deras anställning som läkare, advokater, lärare, ingenjörer. Bland studenter och de högre skolornas lärjungar utgöra judarna en långt större bråkdel än den, som motsvarar deras antal bland befolkningen i sin helhet, och däraf blir naturligtvis följden, att de efter hand skulle kunna få större inflytande bland nationerna, än man kunde vänta af deras ringa mängd. Anmärkningsvärdt är äfven, att de bosätta sig företrädesvis i de stora städerna och att de fattige judarna i flera städer ha bevarat vanan att samlas i frivilliga "ghetton", t. ex. i Amsterdam, London, ja t. o. m. Nord-Amerikas storstäder. Vidare draga de gärna väster ut, t. ex. från Posen till Preussens västra landskap, från Elsass till Frankrike, från Europa till Amerika. Fig. 4. Jude med gudstjänstmantel samt bönekapsel l. "tänkeskrift" bunden vid pannan. Att noggrant uppgifva judarnas samlade antal är ej lätt, dels emedan man för Asien och Afrika måste nöja sig med ett rätt ytligt öfverslag, dels emedan man i flera af Europas länder ej har någon folkräkning efter trosbekännelse att hålla sig till. Med full visshet kan man dock säga, att antalet judar nu är minst 12 mill., större än någonsin förut: för en mansålder sedan ansågs det vara 7 mill. Inemot hälften bor i Ryssland och Polen, d. v. s. resp. 4,3 och 1,4 mill. (omkr. 200,000 i Warschau); i Ryssland vistas blott 300,000 utanför "judeterritoriet". Vid folkräkningen 1900 var antalet i Österrike 1,225,000, hvaraf i Galizien och Bukovina öfver 900,000 och knappt 320,000 i de västra landskapen (150,000 i Wien), samt i Ungern 850,000 (168,000 i Budapest). 1905 var det i Tyskland 608,000, hvaraf 409,500 i Preussen och 140,000 i Berlin med omnejd. I Storbritannien och Irland, som 1870 räknade knappt 50,000, finnas -- en följd af invandringen från Ryssland -- omkr. 230,000 judar (150,000 i London). För Frankrike uppgifves antalet till än 55,000, än 95,000 (det är sannolikt omkr. 85,000); i Nederländerna är det 105,000 (hälften i Amsterdam), i Belgien omkr. 9,000, Schweiz 12,500, Italien sannolikt 45,000. På Pyreneiska halfön bo några få tusen, men på Balkanhalfön något öfver 1/2 mill., hvaraf hälften i Rumänien och omkr. 200,000 i Europeiska Turkiet, särskildt i Konstantinopel och Saloniki. Enligt senaste räkningar (1900--01) funnos i Danmark 3,476, i Norge 642, i Finland 800--900 och i Sverige 3,912 judar (1900); men antalet har senare förvisso vuxit genom inflyttning från Ryssland till omkr. 10,000--11,000 för de fyra nordiska länderna. Alltså torde totalsiffran för judarnas antal i Europa vara omkr. 9 1/2 mill. Härtill kommer för Nord-Amerika minst 1 1/2 mill., hvaraf för New York 800,000 (d. v. s. den största judemenigheten i hela världen); i Canada uppgå judarna till 50,000 och i Syd-Amerika till en liknande summa, hvaraf 22,000 i Argentina, samt i Australien till omkr. 20,000. Slutligen anslås deras antal i Asien till 450,000, hvaraf 105,000 i Kaukasien, Sibirien och ryska Central-Asien, 220,000 i turkiska Främre Asien (i Palestina omkr. 100,000, hvaraf omkr. hälften i Jerusalem), 40,000 i Arabien, 90,000 i Persien, Afganistan och Buchara samt 20,000 i Indien. För Afrika uppskattas judarna till 320,000, nämligen 100,000 i Marokko, 125,000 i Algeriet och Tunisien, 19,000 i Tripolis, 25,000 i Egypten och 50,000 i Syd-Afrika. Men häri medräknas ej den ursprungliga judiska stammen, falaschaerna i Abessinien, omkr. 200,000. E. Ebg. I antropologiskt afseende äro judarna ett af världens intressantaste folk, ty ingen rastyp kan så noga som deras följas genom århundradena eller har med sådan stabilitet motstått tidens och förhållandenas inverkan. Oföränderligheten i judarnas yttre framgår bl. a. af den slående likheten mellan den nu lefvande typen (se t. ex. Asien pl. Asiatiska folk, 29) samt afbildningarna på egyptiska monument (ända sedan 3:e årtusendet f. Kr.; fig. 1) och på assyriska (7:e årh. f. Kr.; fig. 2). Judarna äro ett småväxt folk (medelhöjd 1,63 m.), med vanligen rakt, svart (dock äfven ljust) hår. Hufvudet är till formen brakycefalt, ansiktet långlagdt; näsan -- det mest karakteristiska i judetypen -- är ovanligt lång, smal och starkt böjd. Armarna äro korta, benen jämförelsevis långa, med smala vader och platta fötter. Bland judarna själfva kan man urskilja två typer: den ena, ädlare, "sefardim" (se sp. 221) l. de spanske judarna, utmärker sig genom mera fint bildad näsa, bruna, blixtrande ögon, mera nätta extremiteter; den andra, den gröfre, "aschkenasim" (se sp. 221) l. de tysk-polske judarna, har stor mun, tjock näsa och oftast krusigt hår. Klimatet förändrar ej judarnas monumentala typ: i Europa, Asien, Afrika och Amerika, öfverallt äro de hvarandra lika och

Fig. 5. Jude i Jerusalem.

Fig. 6. Judiska bondkvinnor i Palestina, malande på handkvarn.