensiva och förhärjande på en fast berggrund än på mark, som i ytan består af lösa jordarter, såvida icke dessa ega stor mäktighet, i hvilket senare fall skakningen betydligt hämmas och försvagas, innan den hinner till ytan. Sällspordheten och svagheten af jordskalf inom det af väldiga sandaflagringar betäckta nordeuropeiska slättlandet torde därigenom förklaras. Under senare årtionden ha inom olika delar af jorden inrättats en mängd seismologiska stationer, där jordskalfven, äfven de från aflägsna trakter, iakttagas och registreras i afseende på tid och styrka m. m. medelst för ändamålet särskildt konstruerade känsliga instrument, seismografer l. seismometrar. Man har därvid trott sig kunna konstatera, att jordskalfsrörelsen fortplantas icke allenast inom och