— Vid beredning och föredragning af frågor om nåd i brottmål och om lejd, så ock om andra dispenser eller tillåtelser (se ofvan), biträdes departementschefen af revisionssekreterarna (enl. instr. 16 dec. 1901 för Nedre justitierevisionen). — Till Justitiedepartementet höra: Högsta domstolen, Regeringsrätten, Lagrådet, Nedre justitierevisionen, justitiekanslersämbetet; hofrätterna, Krigshofrätten; allmänna underdomstolarna i städerna och på landet; poliskammare utom Stockholm; Fångvårdsstyrelsen jämte fångvårdsstaten; lagberedningen; tvångsuppfostringsanstalten å Bona. Utgifterna under riksstatens andra hufvudtitel, som omfattar anslagen till Justitiedepartementet, beräknas i statsverkspropos. till 1910 års riksdag för år 1911 till 5,709,600 kr., hvaraf extra anslag 709,733 kr. Största delen af de ärenden, som nu tillhöra Justitiedepartementet, föredrogs före 1840 genom Nedre justitierevisionen. Åt justitiestatsministern (se d. o.), som då öfvertog chefskapet för departementet, inrättades en särskild expedition, Justitiestatsexpeditionen. 1876 borttogs justitiestatsministersvärdigheten, hvarefter chefen för departementet bär den ofvan angifna titeln. — 2. Den ena af Kejserliga senatens för Finland afdelningar, handhar som högsta domstol till dess pröfning hänskjutna civila mål och brottmål. Endast då den brottslige är dömd att mista lifvet, skall domslutet underställas regentens eget afgörande. Därjämte är åt departementet öfverlämnadt att pröfva ansökningar om nåd samt, i händelse skäl till beviljande af nåd icke förekommer, ansökningen afslå, utom då lifvets förlust är den brottslige ådömd, ty i detta fall skall ansökningen jämte departementets utlåtande insändas till kejsaren. Dessutom har departementet vissa administrativa befogenheter på rättsväsendets område, såsom afgörande af besvär öfver domarämbetens besättande, utnämning af sekreterare och advokatfiskal i hofrätt o. d. Departementet består af minst 10 ledamöter. I allmänhet äro 5 ledamöter domfört antal; dock må 4 döma i mål, som ej gå å lif, såvida 3 af dem äro om beslutet ense. Jämte Senatens andra afdelning, Ekonomidepartementet, bildar Justitiedepartementet Senatens plenum, som handlägger vissa viktigare regeringsangelägenheter. Till följd af denna departementets egenskap af förvaltande myndighet tillsättas dess ledamöter, i strid med principen om domares oafsättlighet, endast för tre år. Jfr reglem. af 13 sept. 1892. 1. A. Th. S. (S. B—h.) 2. A. Nmn. (T. C.) Justitiedeputationen, statsr. Se Deputation, sp. 168. Justitieexpeditionen i Finlands Senat förestås af en bland Ekonomidepartementets senatorer och tar initiativ till lagstiftningsåtgärder inom grundlagarnas samt civil- och kriminallagarnas områden. Den bereder till föredragning i Justitiedepartementet på detta ankommande administrativa åtgärder och dispensfrågor. Till den hänföras dessutom frågor rörande domstolarnas stat, landets judiciella indelning, fängelseväsendet, medborgarrätten m. m. äfvensom dispensärenden, som bero af Ekonomidepartementets pröfning. Under den sortera hofrätterna, egodelningsrätten, öfverkrigsdomstolen och fängelseväsendet. T. C. Justitiehöghet. Se Höghetsrättigheter. Justitiekansleren (Konungens justitiekansler), konungens högste ombudsman till öfvervakande af rättskipningen. — Ämbetet är gammalt, men namnet förskrifver sig från 1719. Svea hofrätt fick sig vid inrättandet (1614) tilldelade två fiskaler, af hvilka den ene, i 1634 års R. F. kallad riksfiskalen, skulle tjänstgöra som allmän åklagare å regeringens vägnar. Ett nytt ämbete upprättades 1638, då generalgevaldigern B. St. von Stenhusen förordnades till general-riksschultz, med en myndighet, som närmast motsvarade nuv. justitiekanslerens, ehuru i vissa fall vidsträcktare. I Karl XII:s kansliordning af 1713 stadgades, att en konungens högste ombudsman skulle vara högste åklagare och tillika närvara i rådet, då justitieärenden afgjordes. I kansliordningen af 29 maj 1719 öfverlämnades inseendet öfver lagskipningen åt en ämbetsman med titel justitiekansler, hvilken tillika var chef för Nedre justitierevisionen och skulle vara närvarande i rådet vid föredragningen af justitiemål. Justitiekanslerens åligganden ha sedan dess i hufvudsak blifvit oförändrade. Då (1840) statsdepartementen inrättades, upphörde hans chefskap för Nedre justitierevisionen och hans åliggande att i statsrådet öfvervara justitieärendens föredragning. — Under tiden 1766—72 skulle Justitiekansleren utses af rikets ständer och var då att anse som äfven deras ombudsman. — Enligt 1809 års R. F. § 27 åligger det Justitiekansleren, hvilken utses af konungen och bör ha varit nyttjad i domarvärf, att, i egenskap af konungens högste ombudsman, själf föra eller genom de under honom ställde fiskalerna låta föra konungens talan i mål, som röra allmän säkerhet och kronans rätt, samt att, å konungens vägnar, ha tillsyn öfver rättvisans handhafvande och i sådan egenskap beifra fel, som af domare och ämbetsmän blifvit begångna. Den Justitiekansleren sålunda i R. F. tillagda verksamhetssfären är närmare bestämd och utvecklad i k. instruktionen för justitiekanslersämbetet 29 okt. 1909. Utom ofvannämnda, i allmänna drag angifna åligganden tillhör det Justitiekansleren att bl. a. på sätt i Tryckfrihetsförordningen stadgas vaka öfver tryckfrihetens rätta bruk och åtala förbrytelser däremot. Under honom lyda stads- och landsfiskaler, hvilka, stadsfiskalerna i Stockholm undantagna, han eger att själf till- och afsätta. — Justitiekansleren är ensam beslutande i de till justitiekanslersämbetet hörande ärendena och biträdes vid dess förvaltande af en sekreterare och en registrator; dessutom antagas amanuenser efter behof. Konungens högste ombudsman till öfvervakande af rättskipningen ha varit, med titeln högste ombudsman: A. Leijonstedt (1714—18), med titeln justitiekansler: G. Stierncrona (1719—23), T. Fehman (1723—28), J. Cederbielke (1728—36), O. Nordenstråle (1737—39), B. Cederholm (1739—41), P. Silfverschöld (1742—47), K. G. Löwenhielm (1747—50), J. Gerdeschöld (1750—53), K. Lagerberg (1753—55), Ad. Fredenstjerna (1755—58), E. von Stockenström (1758—69; 1766 utsedd af rikets ständer), J. Rosir (1770—72; utsedd af rikets ständer), J. V. Liliestråle (1772—79), K. A. Trolle Wachtmeister (1779—93), G. V. Lode (1793—96), K. A. Trolle Wachtmeister (1796—1809; tjänstförrättande: Fr. Gyllenborg), H. G. Trolle Wachtmeister (1809—17), J. G. Turdfjäll (1817—19), E. J. Bergenschöld (1819—35), K. P. Törnebladh (1836—37), K. U. Nerman (1837—40), A. G. Faxe