i höjd mot schweiziska gränsen (Noirmont, 1,572 m.). Det vattnas af Oignon, Doubs och Seille, bifloder till Saône, samt af Ain, biflod till Rhône; af dessa äro Doubs och Ain segelbara. Äfven finnas flera sjöar, bland hvilka de största äro Rousses, Châlin, Chambly och Clairvaux. Slättlandet är mycket bördigt, och äfven bland bergen förekomma fruktbara dalar. Jordbruket sysselsätter omkr. 3/4 af befolkningen. Industrien är mycket liflig. Mycket ost (gruyèreost) utföres. Dep. indelas i 4 arrondissemang: Dôle, Lons-le-Saunier, Poligny och S:t Claude. Hufvudstad är Lons-le-Saunier. (J. F. N.) Jura circa sacra, lat. Se Jura, sp. 299. Juraformationen. Se Jurasystemet. Juraförbundet. Se Anarkism, sp. 908. Juramentum in litem, lat., inom processrättsdoktrinen benämning på värderingsed, hvarmed man förstår den ed, som kommer till användning, när skada skall ersättas och dess belopp icke på annat sätt kan ådagaläggas. Värderingseden är en art af fyllnadsed, d. v. s. det är en ed, som den bevisskyldige parten aflägger; den part, som lidit skada och som enligt allmänna bevisskyldighetsprinciper borde bevisa värdet af skadan, tillerkännes förmånen att få genom sin egen beedigade utsaga prestera beviset. Stadgande om värderingsed förekommer i svensk rätt i 17:e kap. 35:e § Rättegångsb. Det tillåtes här den, som lidit skada genom stöld eller brand, att med sin ed bevisa, huru mycket han förlorat och hvad det var värdt, dock att eden får förekomma, endast då annan bevisning icke kan förebringas. Inom rättsvetenskapen har man på goda grunder antagit, att de fall, som nämnas i ofvan citerade lagrum, äro att uppfatta endast som exempel, och att värderingsed bör medgifvas städse, då någon uppsåtligen eller genom groft vållande förorsakat annan skada. E. K. Jurare in verba magistri, lat., ”svära efter lärarens ord”, omdömeslöst hålla de åsikter för riktiga, som man får hos sig inplantade af äldre eller öfverordnade personer. Uttrycket förekommer i Horatius’ ep. I, 1, 14. Juraschek [jō-|, Franz von, österrikisk statistiker, f. 1849 i Ungern, d. 1910 i Wien, blef 1881 e. o. professor i statistik och statsrätt i Czernowitz och 1883 i Innsbruck, där han 1885 erhöll ord. professur. 1887 anställdes han som ”regeringsråd” vid statistiska centralkommissionen i Wien och tog som sådan, äfvensom i egenskap af sekreterare och extra led. af kommissionen, framstående del i arbetet på Österrikes förvaltningsstatistik. Vid sidan af denna verksamhet föreläste han vid universitetet i Wien i statistik och statsrätt. Från 1884 utgaf J. årligen Otto Hübners (se d. o.) ”Geographisch-statistische tabellen aller länder der erde”. Efter Neumann-Spallarts (se d. o.) död utgaf han äfven 1890—1905 dennes ”Übersichten der weltwirtschaft”. J:s författarverksamhet rörde sig hufvudsakligen på det statistiska området, men han skref äfven ett par statsrättsliga arbeten. J. R. N. Jura stolæ, lat. Se Jura, sp. 299. Jurasystemet (Juraformationen, ofta endast Jura), geol., det mellersta af de mesozoiska systemen, emellan trias och kritsystemet, har sitt namn efter Jurabergen, som nästan h. o. h. bestå af hithörande aflagringar. Det kallas stundom oolitsystemet (denna benämning brukades förr i synnerhet i England), emedan oolitiska kalk- och järnstenar mycket ofta uppträda däri, i synnerhet inom den mellersta och den öfre afdelningen. De allmännaste bergarterna äro lera och skifferlera, märgel, kalksten och dolomit; sandsten förekommer på flera ställen, ehuru ej i så stor mängd som dessa. Stenkol, strutmärgel och järnmalm (järnlersten eller sferosiderit och järnoolit) finnas äfven, ehuru i underordnad mängd. Eruptiva bergarter, som tillhöra jurasystemet, äro kända nästan endast från norra Skottland (basalt, syenit, felsitporfyr), Kung Karls land och Frans Josefs land; möjligen förekomma dylika äfven i Karpaterna. — Jurasystemet består hufvudsakligen af marina aflagringar, under det att sötvattensbildningar spela en jämförelsevis underordnad roll. Bland de utomordentligt många djur- och växtlämningar, som i detsamma äro funna, må som de mest karakteristiska nämnas följande. Bland vertebraterna finnas de första däggdjuren i systemets äldsta lager (i Europa Microlestes, i Nord-Amerika Dromatherium, som anträffats i bildningar sannolikt tillhörande denna tid eller möjligen något äldre); sådana träffas äfven i dess mellersta afdelning vid Stonesfield i England (Amphitherium, Phascolotherium m. fl.) och i dess öfversta lager (Plagiaulax m. fl. i Englands ”purbeck”). Alla i jurasystemet uppträdande däggdjur tillhöra pungdjuren och äro af obetydlig storlek. Fåglarna äro representerade af den märkvärdiga Archæopteryx (se d. o.). Ödlorna äro mycket talrika och uppträda i mycket växlande former af ofta ofantlig storlek (Atlantosaurus uppges haft en längd af 36 m. och en höjd af 9 m.), så att de kunna anses som den djurgrupp, som mest karakteriserar denna period, hvilken därför också ofta kallats ”de stora ödlornas”. De tillhöra såväl enaliosaurierna (hafsödlorna), t. ex. Ichthyosaurus och Plesiosaurus, som dinosaurierna, t ex. Megalosaurus, under det de emellan grod- och ödledjur stående stegocefalerna försvunnit. Äfven krokodiler finnas (Mystriosaurus) samt sköldpaddor och flygande ödlor (Pterodactylus, Rhamphorhynchus). Fiskar förekomma i mängd, hufvudsakligen representerade af hajar (Hybodus, Acrodus m. fl.) och homocerka ganoider (Microdon) samt några benfiskar (Leptolepis). Leddjuren äro representerade hufvudsakligen af långsvansade kräftor (Eryon, Glyphæa), men äfven af kortsvansade (Prosopon). Af insekter träffas skalbaggar talrikast, ehuru äfven sländor, gräshoppor och fjärilar förekomma; likaså äro spindlar funna. Af blötdjuren äro cefalopoderna (hufvudfotingarna) utomordentligt talrika, i synnerhet släktena Ammonites och Belemnites, af hvilka företrädesvis det förstnämndas olika arter kunna anses som synnerligen karakteristiska för de olika underafdelningar och lag, i hvilka man indelat jurasystemet. Bland gastropoderna (bukfotingarna eller snäckorna) må nämnas släktena Nerinea och Pleurotomaria, bland de talrika lamellibranchiaterna (musslorna) Ostrea (med undersläktena Exogyra och Gryphæa), Pecten, Lima, Avicula, Mytilus, Cardinia, Trigonia, Pholadomya. Bland brachiopoderna (armfotingarna) finnas de sista representanterna för släktena Spirifer och Leptæna; arter af släktena Terebratula och Rhynchonella äro allmänna. Af bryozoer äro många arter beskrifna. Stråldjuren äro representerade af