kvarnar samt grundlade flera fabriker. På hans initiativ stiftades Allmänna Sjöassuransföreningen, Sjöassuransföreningen för landtmannafartyg och Hvalfiskeribolaget. Med särskildt intresse verkade han för höjandet af allmogens ekonomiska ställning. Han undervisade i biskötsel och fruktträdgårdsodling samt inrättade ett salteri, där skärgårdsbefolkningen erhöll undervisning i ett förbättradt sätt att inlägga fisk, förnämligast strömming. J. erhöll 1854 titel af kommerseråd. 1—3. M. G. S. <img l>

Julin, Johan Fredrik, landskapsmålare, f. 24 april 1798 i Askersund, d. (genom drunkning) 6 april 1843 i Stockholm, blef student i Uppsala och utbildade på egen hand sina anlag för landskapsmåleriet. Hans arbeten bestodo i ett slags laveringar i större skala, hvarvid det hufvudsakligen kom an på en ungefärlig uppfattning af det gifna landskapet och en effektrik anordning af det hela. Oljefärgen lärde han sig aldrig att behandla. Helt naturligt kunde J. ej undgå att röna inflytande af Fahlcrantz’ konst, om hvilken hans egen ej sällan erinrar, med undantag däraf, att akvarellen ej tillät det djup i tonen och den färgprakt, som utmärka förebilden. Prof af hans konst finnas i flera offentliga och enskilda samlingar. —rn.* Julinum. Se Jomsborg. Juliomagus, latinska namnet på staden Angers. Juliordonnanserna (fr. Ordonnances de juillet). Se Julirevolutionen. Julirevolutionen l. 1830 års revolution i Frankrike var förberedd genom den förmögna medelklassens och de liberala tidningarnas opposition mot regeringen och tjänade denna klass’ önskemål, men utfördes af republikanska ifrare. Närmaste anledningen voro fyra af Karl X 25 juli 1830 undertecknade och dagen därpå kungjorda förordningar, juliordonnanserna. Som stöd för dessa åberopades författningens 14:e art., som gaf konungen rätt att utfärda för lagarnas verkställighet och statens trygghet nödvändiga reglementen och förordningar. Den första innehöll, att ingen tidning eller tidskrift finge utgifvas utan hvar tredje månad förnyad tillåtelse och ingen bok under 20 tryckark utan tillstånd; den andra upplöste deputeradekammaren; den tredje fastställde en ny vallag, som minskade de deputerades antal från 430 till 258 och valmännens antal med tre fjärdedelar genom höjning af census; den fjärde utsatte tid för nya val och kamrarnas sammanträde. Efter tre dagars blodiga strider i Paris (27—29 juli) utropades hertig Ludvig Filip af Orléans till generalståthållare (30 juli). Först alltför sent erbjöd Karl X eftergifter. Sedan därpå bourbonska husets äldre gren förklarats tronen förlustig och författningen reviderats, utropades Ludvig Filip till fransmännens konung (7 aug.). Julirevolutionens föredöme följdes i Kyrkostaten, Modena, Parma, konungariket Sachsen, Braunschweig, Hessen-Kassel, Polen och Belgien. — Jfr Hallendorff, ”De franska bourbonernas fall” (1905), som särskildt framhåller Talleyrands andel i tronskiftet, och de i art. Frankrike, sp. 1159, omnämnda arbeten. (G. W—k.) Juliska alperna, Karniska alpernas fortsättning mot s. ö. mellan Wurzen samt Tagliamento och Fella i v., Save i n. och Isonzos biflod Idria i s. Genom Predilpasset (1,162 m.) och Isonzo delas de i två grupper, en västlig, med Monte Kanin (2,582 m.), Monte maggiore (1,626 m.) och Monte Matajur (1,643 m.) samt en östlig, Triglav-alperna, med det 2,864 m. höga Triglav (Terglou). Bergen, som hufvudsakligen bestå af kalksten, äro rika på romantiska dalar med vattenfall och sjöar. (J. F. N.) Julita. 1. Socken i Södermanlands län, Oppunda härad. 16,385 har. 3,063 inv. (1908). J. utgör ett till egaren af Gimmersta patronellt pastorat i Strängnäs stift, Oppunda västra kontrakt. — 2. J. l. Säby (lat. Saba), munkkloster af cisterciensorden, grundlades enligt uppgift omkr. 1160 af munkar från Alvastra och var först förlagdt vid Viby (ej långt från Sigtuna), hvilket gods en kvinna vid namn Doter och hennes son Gere för ändamålet upplåtit. Under Knut Erikssons regering (1167—95) förflyttades klostret emellertid till den vid sjön Öljaren belägna gården Säby i Julita socken, hvilken gård af konungen upplåtits åt munkarna delvis i utbyte mot andra gods, och klostret kallas därefter omväxlande J. eller Säby. Knut ställde sig som det nya klostrets skyddsherre och skänkte till detsamma äfven jord och andelar i fisket i Älfkarleby. Konung Erik Knutsson (1210—16) tog liksom sin fader klostret i beskydd och så äfven (1248) den påflige legaten Vilhelm af Sabina. Genom gåfvor och testamenten ökades småningom klostrets egendom; det skall slutligen ha egt omkr. 80 gårdar, de flesta belägna i Södermanland. Bland dess välgörare nämnas hertigarna Erik och Valdemar, den heliga Birgittas moder lagmannen Birger Peterssons maka Ingeborg, åtskilliga medlemmar af Bondeätten m. fl. De rikliga aflatsprivilegier, som af den bekante påflige legaten Marinus de Fregeno 1461 tillerkändes klostret, utgjorde säkerligen äfven en god inkomstkälla. De bevarade handlingarna vittna emellertid om, att klostret vid flera tillfällen haft svårt att skydda sin egendom för öfvergrepp utifrån. Klosterkyrkan synes ha nedbrunnit, men uppbyggdes åter och invigdes igen 7 mars 1382. I början af sin regering (1522) tog Gustaf Vasa klostret i beskydd och stadfäste dess privilegier. 1523 deltog J. med nära 36 mark silfver i årets silfverhjälp. När Gustaf 1526 återbördade Gripsholm, erbjöd han munkarna i där varande kartusiankloster att få taga J. i besittning, hvars munkar voro ”ett löst parti och ganska få bröder, som icke äro väl värda att där födas, sådant lefverne som de föra”. Mariefredsmunkarna ville emellertid ej begagna sig af detta erbjudande. I mars nämnda år ställdes i anledning af misshälligheter inom klostret dess abbot inför rätta i Strängnäs, men frikändes och togs till nåder igen, och i sept. uppdrogs åt fogden i Rekarne att uppbära konungssakörena af klostrets landbor. 2 juli 1527 fick fogden i Nyköping Olof Arvidsson klostret i förläning. Det ringa antalet munkar var snart försvunnet, gudstjänsten upphörde, och konungen kunde 1535 bortskänka klostrets mässkläder. Jfr Hall, ”Bidrag till kännedomen om Cistercienserorden i Sverige. I”