berömda, för folkets upplysning afsedda skrifter märkes Simon de Nantua ou le marchand forain (1818), som utgått i öfver 30 uppl. och öfversatts till 7 språk. 1—5. (T. K.) Jussuf, fransk general. Se Jusuf. Jussuf-ben-Zerragh. Se Abenserragerna. just., förkortning för justeradt (på protokoll). Justaucorps [ʃyståkå̄r], fr. (”tätt efter kroppen”), en åtsittande och upptill knäppt lifrock med långa skört, bruklig under 1600-talet. Juste [ʃyst], fr. (af lat. justus, lagenlig, riktig), riktig, noggrann, som visar rätt (om ur m. m.); rättvis, träffande; noga, riktigt. <img l>

Juste [ʃyst], Théodore, belgisk historieskrifvare, f. 11 jan. 1818 i Bruxelles, d. där 10 aug. 1888, blef 1859 direktor för historiska museet i Bruxelles och 1870 professor i historia vid krigsskolan. Han författade ett större antal delvis utmärkta arbeten i belgisk, nederländsk och fransk historia, bland hvilka märkas: Histoire de Belgique (1840; 5:e uppl. i 3 bd, 1894), Histoire du congrès national de Belgique 1830—31 (2 bd, 1850, 3:e uppl. med ändrad titel 1885), Histoire de la révolution des Pays-Bas sous Philippe II (4 bd, 1855—67, 2:a uppl. med ändrad titel i 5 bd, 1884—88), Histoire des États-généraux des Pays-Bas 1465—1790 (2 bd, 1864), samt framför alla Les fondateurs de la monarchie belge (27 bd, 1865—81). — Jfr biografi af Henard (1890). Justement [ʃystmã'], fr. (af juste; se d. o.), just, precis, alldeles. Juste-milieu [ʃyst-miljȫ], fr., eg. ”den rätta midten”, ”den rätta medelvägen”, ett redan af Pascal (”Pensées”, 1670) användt uttryck, nyttjades under Julimonarkiens dagar (1830—48) för att beteckna den af konung Ludvig Filip följda politik, hvilken gick ut på att hålla medelvägen mellan partierna. Det var ett politiskt slagord, som i början hade en berömmande, men senare fick en ironiskt klandrande betydelse (”de grå”). Justera [ʃyst-; af lat. justus, lagenlig, riktig], rätta, göra riktig, göra någonting (mått, vikter, instrument) noga öfverensstämmande med det som norm gällande (”likaren”); träv., med såg afskära virke (se Kapa). — Med protokolljustering förstås den åtgärd, hvarigenom ett protokoll efter granskning godkännes som riktigt. Justeringen anses medföra den verkan, att efter densamma ändring i protokollets affattning icke i något hänseende må ega rum, under det ända dittills möjligheten att ändra t. o. m. själfva beslutet står öppen. Innefattar protokoll redogörelse för muntliga yttranden af andra personer än af (den beslutande församlingens, myndighetens, rättens) ledamöter, såsom fallet är med de svenska underdomstolarnas protokoll, synes en justering äfven inför dessa personer vara nödig, för att protokollet må ega vitsord. Ett sådant kontrollerande af protokollets riktighet är dock ej i Sverige som regel föreskrifvet; endast vittnesmål och förlikningar inför rätta skola för vittnen och parter uppläsas och af vederbörande vidkännas, hvilket dock sällan afser den slutliga affattningen, utan endast hufvudinnehållet. I. Afz. Justerare (se Justera), en af staten antagen person för justering af mått och vikter m. m. Senaste instruktionen för justerare utfärdades 15 nov. 1907, enligt hvilken justerare konstitueras för en tid af högst 5 år i sänder; justerares ersättning utgår efter taxa (nu gällande af 19 maj 1893). Antalet justerardistrikt är 53, men till följd af sammanslagning af flera distrikt utgör justerarnas antal (1910) endast 38. För distrikt, omfattande ett eller flera län, må också, likaledes för högst 5 år i sänder, en bland justerarna i distriktet förordnas till justeringskontrollör, hvilken det åligger bl. a. att genom jämförelse med kontrollikare undersöka riktigheten af egna och andra justerares arbetslikare. Justering af s. k. precisionsmått och -vikter, brännvinsprofningsinstrument, vissa slag af areometrar och termometrar verkställes fr. o. m. 1 jan. 1910 hos Mynt- och justeringsverket. Nämnda verk har öfverinseende öfver justeringsväsendet. Å. G. E. Justeringsdirektör. Se Justeringsstyrelsen. Justeringsinspektör. Se Justeringskommissionen. Justeringskommissionen i Finland inrättades 1886 för att förbereda och öfvervaka tillämpningen af det metriska mått- och viktsystemet. Den består af öfverdirektören för landtmäteristyrelsen samt en justeringsinspektör. För särskilda frågor är anställd en konsultativ ledamot med rösträtt. Inspektören har till sitt biträde en assistent. T. C. Justeringskontrollör. Se Justerare. Justeringsstyrelsen. Öfverinseendet öfver justeringsväsendet hörde till 1879 under Landtmäteristyrelsen. 1879—84 fanns en särskild Justeringsstyrelse, bestående af en justeringsdirektör och två af K. M:t för viss tid förordnade ledamöter, hvarjämte vid styrelsen skulle vara anställd en af direktören förordnad assistent. 1885 sammanslogs Justeringsstyrelsen med den 1855—74 under Civildepartementet, sedan 1874 under Finansdepartementet sorterande byrån för kontrollen å tillverkningsafgifter, hvilken byrå därefter kallades Finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå. Den hade en chef, som tillika var kansliråd, en byråingenjör och en kanslisekreterare. Denna departementsbyrå blef 1908 ett själfständigt ämbetsverk, Kontroll- och justeringsstyrelsen, med en öfverdirektör som chef, två öfveringenjörer och en sekreterare. 1910 skildes justeringsväsendet h. o. h. från detta ämbetsverk, som hädanefter kallas Kontrollstyrelsen (se d. o.), och öfverflyttades till myntverket, som hädanefter kallas Mynt- och justeringsverket (se d. o.). Å. G. E. Justesen. 1. Hieronymus J. Se Ranch. — 2. Jens J., pseudonym. Se Müller, Carl Arnoldus. Justi [jo'sti]. 1. Karl J., tysk konsthistoriker, sonson till professorn och superintendenten Karl Wilhelm J. (1767—1846; förf. till bl. a. Nationalgesänge der hebräer, 3 bd, 1803—18), f. 1832,