meteorologi. Han utnämndes 1892 till lektor i fysik och kemi i Skara, där han 1893 blef tillf. rektor. Han var medlem af 1902 års universitetsexamenskommitté. Vid Lindmanska ministärens bildande 29 maj 1906 blef J. civilminister och kvarstod som sådan till 4 dec. 1907, då han utnämndes till generalpostdirektör. Som civilminister kontrasignerade han bl. a. k. propositionerna 1908 om de af rösträttsförslaget föranledda ingripande ändringarna i kommunallagarna, om lönereglering för personalen vid statens järnvägar, om statsbanan Järna—Norrköping, om förslag till öfverenskommelse mellan staten och norrländska malmfältsbolagen. Rätt mycket uppseende väckte vissa hans uttalanden och åtgöranden i fråga om Järnvägsstyrelsens omorganisation och om utredning ang. lagstiftningen om arbetsaftal. Sedan 1907 är J. led. af Första kammaren för Östergötlands län. T—s. <img l>

Juhlin Dannfelt. 1. Karl Mattias J., jordbrukare, utställningsman, ämbetsman, f. 11 april 1823 i Lule-gammelstad, d. 2 sept. 1904 på Djursholm, öfvertog, efter skolstudier i Putbus på Rügen samt agronomisk kurs för E. Nonnen på Degeberg, eget jordbruk å Lilla Holje i Blekinge och 1849 å Edeby kronoarrendegård på Lofön invid Stockholm, där han 1853 öppnade en enskild landtbruksskola. Att han snart gjorde sig känd som framstående jordbrukare, visas däraf, att han redan 1853 blef led. af Landtbruks-akad. (1884 hedersled.) och sekreterare hos Stockholms läns hushållningssällskap. 1856 kallades han af Gäfleborgs läns hushållningssällskap att organisera dess landtbruksskola och blef 1858 sekreterare hos detta sällskap. 1860—80 var J. intendent vid Landtbruksakad:s experimentalfält. Under 1860-talet verkade han i synnerhet dels för införande af ändamålsenliga jordbruksmaskiner, som på hans föranstaltande infördes hufvudsakligen från England, samt förbättring af landets kreatursstock, äfven detta företrädesvis genom införsel utifrån. Han blef 1863 t. f. och 1865 ord. sekreterare hos stamholländeristyrelsen samt 1871 efter dennas upphörande föredragande för stamholländeriärenden i Landtbruksakad:s förvaltningskommitté. 1862, då han som prisdomare utsändts till världsutställningen i London, fick han tillfälle att visa den framstående arrangerings- och organisationsförmåga parad med urbanitet, som sedan under 1 1/2 årtionde medförde upprepade förtroenden att ordna utställningar inom och utom landet. Han medverkade vid ordnandet af industriutställningen i Stockholm 1866, var kommissarie vid allmänna landtbruksmötet i Stockholm 1868, biträdande kommissarie vid världsutställningen i Paris 1878 och vid polyteknisk utställning i Moskva 1871 samt generalkommissarie för Sverige och Norge vid världsutställningen i Wien 1873 samt för Sverige i Philadelphia 1876 och Paris 1878. Han var svensk-norsk generalkonsul 1881—86 i Helsingfors och 1886—99 i London. — 1855—57 utgaf J., tills. med J. T. Bergelin, ”Tidskrift för svenska landtbruket” och 1862—64, tills. med J. Arrhenius, ”K. Landtbruksakademiens tidskrift”. Bland de många yttre utmärkelser, som tilldelades J., må nämnas Landtbruksakad:s stora guldmedalj (1880). 2. Herman Julius Brorson J., den föregåendes son, agronom, f. 2 febr. 1852, blef student i Uppsala 1871 och filos. doktor 1882, genomgick Ultuna landtbruksinstitut och blef 1883 vikarierande lärare där. 1885—92 förestod han Kopparbergs läns landtbruksskola samt var därjämte sekreterare hos länets hushållningssällskap (sedan 1888) och dess frökontrollant (sedan 1890). 1892 blef han lektor i jordbrukslära och rektor vid Ultuna landtbruksinstitut och är sedan 1902 sekreterare hos Landtbruksakad., hvars led. han blifvit 1895. Vid 1908—09 års riksdagar var J. led. af Första kammaren för Västerbottens län. J. erhöll professors n. h. o. v. 1897. J. har varit använd som prisdomare vid många landtbruksmöten samt Sveriges ombud vid utländska landtbrukskongresser och vid det internationella landtbruksinstitutet i Rom. Han har varit en flitig föreläsare och författat bl. a. On the diatoms of the baltic sea (gradualafh.; 1882), Jordbrukarens handlexikon (1886), Om foderinläggning, ensilage (1885), Matrikel öfver Ultuna landtbruksinstituts lärare och elever (tills. med R. Hennings och M. Åkerhielm; 1886), Matrikel öfver styrelsemedlemmar, lärare och elever vid Ultuna landtbruksinstitut 1849—1899 (1899), Landtbrukets bok. Jordbrukslära, I—II (1898—1901) och Jordbruksekonomi (tills. med A. Sjöström; 1908—09), det af M. Frænckel bekostade verket Sveriges jordbruk vid 1900-talets början (1909; tills. med V. Flach och G. Sundbärg) samt en mängd uppsatser i Nordisk familjebok och tidskrifter. Han har utgifvit ”Landtbrukstidskrift för Dalarne och Norrland” (1888—92), ”Landtmannen” (tills. med V. Flach; 1894—1901) samt Landtbruksakad:s ”Handlingar och tidskrift” (sedan 1902). Juin-tscheng, en Svenska missionens i Kina missionsstation i södra delen af prov. Schan-si. Upprättad 1881. Se Mission. Juist [jyst], en af de ostfrisiska öarna vid tyska Nordsjökusten, tillhörig hannoverska reg.-omr. Aurich, är 673 har i areal, 17 km. lång, 1 km. bred. 180 inv. Hafsbad, årligen besökt af 6,000 badgäster. Jfr Borkum. J. F. N. Juiz de Fora [choi'th de få'ra], stad i brasilianska staten Minas Geraes, vid Parahybuna och järnvägen Rio de Janeiro—Ouro Preto. Omkr. 15,000 inv. Sågverk, kaffe- och salthandel. J. F. N. Ju-jitsu. Se Jiu-jitsu. Jujuber, bot. Se Zizyphus. Jujubtörne, bot. Se Zizyphus. Jujur. Se Jhajjar. Jujuy [chocho'j]]. 1. Provins i nordvästra Argentina, begränsad i n. och v. af Bolivia, i s. och ö. af staten Salta. 49,162 kvkm. 57,277 inv. (1906). Den nordvästra delen är en steril, nästan folktom högslätt, Puna de J., som sammanhänger med Bolivias bergland; den östra delen är ett bergland med från n. till s. dragande kedjor af 3,500—4,200 m. höjd och hvilka kulminera i Cerro Negro (i södra delen), 6,500 m. Landets största flod är Rio Grande de J., som flyter till Vermejo. Klimatet är på högslätterna kallt och torrt, i de östra dalarna varmt