Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare / 265-266 (1910) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julianehaab ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

släktet med 13 arter, af hvilka den vanligaste
är den 20—46 mm. långa Julus sabulosus, svart,
med två rostgula band längs ryggen samt ljust
färgade ben (se bilden till art. Dubbelfotingar).
Den träffas allmänt under
stenar. — I de varma länderna förekomma
jättestora arter, t. ex. den ända till 26
cm. långa Spirostreptus gigas från Afrika.
G. A—z.

Julie [ʃylī], hjältinnan i J. J. Rousseaus
roman ”La nouvelle Héloïse” (1757—59).


Julien [ʃyliä̃’], Noël (upptog efter en yngre
broders död dennes förnamn Stanislas Aignan),
fransk sinolog, f. 1797 (99?) i
Orléans, d. 1873 i Paris, blef 1821 biträdande
professor i grekiska och 1832 professor i
kinesiska vid Collège de France, till hvars
administrator han sedermera utsågs. 1833
vardt J. medlem af Institutet. — Såväl genom
öfversättningar från den kinesiska litteraturen
som genom egna arbeten vidgade J. väsentligen
Västerlandets kännedom om Kinas språk samt
andliga och materiella odling. J. öfversatte dels
vitterhetsarbeten, såsom dramerna ”Hoei-lan-ki,
ou L’histoire du cercle de craie” (1832)
och ”Tchao-chi-kou-eul” (Den föräldralöse
af huset Tchao; 1834), romanerna ”Blanche et
Bleue, ou Les deux couleuvres-fées” (1834),
”Ping-chan-ling-yen, ou Les deux jeunes filles
lettrées” (1860) och ”Yu-kiao-li, ou Les deux
cousines” (1863) samt poem och noveller, utgifna
jämte en samling sagor af indiskt ursprung,
”Les Avadânas” (1859), dels de filosofiska verken
”Meng-Tseu” (1824—26), ”Le livre des récompenses
et des peines” af Kang-ing-pien (1835) och ”Le
livre de la voie et de la vertu” af Lao-Tseu
(1841), dels slutligen två för kännedomen om
Indien och buddismen ytterst viktiga skrifter,
”L’histoire de la vie d’Hiouen-Tsang et de ses
voyages” (1853—58) och Hiouen-Tsangs ”Mémoires
sur les contrées occidentales” (1857). I
praktiskt syfte sammanfattade J. bl. a. på
offentligt uppdrag en sedermera på flera språk
öfversatt afh. om den kinesiska silkesodlingen,
Résumé des principaux traités chinois sur
la culture des mûriers et l’éducation des
vers-à-soie (1837), skref senare om det kinesiska
porslinet ett arbete af beståndande värde,
Histoire et fabrication de la porcelaine chinoise
(1856), och lämnade genom arbetet Industries
anciennes et modernes de l’empire chinois (1869)
en från kinesiska författare hämtad allmän
framställning af Kinas industri. Bland J:s rent
språkvetenskapliga publikationer må nämnas
Exercices pratiques d’analyse, de syntaxe et
de lexicographie chinoises (1842), Méthode pour
déchiffrer et transcrire les noms sanscrits qui
se rencontrent dans les livres chinois (1861) och
Syntaxe nouvelle de la langue chinoise (1869—70).

Julienne, Potage à la J. [påtāʃ al a ʃyliä’n],
fr., soppa på fint sönderhackade grönsaker.

Julier (Giulio), ett 2,287 m. högt pass i
schweiziska kant. Graubünden, förenar de båda
dalarna Oberhalbstein och Öfre Engadin, d. v. s.
i förening med Maloja l. Bernina-passet
Bodensjön med Comosjön. Sedan 1827 går en med
vagn farbar väg genom passet. Om somrarna var det
förr ytterst lifligt trafikeradt, enär det före
fullbordandet (1903) af järnvägen genom Albula
till Chur var hufvudvägen till Öfre Engadin.
(J. F. N.)

Julifloræ, bot. Se Incompletæ.

Julikonungadömet, Julimonarkien, det genom
julirevolutionen (se d. o.) i Frankrike 1830
upprättade konungadömet för huset Bourbons
yngre linje (Ludvig Filip af Orléans och hans
ätt). Det störtades genom februarirevolutionen
1848 (se vidare Frankrike, sp. 1159—60).

Julimonarkien. Se Julikonungadömet.

Julin (lat. Julinum). Se Jomsborg.

Julin. 1. Johan J., apotekare, naturforskare,
f. 26 sept. 1752 i Västerås, d. 29 maj 1820 i
Åbo, blef 1782 apotekare i Nykarleby (Finland)
och 1783 i Uleåborg, där han sedermera vistades
till 1814. J. utöfvade i Uleåborg en betydande
allmännyttig verksamhet. Han bragte sitt apotek
i ett förträffligt skick och motarbetade
verksamt den i Finlands nordliga bygder
allmänna folktron på trolldomens företräde
framför andra läkemedel. Tillika idkade han
naturhistoriska studier. Hans samlingar af
högnordiska föremål voro bland de rikaste,
som denna tid funnos. J. författade åtskilliga
smärre vetenskapliga uppsatser. I Vet. akad:s
handlingar finnes hans Försök till upplysning
om Uleåborgs climat (1789, 1800), i ”Läkaren
och naturforskaren”, bd XIII, Berättelse om
den i Kemi socken i Österbotten grasserande
pestsjukdom, i Patriotiska sällskapets
hushållningsjournal Bref om de i Österbotten,
särdeles omkring Uleåborg, samlade naturalier
(1792, 1800). Bland hans öfriga arbeten må
nämnas Nytta och bruk af medikamenterne uti
hus- och rese-apotek (1799). J. var medlem af
Vet. akad. sedan 1791. 1814 sålde han sitt apotek
i Uleåborg och köpte ett apotek i Åbo. Han erhöll
assessors titel 1814.

2 John Jakob J. (sedermera adlad med namnet
von Julin), den föregåendes son, affärsman,
f. 5 aug. 1787 i Uleåborg, d. 11 mars 1853 i
Helsingfors, inköpte 1811 universitetsapoteket
i Åbo. Sedan han under vidsträckta utländska
resor vunnit inblick i industriens och handelns
olika grenar, egnade han sig i hemlandet
åt omfattande affärsverksamhet. Han dref
1815—27 en tobaksfabrik i Åbo, var delegare
bl. a. i Åbo varfsbolag och hade del i stadens
flesta skepp. 1822 blef han genom köp egare af
Fiskars bruk med därunder lydande, vidsträckta
egendomar. Genom hans energiska verksamhet blef
detta bruk snart ett af Finlands förnämsta
industriella etablissemang (se Fiskars). Han
inrättade 1820 i Åbo på egen bekostnad den första
lancasterskola i Finland och genomdref 1822 i
samma stad inrättandet af en sparbank, likaledes
den första i Finland. J. erhöll bergsråds titel
1835 och blef adlad 1849.

3. Erik J., den föregåendes broder, affärsman,
f. 13 nov. 1796 i Uleåborg, d. 21 juni 1874 i
Åbo, idkade universitetsstudier i Åbo, Dorpat
och Erfurt samt egnade sig efter hemkomsten
åt apotekarverksamhet. Efter faderns död,
1820, öfvertog han dennes apotek i Åbo. Från
denna tid ingrep han mångsidigt i nämnda stads
affärsförhållanden och kommunala lif. Han anlade
en trädgård för odlandet af apoteksväxter,
ombyggde och utvidgade Hallis

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>