<img l>

framgångsrikt moriskerna i Granada, och 7 okt. 1571 vann han den lysande segern öfver turkarna vid Lepanto. 1573 eröfrade han Tunis, där han önskade grundlägga ett eget rike, men eröfringen gick förlorad följande år. 1575 blef han generalguvernör öfver de spanska besittningarna uti Italien, och 1576 erhöll han ståthållarskapet öfver de i uppror mot spanska regeringen stadda Nederländerna. J. sökte genom mildhet vinna dem, men i dec. 1577 uppsade honom de nederländska ständerna tro och lydnad. J. lyckades sedan besegra de upproriske vid Gembloux (31 jan. 1578). En plan att genom Maria Stuarts befrielse ur engelsk fångenskap och giftermål med henne vinna Skottlands krona försökte han aldrig utföra. — Jfr biografier af Havemann (1865), Stirling-Maxwell (2 bd, 1883) och Boglietti (1894). — 2. Don J. d’A., naturlig son af spanske konungen Filip IV och skådespelerskan Maria Calderon, f. 7 april 1629, d. 17 sept. 1679, kufvade 1647 Masaniellos uppror i Neapel och 1652 resningen i Katalonien, utnämndes 1656 till ståthållare i Nederländerna, blef af Turenne slagen vid Dynerna 1658 och förde 1660—64 öfverbefälet i kriget med Portugal, men besegrades 1663 vid Estremoz af Schomberg. Sedermera var han en tid vicekonung i Aragonien samt förste minister hos sin halfbroder spanske konungen Karl II. — Biografi af Leti (1688). V. K—r.* Juan de Fuca-sundet [choa'n]. Se San Juan de Fuca-sundet.

Fig. 1. Kolonidalen på Masatierra. Sänkan uppe i bergskammen var ”Robinsons” (A. Selkirks) utkik.

Fig. 2. Vegetationsbild från Masatierra (med den storbladiga Gunnera peltata).

Juan Fernández [choa'n ferna'ndeth], en till chilenska prov. Valparaiso hörande ögrupp i södra delen af Stilla hafvet, mellan 33 och 34° s. br., 660 km. v. om staden Valparaiso, består af två större öar: Masatierra (”närmare land”), 95 kvkm., och den 160 km. längre väster ut belägna Masafuera (”längre ut”), 85 kvkm., samt en nära den förstnämnda liggande mindre ö, Santa Clara, 5 kvkm. Masatierra, som äfven ensam kallas J., är en slocknad vulkan, uppfylld af bråddjup och berg, af hvilka det högsta är El Yunque, 927 m. Klipporna bestå af trapptuffer och basalt. Endast på norra sidan i Cumberlandviken finnes en god ankarplats, Bahia San Juan Bautista. På Masafuera, som når en höjd af 2,000 m., finnes ingen ankarplats. Inga inhemska däggdjur förekomma. Getter ha ditförts af sjömän och förvildats. I botaniskt afseende är ögruppen en af de märkligaste på jorden, i det att nära 70 proc. af de 91 inhemska fanerogamerna äro endemiska; t. o. m. flera släkten och en växtfamilj äro endemiska. Floran har delvis tertiär karaktär. En tät urskog med en palmart, trädartade ormbunkar och trädartade kompositer täcker de högre delarna af öarna. Ofvanför skogen vidtar en ormbunksstäpp. Af sandelträdet finnes nu endast ett individ kvar. Öarna upptäcktes 1563 af en spansk sjöfarare, Juan Fernández, och fingo sitt namn efter honom. De förblefvo emellertid obebodda. Okt. 1704—12 febr. 1709 vistades där skotten Alexander Selkirk (d. 1723) alldeles ensam. Hans dagböcker för denna tid ha i viss mån tjänt Defoe till källa för ”Robinson Crusoe”. (Till minne af Selkirk uppsatte brittiska officerare 1868 en minnestafla på ön.) 1810 tog Chile öarna i besittning och använder sedan 1909 Masafuera till deportationsort. Den större ön har nu en koloni af omkr. 20 personer, oberäknadt arbetarna på konservfabriken (där inlägges framför allt hummer, som äfven exporteras färsk till Chile). (J. F. N. G. L—m.) Juankoski [jo'an-]. Se Strömsdal. Juan Manuel [choa'n], spansk infant, brorson till konung Alfons X, författare, Spaniens äldste prosaist af betydelse, f. 1282, d. omkr. 1347, var i besittning af solid litterär bildning och åtnjöt samtidens erkännande för såväl krigiska som fredliga bedrifter. J. M. skref alla sina arbeten på spanska, ”el romance vulgar”. Hans stil utmärkte sig för vältalighet, klarhet och behag, egenskaper, som i synnerhet prägla hans 14 ”tratados”, bland hvilka må nämnas Crónica abreviada, kort sammandrag af Alfons X:s historia, Libro de los sabios, Libro de cavallería, Libro del caballero y del escudero, ett didaktiskt arbete i novellform, Libro de los estados, Libro del conde de Lucanor ó de Patronio, ur hvilken