och fuktigt. Här trifvas många tropiska växter, medan på högslätterna kaktusväxter förhärska. Bergen innehålla guld, silfver, koppar, salt, gips, asfalt och petroleum, ehuru endast guld och salt äro föremål för bergsbruk. Befolkningen består mest af blandningar mellan hvita och indianer; på högslätterna lefva indianerna för sig själfva. De tala nästan uteslutande quichua. Jordbruk och boskapsskötsel äro hufvudnäringarna. En järnväg går från Tucuman till staden J. — Staten är delad i 13 departement. Den har en representation på en kammare med 18 ledamöter. — 2. (San Salvador de J.) Hufvudstad i nämnda provins, vid högra stranden af Rio Grande, 1,230 m. ö. h. Omkr. 5,000 inv. J. F. N. Jukagirer, en af omkr. 1,000 själar bestående återstod af ett större folk, som i kamp mot bättre utrustade grannar alltmer undanträngts och minskats. De bo n. och ö. om jakuterna vid floderna Jana, Indigirka och Kolyma. De äro längre till växten och ha ljusare hudfärg än de mongoliska folken, och då deras etnografiska ställning ej är klar, får man upptaga dem som ett af nordöstra Asiens isolerade folk. Som samfärdselspråk användes jakutska. De bo i relativt solida trähus, och sitt lifsuppehälle få de hufvudsakligen genom fiske och jakt på ren och fågel. Deras enda husdjur är hunden, som användes att draga slädarna. Till namnet äro de kristna, men den gamla schamantron lefver kvar i seder och bruk. Jfr Jochelson. E. Rld. Jukić [-kitj], Jovan, serbisk författare, äfven känd under pseudonymen Slavoljub Bosjnjak, som munk Franjo, f. 1818 i Banjaluka (Bosnien), d. 1857 i Wien, studerade en tid i Agram och blef en varm anhängare af den Gajska språkreformen (”illyrismen”), en tid i Ragusa sysselsatt med dess äldre historia och litteratur, sedan folkskollärare i Bosnien, samlade under tiden folkvisor, gåtor, ordspråk o. d. samt utgaf en tidskrift och åtskilliga läroböcker (bl. a. Bosniens geografi och historia). På 1850-talet var han i tjänst hos Omer pascha, som blifvit sänd till Bosnien för att kufva de upproriske muhammedanske stormännen, och uppträdde i skrift för honom, men kastades af någon anledning i fängelse, lefde efter sin frigifning i Rom och hos biskop Strossmaier i Diakovo. Först efter hans död utkom vissamlingen Narodne pjesme bosanske i hercegovaćke (1858). Lll. Jukkasjärvi. 1. Socken i Norrbottens län, Jukkasjärvi lappmarks tingslag. 14,177 kvkm. 10,258 inv. (1908). J. utgör ett eget pastorat, hvars kyrkoherde tillsättes af domkapitlet, och tillhör Luleå stift, Lappmarkens tredje kontrakt. Inom socknen, hvars folkmängd på de sista elfva åren fyrdubblats, ligger malmfältet och grufsamhället Kiruna (se d. o.). — 2. Sockenallmänning i ofvannämnda socken. Genom K. M:ts befallningshafvandes utslag 30 dec. 1896 afsattes af det hvarje by, hemman och nybygge vid afvittringen tilldelade skogsanslaget en fjärdedel till sockenallmänning med en ytvidd af 45,581 har att som en för socknens invånare gemensam och från deras hemman oskiljaktig egendom för deras räkning förvaltas. Grunder för förvaltningen bestämdes genom K. M:ts beslut 12 juli 1900. Allmänningen står under skogsstatens vård och förvaltning. — 3. Revir i Luleå öfverjägmästardistrikt, Norrbottens län, omfattar Jukkasjärvi socken samt af Gällivare socken trakterna vid Kalix och Kaitums älfvar. Det är uppdeladt i 5 bevakningstrakter. I reviret äro belägna 10 kronoparker med en sammanlagd areal af 190,073 har, 2 kronoöfverloppsmarker innehållande 231,941 har samt 2 allmänningar om tills. 50,902 har — eller sammanlagdt 472,916 har (1905). 2—3. M—g. Jukon, Yukon [jō'kån], flod i nordvästra delen af Nord-Amerika, uppstår med källfloderna Lewes och Pelly i Dominion of Canada. Den förra börjar under 59° 10′ n. br., endast 80 km. från Lynn-kanalen, en vik af Stilla oceanen, och dess dal är därför den bekvämaste vägen från s. till J:s bäcken. Pelly upprinner under 62° n. br. och längre in i landet. Efter källflodernas förening vid Fort Selkirk, 472 m. ö. h., heter floden ännu under en sträcka Pelly, men sedan J. Både källfloderna och öfre J. flyta i Kordillerernas nordvästliga längdriktning ända till Fort Jukon under norra polcirkeln, där Porcupine infaller fr. h. och där J. gör ett stort knä (”Big Bend”) mot s. v., och slutligen efter föreningen med Koyukuk mot v. s. v. och utfaller med ett stort delta i Berings haf, s. om Norton sound. Af källfloderna är Lewes den betydligaste. Den genomflyter flera sjöar, Atlin lake, dess källsjö, samt Lake Lindeman, L. Bennet, L. Tagish, L. Marsh och L. Laberge, hvilka äro segelbara, medan strida forsar finnas i flodloppet mellan dem. Lewes mottar fr. h. en stor biflod, Hootalinga- l. Teslin river, som är segelbar 560 km. från sin mynning. Äfven Pelly kan, om än med svårighet, befaras med ångare. Efter att ha passerat Whitehorsefallet kan Lewes-Yukon betraktas som en tämligen lugnt flytande flod. Till följd af de bifloder, som den mottager från glaciärerna på Wrangell och Alaska mountains och från andra berg samt från tundran i norr — White river, Fourty mile creek, Birch river och Tanana river fr. v., samt Stewart river, Klondike river, Tatonduc river, Porcupine river och Koyukuk river fr. h. —, håller sig J:s vattenstånd högt äfven under sensommaren. Redan i okt. börjar isbildningen, och först i juni afgår isen under en, på sina ställen 20 m. öfver lågvattenståndet stigande vårflod. Där stränderna äro låga eller bestå af lösa sediment, slitas de sönder, sidoarmar och öar bildas, och djupet undergår de största förändringar. På detta sätt har den labyrint af armar uppstått, som finnes i närheten af Big Bend samt i det invecklade deltat. Af mynningsarmarna ha Kisilvak och Kwikpak den största vattenmassan och det största djupet (2,4 m.), men deras lopp störas också mest och längst af de nämnda förändringarna hos floden. Därför kan icke hafssjöfarten tränga in i J., men mindre strömfartyg begagna sig af en af de minsta mynningarna, Aphoon-mynningen, som är blott 0,6 m. djup, för att komma ut i Norton sound. Lewes-Yukons längd är från Lake Lindeman 3,500 km.; från Dawson city till mynningen är det 2,610 km. och från Fort Jukon 1,000 km. Flodområdet stiger till 850,000 kvkm. Litt.: Schwatka, ”Along Alaska’s Great river” (1885), Edwards, ”Into the Yukon” (1904), O. Nordenskiöld, ”En expedition till Klondyke” (”Ymer”, 1899). J. F. N. Jukta älf, biflod till Umeälf, flyter genom fjäll- och skogsland i Sorsele och Stensele socknar. Längd omkr. 150 km. A. G.*