släktet med 13 arter, af hvilka den vanligaste är den 20—46 mm. långa Julus sabulosus, svart, med två rostgula band längs ryggen samt ljust färgade ben (se bilden till art. Dubbelfotingar). Den träffas allmänt under stenar. — I de varma länderna förekomma jättestora arter, t. ex. den ända till 26 cm. långa Spirostreptus gigas från Afrika. G. A—z. Julie [ʃylī], hjältinnan i J. J. Rousseaus roman ”La nouvelle Héloïse” (1757—59). <img l>

Julien [ʃyliä̃'], Noël (upptog efter en yngre broders död dennes förnamn Stanislas Aignan), fransk sinolog, f. 1797 (99?) i Orléans, d. 1873 i Paris, blef 1821 biträdande professor i grekiska och 1832 professor i kinesiska vid Collège de France, till hvars administrator han sedermera utsågs. 1833 vardt J. medlem af Institutet. — Såväl genom öfversättningar från den kinesiska litteraturen som genom egna arbeten vidgade J. väsentligen Västerlandets kännedom om Kinas språk samt andliga och materiella odling. J. öfversatte dels vitterhetsarbeten, såsom dramerna ”Hoei-lan-ki, ou L’histoire du cercle de craie” (1832) och ”Tchao-chi-kou-eul” (Den föräldralöse af huset Tchao; 1834), romanerna ”Blanche et Bleue, ou Les deux couleuvres-fées” (1834), ”Ping-chan-ling-yen, ou Les deux jeunes filles lettrées” (1860) och ”Yu-kiao-li, ou Les deux cousines” (1863) samt poem och noveller, utgifna jämte en samling sagor af indiskt ursprung, ”Les Avadânas” (1859), dels de filosofiska verken ”Meng-Tseu” (1824—26), ”Le livre des récompenses et des peines” af Kang-ing-pien (1835) och ”Le livre de la voie et de la vertu” af Lao-Tseu (1841), dels slutligen två för kännedomen om Indien och buddismen ytterst viktiga skrifter, ”L’histoire de la vie d’Hiouen-Tsang et de ses voyages” (1853—58) och Hiouen-Tsangs ”Mémoires sur les contrées occidentales” (1857). I praktiskt syfte sammanfattade J. bl. a. på offentligt uppdrag en sedermera på flera språk öfversatt afh. om den kinesiska silkesodlingen, Résumé des principaux traités chinois sur la culture des mûriers et l’éducation des vers-à-soie (1837), skref senare om det kinesiska porslinet ett arbete af beståndande värde, Histoire et fabrication de la porcelaine chinoise (1856), och lämnade genom arbetet Industries anciennes et modernes de l’empire chinois (1869) en från kinesiska författare hämtad allmän framställning af Kinas industri. Bland J:s rent språkvetenskapliga publikationer må nämnas Exercices pratiques d’analyse, de syntaxe et de lexicographie chinoises (1842), Méthode pour déchiffrer et transcrire les noms sanscrits qui se rencontrent dans les livres chinois (1861) och Syntaxe nouvelle de la langue chinoise (1869—70). Julienne, Potage à la J. [påtāʃ al a ʃyliä'n], fr., soppa på fint sönderhackade grönsaker. Julier (Giulio), ett 2,287 m. högt pass i schweiziska kant. Graubünden, förenar de båda dalarna Oberhalbstein och Öfre Engadin, d. v. s. i förening med Maloja l. Bernina-passet Bodensjön med Comosjön. Sedan 1827 går en med vagn farbar väg genom passet. Om somrarna var det förr ytterst lifligt trafikeradt, enär det före fullbordandet (1903) af järnvägen genom Albula till Chur var hufvudvägen till Öfre Engadin. (J. F. N.) Julifloræ, bot. Se Incompletæ. Julikonungadömet, Julimonarkien, det genom julirevolutionen (se d. o.) i Frankrike 1830 upprättade konungadömet för huset Bourbons yngre linje (Ludvig Filip af Orléans och hans ätt). Det störtades genom februarirevolutionen 1848 (se vidare Frankrike, sp. 1159—60). Julimonarkien. Se Julikonungadömet. Julin (lat. Julinum). Se Jomsborg. Julin. 1. Johan J., apotekare, naturforskare, f. 26 sept. 1752 i Västerås, d. 29 maj 1820 i Åbo, blef 1782 apotekare i Nykarleby (Finland) och 1783 i Uleåborg, där han sedermera vistades till 1814. J. utöfvade i Uleåborg en betydande allmännyttig verksamhet. Han bragte sitt apotek i ett förträffligt skick och motarbetade verksamt den i Finlands nordliga bygder allmänna folktron på trolldomens företräde framför andra läkemedel. Tillika idkade han naturhistoriska studier. Hans samlingar af högnordiska föremål voro bland de rikaste, som denna tid funnos. J. författade åtskilliga smärre vetenskapliga uppsatser. I Vet. akad:s handlingar finnes hans Försök till upplysning om Uleåborgs climat (1789, 1800), i ”Läkaren och naturforskaren”, bd XIII, Berättelse om den i Kemi socken i Österbotten grasserande pestsjukdom, i Patriotiska sällskapets hushållningsjournal Bref om de i Österbotten, särdeles omkring Uleåborg, samlade naturalier (1792, 1800). Bland hans öfriga arbeten må nämnas Nytta och bruk af medikamenterne uti hus- och rese-apotek (1799). J. var medlem af Vet. akad. sedan 1791. 1814 sålde han sitt apotek i Uleåborg och köpte ett apotek i Åbo. Han erhöll assessors titel 1814. 2 John Jakob J. (sedermera adlad med namnet von Julin), den föregåendes son, affärsman, f. 5 aug. 1787 i Uleåborg, d. 11 mars 1853 i Helsingfors, inköpte 1811 universitetsapoteket i Åbo. Sedan han under vidsträckta utländska resor vunnit inblick i industriens och handelns olika grenar, egnade han sig i hemlandet åt omfattande affärsverksamhet. Han dref 1815—27 en tobaksfabrik i Åbo, var delegare bl. a. i Åbo varfsbolag och hade del i stadens flesta skepp. 1822 blef han genom köp egare af Fiskars bruk med därunder lydande, vidsträckta egendomar. Genom hans energiska verksamhet blef detta bruk snart ett af Finlands förnämsta industriella etablissemang (se Fiskars). Han inrättade 1820 i Åbo på egen bekostnad den första lancasterskola i Finland och genomdref 1822 i samma stad inrättandet af en sparbank, likaledes den första i Finland. J. erhöll bergsråds titel 1835 och blef adlad 1849. 3. Erik J., den föregåendes broder, affärsman, f. 13 nov. 1796 i Uleåborg, d. 21 juni 1874 i Åbo, idkade universitetsstudier i Åbo, Dorpat och Erfurt samt egnade sig efter hemkomsten åt apotekarverksamhet. Efter faderns död, 1820, öfvertog han dennes apotek i Åbo. Från denna tid ingrep han mångsidigt i nämnda stads affärsförhållanden och kommunala lif. Han anlade en trädgård för odlandet af apoteksväxter, ombyggde och utvidgade Hallis