Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Junk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hemisfär en röd, af en ljus kant omgifven oval fläck,
som småningom undergick vissa förändringar och
uppenbarligen orsakades af mäktiga omhvälfningar i
planetens inre. Den förbleknade slutligen alltmer
och torde nu vara nästan alldeles försvunnen. J:s
spektrum är hufvudsakligen det reflekterade
solljusets; likväl förekomma olikheter, af hvilka Vogel
bl. a. sluter till tillvaron af vattenånga i J:s
atmosfär.
E. J. (B—d.)
Juppiter pluvius, lat., J. regngifvaren,
genom Goethe populär vorden beteckning för
våldsamt regnväder.
Juppitersgruppen, astron. Se Hektor.
Jura, plur. af lat. jus (se d. o.). — Jura
circa sacra, lat., statens rättigheter rörande
kyrkliga angelägenheter, kunna sägas vara af tre
slag: 1) Jus advocatiæ, statens rätt att skydda
kyrkan och dess intressen, 2) Jus
reformandi, landsherrens (l. statsstyrelsens) rätt att
bestämma, till hvilken af de kristna
kyrkobekännelserna staten skall ansluta sig, eller huruvida någon
eller några af de från statsreligionen afvikande
konfessionerna skola tolereras, samt 3) Jus supremæ
inspectionis, statschefens rättighet att utöfva
högsta öfverinseendet öfver statskyrkan. De två
senare slagen af Jura circa sacra tillhöra egentligen
tiden efter reformationen. Det första slaget åter
uppkom samtidigt med, att kristendomen blef beskyddad
och gynnad af romerska staten, i 4:e årh., samt
vållade under äldre tider och i synnerhet under
medeltiden många konflikter mellan kyrkans och statens
myndigheter. – Jura stolæ, lat., de
rättigheter, d. v. s. inkomster, som präst egde åtnjuta
för förrättningar, vid hvilka prästerlig skrud (stola;
se d. o.) borde nyttjas.
J. P.
Jura, geol. Se Jurasystemet.
Jura, [fr. utt. ʃyra’, ty. utt. jōra], centraleuropeiskt
bergssystem, som, skildt från Centralalperna
genom den schweizisk-schwabiska högslätten,
sträcker sig från Rhône nedanför Genève i nordöstlig
riktning till öfre Main. Taget i denna omfattning,
är dock J. mera ett geognostiskt än orografiskt
begrepp; ty om ock samma formationsgrupp, det s. k.
jurasystemet (se d. o.), är rådande i hela detta
bergssystem, är dock bergbyggnaden väsentligen olika i
de tre sträckor, i hvilka man indelar J. Det
är ock först sedan man funnit de geologiska
formationernas identitet, som man utsträckt namnet J.
till de bergsträckor, som ligga n. om Rhen. Deras
gamla namn är Alp (se d. o.). — Man delar
numera Jurabergen i tre afdelningar: 1. Fransk-
schweiziska J., 2. Schwabiska J. och 3. Frankiska
J., hvilka båda senare bruk
sammanfattas under benämningen Tyska J. — Det
förstnämnda är ett starkt veckadt kedjeberg med
riktning från s. v. till n. ö. Ryggarna äro högst
i östra delen, medan den västra zonen öfvergår
till en enformig platå. De sydöstligaste och
högsta kedjorna höja sig brant från schweiziska
högslätten; mot n. aftar höjden. De förnämsta
topparna, som alla ligga i sydöstra delen, äro
Crêt-de-la-neige (1,723 m.), Reculet (1,720 m.),
båda på franskt område, samt Mont Tendre (1,680
m.) och Dôle (1,680 m.) inom Schweiz. I kantonen
Neuchâtel och i Franche-Comté har J. sin största
bredd; bland topparna i denna del märkas Mont
Chasserone (1,611 m.), Chasseral (1,609 m.) och
Tête de Rang (1,423 m.). I den norra delen, som
nästan h. o. h. tillhör Schweiz, träffas ännu så
höga toppar som Hasenmatt (1,449 m.), Röthifluh
(1,398 m.) och Weissenstein (1,284 m.). Mellan
de olika kedjorna, hvilkas antal uppgifves till
omkr. 160, gå breda längddalar (fr. combes), i
hvilka floder rinna; mindre allmänna äro branta,
trånga tvärdalar (fr. cluses, ty. klausen),
hvilka, genombrytande kedjorna, sätta tvärdalarna
i förbindelse med hvarandra samt bilda de
vildaste, mest måleriska partierna i J. Berget
har ett enformigt utseende; kedjorna likna
långa murar, hvilkas toppar föga höja sig öfver
medelkamhöjden. I sitt inre är berget rikt på
klyftor, grottor och djupa hål, i hvilka floder
här och där försvinna för att efter kortare eller
längre underjordiskt lopp åter träda i dagen. Med
undantag af Neuchâtel-sjön och Biel-sjön vid
bergets sydöstra rand äro Jurasjöarna små och
mest belägna i längddalar, såsom S:t Point i
Doubs’ och Joux i Orbes vattenområde; däremot
är den vackra sjö, som Doubs bildar på gränsen
mellan Frankrike och Neuchâtel vid Les Brenets,
en cluse-sjö. J:s klimat är jämförelsevis råare
än Alpernas; vintrarna äro långa och stränga, med
mycket snö. Betesmarker och tät skog (tall, gran,
bok) upptaga i n. och v. största delen af berget
ända till topparna; jordbruket är inskränkt
mest till dalbottnarna. I allmänhet är J. svagt
befolkadt, och endast de industriidkande
högdalarna i Vaud, Neuchâtel och Bern samt
den fruktbara högslätten ö. om Birs äro tätare
bebodda. Den allmännaste industrien i J. är
tillverkningen af ur och speldosor. Bergets
branta stupning i s. ö., den likformiga höjden
hos kedjorna samt frånvaron af stora tvärdalar
göra J. tämligen otillgängligt; icke dess
mindre genomskäres det af ett vidsträckt nät
af konstvägar, hvilka dels följa dalarna, dels
öfverskrida kedjorna i många krökningar. Till de
viktigaste Jurapassen höra: Col de la Faucille
(se Faucille), S:t Cergues (1,263 m.) vid
foten af Dôle, Col de Jougne (se d. o.) samt
passet vid La Croix, mellan högslätten och Val de
Travers. Bergbågens hela längd, från Voiron vid
Grenoble till Lägern n. v. om Zürich, är 360 km.
N. om Rhen, i trakten af Aars mynning,
börjar Tyska J., som är en fortsättning af det
Fransk-schweiziska. Dess hela längd är omkr. 425
km. Det har byggnaden af en platå med horisontala
skikt och delas genom bäckenet vid Nördlingen,
det s. k. Ries, i en sydöstlig del, Schwabiska
J. l. Rauhe alp (se Alp), och Frankiska J. (se
d. o.).
(J. F. N.)
Jura [dʃō’rə], en till skotska grefsk. Argyle
hörande ö bland de inre Hebriderna, skild från
fastlandet af det 15 km. breda Jurasundet och
från ön Islay af Islaysundet. 370 kvkm. 560
inv. (1901). En bergskedja, hvars högsta del,
kallad Paps of Jura, har en höjd af 783 m., går
genom hela ön, afbruten endast af Loch Tarbert,
en hafsarm, som skjuter in på västra kusten
och delar ön nästan midt itu. Största delen af
ön består af jaktmarker, rika på hjortdjur,
hvilka gifvit ön dess namn
(”hjort-ön”).
(J. F. N.)
Jura [ʃyra’], departement i östra Frankrike,
bildadt af södra delen af den forna
prov. Franche-Comté, har sitt namn af Jurabergen,
som fylla mer än halfva dep. 5,055 kvkm. 257,725
inv. (1906), visande en minskning af nära 10
proc. på de sista 25 åren. Dep. består af en
slättregion i v. och n. v. samt en bergsregion
i s. ö., hvilken tilltager
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
