Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Josefinahemmet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Danmark ur Vadstena kloster (tillhör änkedrottning
Sofia). Från s. å. finns hans själfporträtt. På
våren nämnda år reste han åter till Paris,
hamnade sedan i Amsterdam, utförde där
en präktig kopia af Rembrandts ”Syndici
för klädesväfvarskrået” (i konstakademien)
och ett damporträtt i 1600-talskostym och
begaf sig 1877 till Italien. Han byggde
sin konst på studier af de gamle mästarna,
kopierade Rafael, Tizian m. fl. Äfven hans
originalverk från dessa år — David inför
Saul (1878, Thiels galleri), Faun och nymf
(1879) — äro starkt påverkade af renässansens
målare. 1878—80 hade J. resestipendium från
konstakademien. I Rom målade han 1879 ett
porträtt af danske författaren J. P. Jacobsen
(Frederiksborgs galleri). S. å. flyttade han till
Paris, målade där porträtten af Hugo Birger i
historisk dräkt (”Fanbäraren”), Allan Österlind
(Nationalmuseum), K. Skånberg (Göteborgs museum,
alla tre 1880). Under ett sommarbesök i hemmet
s. å. tillkommo porträtt af konstnärens moder
och farmor. Lärjungen af gamla mästare visar nu
mera själfständighet, på samma gång hans kolorit
är stark och glansfull. Under de följande åren
tillkomma flera nya porträtt, bl. a. det af
Anna Nordgren (i Thiels galleri) och det af
G. Renholm (1881, Nationalmuseum, röjer intryck
af Manet). Under en vistelse i Spanien målades
1882 Smeder (Kristiania nationalgalleri),
Cigarrettmakerskor (Göteborgs museum),
Dvärg (Thiels galleri), Tiggare (akvarell,
Nationalmuseum) och efter återkomsten till
Paris genren Den 14:e juli (1883). S. å. målade
J. i Paris Strömkarlen, spelande invid en
fors i mildt beslöjadt månsken (en skiss
från 1882 i Göteborgs museum). Sommaren 1884
målade han i Norge samma motiv i större skala,
men utförde det nu i fria luften och i starkt
stickande solljus, i klangfull harmoni af blonda
färger, som fingo sin högsta ton i den förgyllda
fiolen. I starkt patos och gripande symbolik står
Strömkarlen — ett skri af jubel och smärta, af
hänförelse och förtviflan — ensam i 1880-talets
svenska måleri, förebådande ett senare skedes
fantasikonst. Taflan tillhör prins Eugen, som
1893 erbjöd den som gåfva till Nationalmuseum,
hvars nämnd emellertid afböjde anbudet. J. var
ledaren för den 1885 utbrutna opponentrörelsen
mot konstakademien (se Konstnärsförbundet). Till
denna tidpunkt höra hans starkt personliga och
tekniskt intressanta porträtt af fru H. Marcus,
fru J. Rubenson, fru N. af Geijerstam. Från 1883
och 1884 äro porträtt af Pontus Fürstenberg
och dennes fru (Göteborgs museum). Från 1886
äro bl. a. de franska motiven Byskvaller och
Getherde (Göteborgs museum), den ofullbordade
figurrika genren Falskspelaren och den lyriskt
stämda Höstsol (Thiels galleri). Spinnande gumma
(1887, Göteborgs museum) med dess fantastiska
och våldsamma färgverkan är J:s sista större
fullbordade målning. Efter en tvåårig vistelse
på landsbygden i Frankrike återkom han 1888 hem,
bruten till hälsan. Han utförde sedan såväl
målningar som teckningar med rik fantasi och
böljande linjeföring, men hade förlorat allt
sinne för naturlig form. En utställning af
hans arbeten anordnades 1893 i Stockholm och
Göteborg. Först då blef han fullt uppskattad. —
J. var en romantiker i en realistisk tid,
hade ett impulsivt temperament, en jäsande
inbillningskraft, en lysande koloristisk
begåfning, en konstnärsnatur, lätt
uppflammande och lätt nedstämd, våldsam och obändig,
vek och känslofull. Som skald (diktsamlingarna
Svarta rosor, 1888, Gula rosor, 1896) fängslar
han genom ursprunglighet, naivitet, färgrikedom,
vemod och hjärtevärme. Hans polemiska uppsatser
om våra konstförhållanden (i ”Dagens nyheter”
hösten 1884 och i ”1886, revy i litterära
och sociala frågor”) äro spirituellt skrifna
angrepp. — Jfr monografi af G. Pauli 1902,
uppsatser af R. Bergh 1893 (omtryckt i ”Om konst
och annat”, 1908), K. Fåhræus (i ”Ord och bild”
1907), G. Nordensvan (”E. J. som konstakademiens
uppföding”, s. å.; sammastädes) och bd XIX af
”Sveriges nationallitteratur” (1909).
4. Karl David J., den föregåendes kusin,
läkare, universitetslärare, f. 25 febr. 1858
i Stockholm, blef student 1874, med. licentiat
1885, med. doktor 1887 (på afh. Urogenitalfistlar
hos kvinnan), docent i obstetrik och gynekologi
vid Karolinska institutet 1891 samt kallades
till professor i samma ämnen vid Uppsala
universitet 1909. Förutom ett stort antal,
i ”Hygiea”, ”Nordiskt med. arkiv” och i andra
tidskrifter offentliggjorda specialafhandlingar
har J. utgifvit Förlossningsoperationerna
framställda för praktiserande läkare och
studerande (1898).
5. Erik Semmy J., den föregåendes kusin,
arkitekt, f. 7 mars 1864 i Stockholm,
studerade vid Tekniska högskolan 1881—85 och
vid konstakademien 1885—88, blef arkitekt
i Öfverintendentsämbetet 1888 och i
Fortifikationsdepartementet 1890. J. väckte
uppmärksamhet först genom Industribankens
hus vid Munkbron och ännu mera genom hotellet
och restaurangen på Saltsjöbaden (1893).
Därefter följde artillerikaserner i
Östersund och Göteborg 1895, Jönköping
1897, Lifgardets till häst ståtliga kasern
i Stockholm (s. å.), kavallerikaserner
i Eksjö, Sköfde, Ystad, Malmö, Hälsingborg,
infanterikaserner i Vaxholm, Karlskrona,
Gäfle, Östersund, Falun, Sollefteå och Umeå,
ingenjörskaserner i Vaxholm och Karlskrona,
trängkaserner i Sala, Örebro, Linköping,
Hässleholm och Sollefteå samt de militära
etablissemangen i Boden. J. har äfven lämnat
ritningar till Nordiska kompaniets affärshus
vid Stureplan och till huset Birgerjarlsgatan
20, till Mälarprovinsernas bank vid
Skeppsbron, Skandinaviska kreditaktiebolagets
nybygge vid Stora Nygatan n:r 10—12 och
Stockholms handelsbank vid Kungsträdgården —
alla dessa byggnader i Stockholm —, dessutom till
Heilborns och Rubens villor i Djursholm, till
ombyggnad af Näsby i Uppland för K. R. Lamm, till
byggnader för kraftstation vid Trollhättan. Till
J:s nyaste arbeten höra Hofförvaltningens
byggnad vid Slottsbacken (fullbordad 1909) samt
ritningar till nybyggnad för Krigshögskolan
och Krigshofrätten (1908). J. har äfven
gjort ritningar till möbler.
1. A. L.* 2. (E. F—t.) 3, 5. G—g N. 4. R. T—dt.
Josephus. Se Josefos.
Joses. Se Barnabas och Jesus Kristus.
Josia (hebr., ”Jehovah stöder”), konung i Juda
rike, efterträdde endast 8 år gammal sin fader,
Amon, 641 f. Kr. på tronen. J. var en from, för
Jehovahdyrkan nitälskande konung, som uppträdde
reformerande mot det härskande afguderiet och
sedefördärfvet. Vid ombyggandet af det förfallna
templet påträffades af öfversteprästen Hilkia,
som hade stort inflytande på J., ”lagboken”;
enligt 2 Kon. 22: 5 och 2 Krön. 34: 14 var det
Moses lag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
