Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Juris studiosus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
8. J. canonicum, lat. Se Kanonisk rätt.
9. J. circa sacra, lat. Se Jura, sp. 299.
10. J. civile, lat. (af civilis, borgerlig),
rom. rätt, förekom hos romarna i flera mycket
olika betydelser. — I vidsträcktaste mening
betecknades därmed en stats positiva rätt
öfver hufvud, i motsats till jus naturale
och jus gentium, den för alla gemensamma
naturliga rätten (se Folkrätt), enligt Gaius’
definition: ”quod quisque populus ipse sibi jus
constituit, id ipsius proprium est vocaturque jus
civile, quasi jus proprium ipsius civitatis”.
För romarna låg den inskränktare betydelse, i
hvilken jus civile fattades såsom den romerska
statens positiva rätt, därefter nära till
hands. — I en ännu inskränktare betydelse
förekommer jus civile mycket ofta, då det
sättes i motsats mot jus honorarium. Med detta
uttryck betecknas sammanfattningen af de regler
och rättsgrundsatser, som framträda i de edikt
eller ämbetskungörelser rörande processväsendet
och rättskipningen, hvilka utgåfvos af de
ämbetsmän, som beklädde sådana republikens högre
ämbeten (det förnämsta var pretorsämbetet), till
hvilkas myndighet jurisdiktion hörde, äfvensom
i dessas rättsvårdande verksamhet in casu.
Edikten egde väl icke den formella karaktären
af lag, men hade likväl ett genomgripande
inflytande på den romerska rättens
utveckling. — Slutligen nyttjas jus civile i
ännu en annan betydelse, då där därmed förstås
sammanfattningen af de rättsgrundsatser, hvilka
uppställts af de rättslärde, som egnat sig
åt den gällande rättens tolkning (jfr Romersk
rätt). — Jus civile i romersk mening får
således icke förblandas med hvad i den moderna
rättsterminologien kallas civilrätt (se d. o.),
i motsats till andra grenar af rätten, såsom
statsrätt, kriminalrätt o. s. v.
11. J. civitatis, lat., medborgarrätt i
viss stat och därmed delaktighet af denna stats
särskilda rätt.
12. J. commune, lat. (af communis, vanlig). Se
nedan 42.
13. J. connubii, lat., delaktighet i
viss stats eller visst stånds äktenskapsrätt.
Enligt antik uppfattning kunde ett enligt statens
jus civile (se ofvan 10) giltigt äktenskap slutas
endast mellan därtill berättigade medborgare af
denna stat inbördes eller mellan en sådan och
en person, som erhållit behörighet att ingå
äfven dylikt äktenskap, vanligen på grund af
medborgarrätt i en annan stat, hvars statsborgare
genom fördrag tillförsäkrats jus connubii i den
förra. I modern rätt blir äktenskap, som slutes
mellan personer, tillhörande olika stater, i
regel öfverallt giltigt, såvida behöriga former
iakttagits och hinderslöshet föreligger för
hvardera nupturienten enligt hans eller hennes
s. k. personalstatut. Hvad angår särskilda
stånds äktenskapsrätt, fordras numera endast
beträffande vissa personer, i allmänhet af
furstlig börd, för giltigt äktenskap särskild
jus connubii i form af erkänd jämbördighet.
14. J. cruentationis [-tsiå̄nis]. Se nedan
20.
15. J. de non appellando, lat.
(af appellare, vädja), rätt för viss myndighet
att vara högsta instans inom landet, oaktadt
detta icke utgör en suverän stat.
16. J. detractus, lat. (af detractus,
borttagande, afdrag), jur., den i äldre tider
dels staten, dels kommunen tillerkända rätten till en viss
afgift af den förmögenhet, som genom arf
eller vid utflyttning fördes ur riket. Jus
detractus, för så vidt den bestod i rätt till
utflyttningsafgift (census emigrationis), har
i Sverige varit föreskrifven endast med
afseende å borgare och adelsmän. Redan 1617 års
”Ordinantie för kjöphandeln” föreskref (§ 18),
att den borgare, som flyttade utrikes,
skulle betala till staden 30 dal. för hvarje
öre ”han ligger i skatt före” samt hvar tionde
penning af sin egendom. För inflyttad utlänning
bestämdes snart utflyttningsafgiften till hvar
sjätte penning. I 1734 års lag (Handelsbalk
3: 5) bestämdes utflyttningsafgiften för hvarje
borgare till hvar sjätte penning af egendomen,
”konungen och staden till tveskiftes”. Enligt
1723 års adliga privilegier (§ 32) skulle
äfven adelsman, som ”med konungens tillstånd
flyttar för att bo utrikes, gifva hvar tionde
penning af sin lösa egendom, som han således
utur riket drager”. Genom särskilda traktater
med de flesta stater ha numera dessa afgifter
upphäfts. Med hänsyn till Norge afskaffades de
genom k. förordn. 10 dec. 1846. Rörande jus
detractus med af seende på utlännings arf se
Hemfallsrätt.
17. J. de volutionis [-tsiå̄nis], lat.
Se Devolutionsrätt.
18. J. ecclesiasticum, lat. Se Kyrkorätt.
19. J. excludendi, lat. (af excludere,
utestänga). Se Eganderätt, sp. 1409.
20. J. feretri, lat. (af feretrum, likbår)
l. j. cruentationis (af lat. cruentatio,
nedblodande), en art af gudsdom. Se Ordalier.
21. J. generale, lat. (af generalis,
allmän). Se nedan 42.
22. J. gentium [je’ntsium],
lat. (genit. plur. af gens, genit, gentis, folk).
Se Folkrätt.
23. J. gladii, lat. (af gladius, svärd),
rätt öfver någons lif.
24. J. honorarium, lat. (af honor,
ämbete). Se ofvan 10.
25. J. honorum, lat. Se Civitas 2.
26. J. indigenatus, lat. (af indigena, inföding),
infödingsrätt. Se Indigenat, Infödd
och Medborgarrätt.
27. J. militare, lat. Se Krigslagfarenhet.
28. J. naturale, lat. Se Naturrätt.
29. J. non scriptum, lat., sedvanerätt
(se d. o.).
30. J. optionis [-tsiå̄nis], lat. Se
Optionsrätt.
31. J. patronatus, lat. Se Patronatsrätt.
32. J. possidendi (af lat. possidere,
ega). Se Eganderätt, sp. 1409.
33. J. postliminii. Se Postliminium.
34. J. postulandi, lat. (af postulare,
klaga). Se Civilprocess, sp. 369.
35. J. præsentandi, lat. (af præsentare,
föreställa), rätt att föreslå personer till erhållande af
ett ämbete. Jfr Patronatsrätt.
36. J. primæ noctis, lat., ”rätt
till första natten”, den rättighet, som
tillkommer annan än brudgummen att tillbringa
bröllopsnatten hos bruden. En dylik
rättighet förekom enligt antikens förf. hos
vissa primitiva folk och har af moderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
