Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jura circa sacra ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
askhaltiga och brytningsförhållandena ogynnsamma
på grund af lagrens ofta starka stupning och
bergarternas löshet. Af de marina molluskerna äro
flera (bl. a. Avicula inæquivalvis) gemensamma
för Skåne och Bornholm, andra äro för denna ö
egendomliga; floran är beskrifven af danskarna
C. T. Bartholin och A. Hjorth samt svensken
Hj. Möller och räknar enligt den senare öfver 100
arter. Hvad åldern beträffar, synas Bornholms
kolförande bildningar vara något yngre än de
skånska, men tillhöra ändock lias, hvarjämte på
några ställen äfven rätiska lager äro för handen.
B. L—n. (A. Hng. A. G. N.)
Jurata, lat. Se Jurydomstol.
Jurburg, stad i ryska guv. Kovno, vid
Njemen och vid preussiska gränsen. 4,250
inv. (1897). Stor transitohandel.
J. F. N.
Jurčić [ju’rtʃitj], Josef. Se Slovenska språket
och litteraturen.
Jure, lat., likbetydande med de jure (se
d. o.) och ex jure (se d. o.).
Jureconsultus. Se Jurisconsultus.
Jure judaico, lat. Se Judeed.
Jure romano, lat. Se I. R.
Juridik (af lat. juridicus, rättslig, af jus,
rätt). Se Rättsvetenskap. — Juridisk, som tillhör
eller har afseende på rättsvetenskapen.
Juridiska föreningen i Sverige. Se
Svenska juridiska föreningen.
Juridiska föreningen i Finland har enligt
stadgarna af 11 febr. 1862 till ändamål att
bereda idkare af lagfarenhet och öfriga
för rättsvetenskap och rättegångsväsen
intresserade medborgare tillfälle att offentligen
utbyta åsikter och erfarenheter i juridiska
ämnen. Föreningen utgöres af en centralafdelning
i Helsingfors och filialafdelningar i städerna
Åbo, Viborg och Vasa. Föreningen utger sedan
1865 en tidskrift, som innehåller protokoll öfver
föreningens förhandlingar och beslut, upplysande
rättsfall äfvensom uppsatser i rättsvetenskapen.
M. G. S.
Juridiska föreningens tidskrift, organ för
Svenska juridiska föreningen (se d. o.),
utgafs i Stockholm 1850—61 med två häften om
året, i allt 23 häften, jämte två sakregister
(1856, 1862). Tidskriften, hvars redaktör
hela tiden var justitie-rådet K. Kr.
Schmidt, innehåller utom föreningens
förhandlingar uppsatser i juridiska och
statsvetenskapliga ämnen samt redogörelser
för lagstiftnings- och lagskipningsärenden m. m
C. G. Bj.
Juridisk person, jur., är den allmännaste
tekniska benämningen för sådana rättssubjekt,
som icke äro enskilda människor eller
s. k. fysiska personer. Utgår man från den
i grunden oomtvistliga satsen, att mänskliga
intressen ligga bakom alla rättsförhållanden, att
således all rätt är till för människors skull,
kan man egentligen ej tala om andra rättssubjekt
än människor, och man kan ej undgå att erkänna,
att uppställandet af en andra grupp rättssubjekt,
de s. k. juridiska personerna, hvilar på en
fiktion. Denna synpunkt torde vara den af
nutidens rättsvetenskap i allmänhet omfattade,
medan man i äldre tider visserligen varit böjd
för att i en juridisk person se ett corpus
mysticum, en verklig rättspersonlighet. Äfven
om man emellertid i begreppet juridisk person ser
en fiktion, får man ej förbise, att fiktionen
är uttryck för en realitet, ingalunda blott en
godtycklig teoretisk konstruktion. Den
realitet, som bär upp fiktionen och gör
den försvarlig, består däri, att vissa
rättsförhållanden, i hvilka flera människor
äro intressenter, behandlas enligt regler,
som afvika från hvad som vanligen gäller
ang. gemenskapsförhållanden. Den rättsliga
regleringen hämtar analogi från det fall, att
det finnes blott en enda intressent. Detta,
att rättigheter eller förpliktelser,
hvilka ytterst äro att hänföra till ett
flertal människor, knytas till ett något, som
personifieras, finner sitt berättigande däri, att
personifikationstanken ger en enhetlig synpunkt
för bedömande af den personifierade företeelsens
rättsliga daning i olika afseenden. För öfrigt
härskar ej inom rättsvetenskapen enighet om,
hvilken omfattning man bör ge begreppet;
man är framför allt ej enig om, i hvilken
grad analogien med de fysiska personerna som
rättssubjekt bör vara genomförd, för att man
skall kunna tala om en juridisk person. —
Man skiljer emellan olika arter af juridiska
personer. En hufvudindelning är den i offentliga
och privata. En annan indelning är grundad på
beskaffenheten af det som personifieras, och,
från denna synpunkt sedt, skiljer man ofta
mellan föreningar, anstalter och stiftelser.
Vid föreningar är det en personsammanslutning,
som tillägges rättslig enhet; vid anstalten
knytes rättssubjektiviteten till en för något
visst ändamål anordnad inrättning, medan
vid stiftelsen det personifierade utgöres af
en förmögenhet, som enligt förordnande skall
tjäna ett visst syfte. De båda senare grupperna,
anstalter och stiftelser, stå, såsom lätt inses,
hvarandra mycket nära och sammanfattas ej sällan
till en gemensam grupp. Bland de offentliga
juridiska personerna stå i betydelse främst
stat och kommun. Om deras rättssubjektivitet
kan ej tvekan råda. Hvad de privata juridiska
personerna angår, torde man vara allmänt ense
om att tillägga stiftelser (inkl. anstalter)
rättspersonlighet. Beträffande dem skulle
det mestadels te sig i hög grad onaturligt att
utskifta de rättigheter och förpliktelser, hvarom
fråga är, på enskilda intressenter i stället för
att uppfatta dem som enhetliga komplexer. En
annan fråga är den om betingelserna, under
hvilka positiv rätt erkänner tillvaron af
en stiftelse. I svensk rätt saknas ännu
lagbestämmelser härom; emellertid står ämnet
på dagordningen, och en af regeringen tillsatt
kommitté framlade 21 dec. 1903 förslag till
lag om offentligen erkända stiftelser. Enligt
detta förslag skall villkor för vinnande
af rättssubjektivitet för stiftelse vara
offentligt erkännande af stiftelsen, hvilket
erkännande skall ernås därigenom, att stadgar för
stiftelsen fastställas af konungen eller K. M:ts
befallningshafvande, eller därigenom, att statens
verk eller inrättning erhåller lof att vara
styrelse för stiftelsen. För stiftelsebegreppet
konstituerande bestämningar angifvas vara, att
egendom öfverlåtits att stadigvarande förvaltas
för främjande af lofligt särskildt ändamål. —
Såväl inom rättsvetenskapen som med hänsyn till
positiv svensk rätt råder företrädesvis med
afseende å de privata personsammanslutningarna —
föreningarna — meningsskiljaktighet om, i hvilken
utsträckning man skall tillerkänna dem juridisk
personlighet. Grunden till meningsskiljaktigheten
ligger i olika uppfattning om innebörden af
begreppet juridisk person; man uppställer
mer eller mindre stränga fordringar på, att
associationen skall vara en själfständig juridisk
enhet. Särskildt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
