Danmark ur Vadstena kloster (tillhör änkedrottning Sofia). Från s. å. finns hans själfporträtt. På våren nämnda år reste han åter till Paris, hamnade sedan i Amsterdam, utförde där en präktig kopia af Rembrandts ”Syndici för klädesväfvarskrået” (i konstakademien) och ett damporträtt i 1600-talskostym och begaf sig 1877 till Italien. Han byggde sin konst på studier af de gamle mästarna, kopierade Rafael, Tizian m. fl. Äfven hans originalverk från dessa år — David inför Saul (1878, Thiels galleri), Faun och nymf (1879) — äro starkt påverkade af renässansens målare. 1878—80 hade J. resestipendium från konstakademien. I Rom målade han 1879 ett porträtt af danske författaren J. P. Jacobsen (Frederiksborgs galleri). S. å. flyttade han till Paris, målade där porträtten af Hugo Birger i historisk dräkt (”Fanbäraren”), Allan Österlind (Nationalmuseum), K. Skånberg (Göteborgs museum, alla tre 1880). Under ett sommarbesök i hemmet s. å. tillkommo porträtt af konstnärens moder och farmor. Lärjungen af gamla mästare visar nu mera själfständighet, på samma gång hans kolorit är stark och glansfull. Under de följande åren tillkomma flera nya porträtt, bl. a. det af Anna Nordgren (i Thiels galleri) och det af G. Renholm (1881, Nationalmuseum, röjer intryck af Manet). Under en vistelse i Spanien målades 1882 Smeder (Kristiania nationalgalleri), Cigarrettmakerskor (Göteborgs museum), Dvärg (Thiels galleri), Tiggare (akvarell, Nationalmuseum) och efter återkomsten till Paris genren Den 14:e juli (1883). S. å. målade J. i Paris Strömkarlen, spelande invid en fors i mildt beslöjadt månsken (en skiss från 1882 i Göteborgs museum). Sommaren 1884 målade han i Norge samma motiv i större skala, men utförde det nu i fria luften och i starkt stickande solljus, i klangfull harmoni af blonda färger, som fingo sin högsta ton i den förgyllda fiolen. I starkt patos och gripande symbolik står Strömkarlen — ett skri af jubel och smärta, af hänförelse och förtviflan — ensam i 1880-talets svenska måleri, förebådande ett senare skedes fantasikonst. Taflan tillhör prins Eugen, som 1893 erbjöd den som gåfva till Nationalmuseum, hvars nämnd emellertid afböjde anbudet. J. var ledaren för den 1885 utbrutna opponentrörelsen mot konstakademien (se Konstnärsförbundet). Till denna tidpunkt höra hans starkt personliga och tekniskt intressanta porträtt af fru H. Marcus, fru J. Rubenson, fru N. af Geijerstam. Från 1883 och 1884 äro porträtt af Pontus Fürstenberg och dennes fru (Göteborgs museum). Från 1886 äro bl. a. de franska motiven Byskvaller och Getherde (Göteborgs museum), den ofullbordade figurrika genren Falskspelaren och den lyriskt stämda Höstsol (Thiels galleri). Spinnande gumma (1887, Göteborgs museum) med dess fantastiska och våldsamma färgverkan är J:s sista större fullbordade målning. Efter en tvåårig vistelse på landsbygden i Frankrike återkom han 1888 hem, bruten till hälsan. Han utförde sedan såväl målningar som teckningar med rik fantasi och böljande linjeföring, men hade förlorat allt sinne för naturlig form. En utställning af hans arbeten anordnades 1893 i Stockholm och Göteborg. Först då blef han fullt uppskattad. — J. var en romantiker i en realistisk tid, hade ett impulsivt temperament, en jäsande inbillningskraft, en lysande koloristisk begåfning, en konstnärsnatur, lätt uppflammande och lätt nedstämd, våldsam och obändig, vek och känslofull. Som skald (diktsamlingarna Svarta rosor, 1888, Gula rosor, 1896) fängslar han genom ursprunglighet, naivitet, färgrikedom, vemod och hjärtevärme. Hans polemiska uppsatser om våra konstförhållanden (i ”Dagens nyheter” hösten 1884 och i ”1886, revy i litterära och sociala frågor”) äro spirituellt skrifna angrepp. — Jfr monografi af G. Pauli 1902, uppsatser af R. Bergh 1893 (omtryckt i ”Om konst och annat”, 1908), K. Fåhræus (i ”Ord och bild” 1907), G. Nordensvan (”E. J. som konstakademiens uppföding”, s. å.; sammastädes) och bd XIX af ”Sveriges nationallitteratur” (1909). 4. Karl David J., den föregåendes kusin, läkare, universitetslärare, f. 25 febr. 1858 i Stockholm, blef student 1874, med. licentiat 1885, med. doktor 1887 (på afh. Urogenitalfistlar hos kvinnan), docent i obstetrik och gynekologi vid Karolinska institutet 1891 samt kallades till professor i samma ämnen vid Uppsala universitet 1909. Förutom ett stort antal, i ”Hygiea”, ”Nordiskt med. arkiv” och i andra tidskrifter offentliggjorda specialafhandlingar har J. utgifvit Förlossningsoperationerna framställda för praktiserande läkare och studerande (1898). 5. Erik Semmy J., den föregåendes kusin, arkitekt, f. 7 mars 1864 i Stockholm, studerade vid Tekniska högskolan 1881—85 och vid konstakademien 1885—88, blef arkitekt i Öfverintendentsämbetet 1888 och i Fortifikationsdepartementet 1890. J. väckte uppmärksamhet först genom Industribankens hus vid Munkbron och ännu mera genom hotellet och restaurangen på Saltsjöbaden (1893). Därefter följde artillerikaserner i Östersund och Göteborg 1895, Jönköping 1897, Lifgardets till häst ståtliga kasern i Stockholm (s. å.), kavallerikaserner i Eksjö, Sköfde, Ystad, Malmö, Hälsingborg, infanterikaserner i Vaxholm, Karlskrona, Gäfle, Östersund, Falun, Sollefteå och Umeå, ingenjörskaserner i Vaxholm och Karlskrona, trängkaserner i Sala, Örebro, Linköping, Hässleholm och Sollefteå samt de militära etablissemangen i Boden. J. har äfven lämnat ritningar till Nordiska kompaniets affärshus vid Stureplan och till huset Birgerjarlsgatan 20, till Mälarprovinsernas bank vid Skeppsbron, Skandinaviska kreditaktiebolagets nybygge vid Stora Nygatan n:r 10—12 och Stockholms handelsbank vid Kungsträdgården — alla dessa byggnader i Stockholm —, dessutom till Heilborns och Rubens villor i Djursholm, till ombyggnad af Näsby i Uppland för K. R. Lamm, till byggnader för kraftstation vid Trollhättan. Till J:s nyaste arbeten höra Hofförvaltningens byggnad vid Slottsbacken (fullbordad 1909) samt ritningar till nybyggnad för Krigshögskolan och Krigshofrätten (1908). J. har äfven gjort ritningar till möbler. 1. A. L.* 2. (E. F—t.) 3, 5. G—g N. 4. R. T—dt. Josephus. Se Josefos. Joses. Se Barnabas och Jesus Kristus. Josia (hebr., ”Jehovah stöder”), konung i Juda rike, efterträdde endast 8 år gammal sin fader, Amon, 641 f. Kr. på tronen. J. var en from, för Jehovahdyrkan nitälskande konung, som uppträdde reformerande mot det härskande afguderiet och sedefördärfvet. Vid ombyggandet af det förfallna templet påträffades af öfversteprästen Hilkia, som hade stort inflytande på J., ”lagboken”; enligt 2 Kon. 22: 5 och 2 Krön. 34: 14 var det Moses lag,