till största delen förloradt till langobarderna, avarer och slaver härjade på Balkanhalfön. Själf sjuklig, tog han 574 till medkejsare Tiberius, som slog perserna 576 och efterträdde honom. — Jfr Groh, ”Geschichte des oströmischen kaisers J. II” (1889). Justinus Febronius. Se Hontheim. Justinus Martyr (J. Martyren), den förste kristne apologeten, f. omkr. 100 i Flavia Neapolis (det gamla Sikem i Samarien). Hans fader var hedning af grekisk härkomst. J. egnade sig först åt filosofien, i synnerhet den platonska, men öfvergick snart till kristendomen samt drog därefter omkring och lärde ”en kristlig filosofi”. På anstiftan af en cynisk filosof, Crescens, led han martyrdöden 166(7). — J:s förnämsta skrifter, hvilkas äkthet af kritiken är erkänd, äro två försvarsskrifter för kristendomen mot hedendomen (Apologia major och A. minor), båda tillegnade kejsar Antoninus Pius, samt en försvarsskrift för kristendomen mot judendomen (Dialogen med juden Tryfon). Han behåller i sina skrifter mycket af sitt hedniska åskådningssätt. Han är judefientlig samt förstår i allmänhet icke gamla testamentets lära och åskådning. Sokrates ställer han utan vidare i jämbredd med Abraham. Åt den mänskliga viljan och den egna kraften tillmäter han stor betydelse. Den kristna tron sammanfattar han i tron på Gud, världens fader, på Kristus, hans son, och på den profetiska anden. Profetiornas uppfyllelse är för honom ett talande bevis för kristendomens sanning. Genom de många citaten ur N. T. äro J:s arbeten af stort värde som vittnesbörd om de nytestamentliga skrifternas ålder, hvarjämte de lämna värdefulla bidrag till kyrkans inre historia under den äldre tiden. J. P. Justitia, lat., rättvisa; hos de gamle romarna äfven namn på rättvisans gudinna, hvars hufvud förekommer afbildadt på mynt, liksom den väl mera allmänt kända Æquitas, billighetens gudinna. — Den moderna konsten framställer allegoriskt den världsliga rättvisan som en kvinna (vanligen med förbundna ögon) med en våg i den vänstra och ett svärd i den högra handen. R. Tdh. Justitia, astron., en af småplaneterna. Justitia, ”tidning för in- och utländska domstolsreferat, uppsatser i juridiska och administrativa ämnen jämte meddelanden i exekutiva mål m. m.”, utgafs af Im. Sellin i Stockholm 1893—94, en gång i veckan, och sammanslogs okt. 1894 med ”Veckouppgift angående exekutiva åtgärder, växelmål och konkurser m. m.” Med titeln i enlighet härmed något förändrad, utgifves tidningen sedan dess af H. Lundholm, men innehåller numera icke, såsom under sitt första år, utförligare domstolsreferat och juridiska uppsatser. C. G. Bj. Justitia originalis. Se Arfsynd. Justitiarie (mlat. justitiarius), en numera ur bruk kommen benämning på den tjänsteman i mindre städer, som motsvarade de större städernas borgmästare. Längst behölls benämningen i Vaxholm, men är äfven där numera utbytt mot borgmästartiteln. Jfr Justitiarius. A. Th. S.* Justitiarius, mlat. 1. I Danmark titel för presidenterna i Höjesteret, i Landsover- samt Hof- og stadsretten i Köpenhamn, i Köpenhamns kriminal- og politiret samt i Landsoverretten för Nörrejylland. — 2. I Norge titel för presidenterna i Höjesteret, i Overretterne, i Kristiania byret och i Bergens byret. — 3. J. l. Justiciarius, i Sverige en någon gång under medeltiden förekommande titel, som troligen i det närmaste motsvarade drots. E. K. Justitieborgmästare. För närvarande finnes endast en stad med flera än en borgmästare, nämligen Göteborg, som har en justitieborgmästare och en handels- och politiborgmästare; den förre står i spetsen för rättegångsväsendet i staden. I Norrköping bär den ende borgmästaren titeln justitieborgmästare. I Stockholm funnos från 1636 fyra borgmästare, af hvilka en justitieborgmästare; sedan de öfriges ämbeten under loppet af 1800-talet indragits, det sista 1875, utbyttes s. å. benämningen justitieborgmästare mot borgmästare. E. K. Justitiedepartementet, Kungl. 1. I vidsträckt mening ett af de åtta departement, i hvilka den svenska statsförvaltningen är delad; i inskränktare mening detta departements chef och Justitiedepartementets afdelning af K. M:ts kansli. — Genom Justitiedepartementet beredas och föredragas (enl. k. stadgan 31 mars 1900 med ändring 30 jan. 1903) ärenden om stiftande, upphäfvande, ändring eller förklaring af grundlag, af riddarhusordning samt af ansvarighetslag för statsrådets ledamöter äfvensom för fullmäktige i Riksbanken, ledamöterna i styrelserna vid Riksbankens afdelningskontor och riksdagens fullmäktige i Riksgäldskontoret; stiftande, upphäfvande, ändring eller förklaring af allmän civil-, kriminal- och kyrkolag; stiftande, upphäfvande, ändring eller förklaring af annan lag enligt den i 87:e § R. F. omförmälda ordning, där ej undantag i denna stadga särskildt göres; förordnande om anställande af riksdagsmannaval, så ock andra riksdagsmannaval rörande frågor; tillämpning af tryckfrihetsförordningen, efter hvad denna förordning därom förmår; sammanfattande af den berättelse, som till riksdagen aflämnas om hvad i rikets styrelse sig tilldragit; medborgarrätt, nåd i brottmål samt andra dispenser och tillåtelser, hvilka efter allmänna lagen eller dithörande författningar på K. M:ts afgörande, i statsrådet bero; inseende öfver lagskipningen och därtill hörande ordning vid domstolar; reglering af rikets judiciella indelning; plats för tingställe samt byggande af tingshus och häradshäkte; åtal för brott och förordnande af domstol, där sådant i vissa fall på K. M:t ankommer; af brottmål föranledda ersättningar af allmänna medel; fångvården; förbrytares utlämnande och utländska lösdrifvares behandling; tillämpning af lagen om skydd för varumärken; rättsstatistiken, straffregistret och ”Svensk författningssamling”. — Ärendena föredragas inför konungen i statsrådet af departementets chef, som officiellt bär titeln ”statsråd och chef för Justitiedepartementet”, men i dagligt tal oftast benämnes justitieminister. För ärendenas beredning och beslutens expedierande har departementschefen till sitt förfogande en afdelning af K. M:ts kansli, hvilken f. n. (1910) består af l expeditionschef, 2 byråchefer, af hvilka den ene handlägger lagärenden, den andre statistiska ärenden, 2 kanslisekreterare, 1 registrator samt ett obestämdt antal e. o. tjänstemän (amanuenser). Byråchefen för lagärenden skall bereda och, där så erfordras, jämväl i Högsta domstolen föredraga för att sådana ärenden varda behörigen expedierade, frågor om stiftande, upphäfvande, ändring eller förklaring af lagar eller författningar äfvensom ansvara