aug., på 12 fot äro dessa epoker i midten af april och okt. och på 20 fot midt i sommaren, i juli, och på vintern. Liknande undersökningar utfördes i Uppsala 1837—46 af Rudberg och A. J. Ångström (A. J. Ångström, ”Mémoire sur la température de la terre à différentes profondeurs, à Upsala”, 1851), af A. Quetelet i Bruxelles från 1835, af Forbes i Edinburgh 1835—42, af Caldelott i Trevandrum 1842—45 samt i senare tid af många meteorologer, bland andra af Homén i Helsingfors. I flera trakter, där medeltemperaturen är under 0°, är jorden under ett visst djup beständigt frusen. I en stor del af Sibirien upptinar marken, trots den betydliga sommarvärmen, endast några fot och är därunder frusen, så långt (90 m.) man kunnat nedtränga. — De inrättningar, som användas för bestämmande af jordtemperaturen, kunna vara af flera slag, såsom termometrar (jordtermometrar), försedda med långa rör, så att de kunna, åtminstone till några fots djup, afläsas utan att tagas upp från sin plats, eller vanliga termometrar, som hastigt upplyftas och afläsas. En särdeles enkel anordning är den af Lamont använda, bestående af en trätrumma nedsatt vertikalt i jorden och i bottnen sluten af en kopparskifva. I rännan sitta öfver hvarandra träklossar, upptill försedda med hvar sin krok till klossens uppdragning. På dennas ena sida finnes en urholkning för temometern; midt emot det ställe, där termometerkulan sitter, är en öppning i trummans vägg, täckt med en kopparskifva för jordtemperaturens meddelande. Klossarna uppdragas hastigt hvar för sig, och termometern afläses så fort som möjligt. H. E. Hamberg använder ett särskildt i jorden nedgräfdt trärör för hvarje termometer. I trärörets botten är en skål af järn, i hvilken kvicksilfver hålles för att öka värmeledningen från jorden. Termometern, som är gjord trög genom ett värmeisolerande hölje, nedsänkes i röret, så att dess kula omges af kvicksilfret. Vid afläsningar upphissas den medelst ett snöre. Jfr V. T. Hornen, ”Om jordtemperaturbestämningar” (1898). L. A. F. (N. E—m.) Jordtermometer l. Geotermometer, fys., en för uppmätning af jordtemperaturen särskildt inrättad termometer. Särdeles enkel är den af Lamont konstruerade. Se Jordtemperatur. Jordtistel, bot. Se Tistel. Jordtorpare, jur., arrendator af en jordlägenhet, för hvilken till hufvudgårdens innehafvare erlägges lega helt eller delvis bestående i dagsverken. Se vidare Torp. Jordtrattar, geol. Se Doliner. Jordugglan, zool. Se Ugglesläktet. Jordvall, jur., en af jord uppkastad vall, hvilken tjänar till inhägnad af egor, utgör en klass af de laga hägnader, hvilka finnas angifna i k. förordn. 31 jan. 1815. Enligt denna skall jordvall, för att kunna som laga hägnad anses, ega en höjd af 2 3/4 alnar (1,63 m.), som räknas antingen från jordytan eller, om dike finnes vid vallens kant med en bredd upptill af minst 3 alnar (1,78 m.), från dikets botten. I höjden får inräknas gärdsgård, som ställes på jordvallen, eller häck af taggiga växter, hvilken därpå planteras. Äfven de i Malmöhus län brukliga stängslen af tång uppå jordvall med diken få inbegripas under denna klass af hägnader och med samma höjd anses som laggilla. A. Th. S.* Jordvals (ty. erdwalze), befästningsk., kallas stundom den vid utförandet af vissa löpgrafvar i fästningskriget använda arbetsmetod, hvarvid den jord, som till arbetsmanskapets skydd upplägges framför löpgrafvens tät, oupphörligt, i den mån löpgrafven skrider framåt, omkastas och därigenom kommer i ett slags roterande rörelse, som föranledt benämningen. O. A. B.* Jordvargen, zool. Se Sibethyenan. Jordvax. Se Ozokerit. Jordverk, befästningsk., allmän benämning på befästningar utan beklädnadsmurar och starkare hålbyggnader. L. W:son M. Jordvärdestegringsskatt. Se Oförtjänt värdestegring. Jordvätska, landtbr. Se Markvätska. Jordärtskocka, bot. Se Helianthus. Jordätare. Se Geofagi. Joris [jå-], holländsk namnform för Georg. Jorister. Se Joriszianer. Joriszianer l. Jorister, religiös sekt. Se David Jorisz. Jórk. Se Jorvik. Jormungand, nord. myt., d. v. s. det stora odjuret, ett namn för Midgårdsormen (se d. o.). Th. W.* Jormunrek, fornnordisk sagokonung. Se Ermanarik och Hamder. Jornáda [chår-; sp., eg. något, som räcker en dag, dagsresa], akt i det äldre spanska nationaldramat. Ordets sistnämnda betydelse tillskrifves B. Torres Naharro, som användt detta uttryck i sin lyrisk-dramatiska samling ”Propaladia” (1517). Ad. H—n. Jornandes, oriktig form för Jordanes (se d. o.). Jorois (fi. Jorvinen), socken vid Saimavattnen, i Jokkas härad och Leppävirta domsaga, S:t Michels län, Finland. Landareal 686 kvkm. Befolkningen, finsk, 8,122 pers. (1908). J. är ett imperiellt pastorat af 2:a kl., Nyslotts stift, Jokkas prosteri. I socknen ligga Järvikylä gods och kreatursskötarskola. O. I. (A. G. F.) Jorsala, de gamle nordbornas namn på Jerusalem, är genitivform af det plurala ordet Jorsalir, hvilket är en fornnordisk ombildning af Jerusalem. Th. W.* Jorsalafare, d. v. s. Jerusalems-farare, är ett tillnamn i fornskrifterna till flera personer (t. ex. Sigurd J., Björn J.), hvilka besökt det Heliga landet. Th. W.* Joruba (Yoruba, på haúsaspråket Jarriba) var ända till 1830-talet ett mäktigt konungarike i västra Sudan (Takrur), som mellan staterna Dahomey i s. v. och Benin i s. ö. sträckte sig i s. ända ned till Guineabukten och i n. och n. ö. begränsades af Niger. Sedan föllo de nordligare delarna, provinsen Borgu, under det stora fulberiket Gandos välde, och det öfriga J. splittrades i flera mindre stater. Numera utgör området en del af den brittiska kolonien Södra Nigeria, prov. Lagos, omkr. 48,000 kvkm., omkr. 3 mill. inv. Landet är ett vackert parklandskap, i n. och n. v. genomdraget af 1,000 m. höga höjder, på hvilka floderna Ogun, Oshun m. fl. upprinna. Hufvudnäring är jordbruk (majs och jams i första rummet, vidare hirs, maniok, batater, ärter och jordnötter); äfven vissa yrken stå högt. I landet finnes järnväg. De viktigaste städerna äro Ibadan