tysk trädgårdsodlare, f. i Svenska Pommern 1815, d. 1893, anlade i förening med Langethal den botaniska trädgården och experimentalfältet vid Eldena och var 1866—91 direktör för de kungliga hofträdgårdarna i Preussen. J. grundlade 1845 Gartenbauverein für Neuvorpommern und Rügen och utgaf 1854—59, tills. med Rhode och Trommer, ”Eldenaer archiv”, hvarjämte han författade flera arbeten om trädgårdsodling, bland hvilka det förnämsta är Die rassenverbesserung der kulturpflanzen (1869). Jülg, Bernhard, tysk filolog, f. 1825, d. 1886, professor 1853 i Krakau och 1863 i Innsbruck, gjorde sig ett namn i synnerhet på den jämförande språk- och sagoforskningens område. Särskildt må nämnas hans omarbetning af J. S. Vaters ”Literatur der grammatiken, lexika und wörterbücher aller sprachen der erde” (1847) samt arbetena Die märchen des Siddhi-kür (kalmuckisk text med tysk öfv. och en kalmuckisk-tysk ordbok, 1866), Mongolische märchensammlung (på mongoliska och tyska, 1868), Über wesen und aufgabe der sprachwissenschaft (s. å.), Die griechische heldensage im wiederschein bei den mongolen (1869), On the present state of Mongolian researches (1882). (K. F. J.) Jülich. 1. Fordom själfständigt hertigdöme inom det gamla Tyska riket, beläget på västra Rhenstranden, i nuv. preussiska Rhenprovinsen. Det hade en areal af 4,130 kvkm. I äldre tider buro landets herrar titeln grefve, men 1356 upphöjdes grefve Vilhelm V (d. 1361) till hertig (som hertig V. I). En af dennes söner, Vilhelm II, efterträdde honom i J., hvarmed för kort tid hertigdömet Geldern förenades (1383—1423). En annan, Gerhard, förvärfvade genom gifte 1348 grefskapet Berg (sedan 1380 hertigdöme) och 1346 grefskapet Ravensberg, och dennes sonson, Adolf I, förenade efter andra grenens utgång i J. (1423) detta land med sina besittningar. Då hertigliga huset J.-Berg 1511 utslocknade på manssidan, öfvergingo länderna till den siste hertigen Vilhelm IV:s måg, Johan III (1511—39), hvilken efter sin fader 1521 därjämte ärfde hertigdömet Kleve. Då det jülich-kleve-bergska huset utdog med hertig Johan Vilhelm (25 mars 1609), gjorde flera tyska furstar, bl. a. albertinska linjen i Sachsen, kurfursten af Brandenburg och pfalzgrefven af Neuburg, anspråk på arfvet, som utgjordes af hertigdömena J., Kleve och Berg samt grefskapen Mark och Ravensberg. Kejsar Rudolf II:s plan att i samförstånd med Sachsen taga länderna under kejserlig förvaltning höll på att framkalla ett allmänt europeiskt krig, hvars utbrott förekoms endast genom Henrik IV:s af Frankrike död (1610). Striden, jühlich-kleveska arfföljdskriget (1613—14), begränsades emellertid till en fejd mellan kurfursten af Brandenburg och pfalzgrefven af Neuburg. 12 nov. 1614 ingingo de kämpande förlikning i Xanten (stadfäst 1666), hvarigenom Brandenburg erhöll Kleve, Mark och Ravensberg, Neuburg åter J. och Berg. Efter neuburgska husets utslocknande, 1742, öfvergick J.-Berg till Pfalz-Sulzbach. Genom freden i Lunéville 1801 införlifvades J. med Frankrike (depart. Roer). Wienkongressen öfverlämnade 1814 landet till Preussen, med undantag af ett litet område, som tillföll Nederländerna. — ”Hertig till J.” ingick under pfalziska ättens regering i Sverige (1654—1720) i svenska konungatiteln. Vapnet var ett svart lejon i guldfält. — Jfr Ritter, ”Sachsen und der jülicher erbfolgestreit” (1873) och ”Der jülicher erbfolgekrieg 1610 und 1611” (1877), samt "Landtagsakten von Jülich—Berg 1400—1610", utg. af v. Below (bd I—II, 1895—1907). 2. Kretsstad i preussiska reg.-omr. Aachen (Rhenprovinsen), hufvudstad i det forna hertigdömet J., vid Roer. 6,009 inv. (1905), mest katoliker. Gymnasium, underofficersskola, museum. Socker-, läder- och sidenindustri. J. (Juliacum i Antoninus’ ”Itinerarium”) omtalas ofta från 9:e. årh., vanligen som utsatt för belägringar. 1794—1815 tillhörde det Frankrike. Till 1860, då fästningsverken slopades, var det en fästning af andra rangen. 1. V. K—r.* 2. (J. F. N.) Jylland (sv. Jutland), eg. Jydland, i vidsträckt bemärkelse den danska halfön (i motsats till öarna), från Skagen till Eider, innefattande såväl det nuv. J. (Nörre-) som Schleswig (Sönderjylland); i inskränkt bemärkelse nämnda halfös norra del (NörrejyIland), som ännu tillhör konungariket Danmark. Fattadt i den senare betydelsen, är J. beläget mellan 55° 15′ och 57° 44′ n. br. samt mellan 8° 5′ och 10° 56′ ö. lgd fr. Gr. Areal 25,620 kvkm. 1,125,000 inv. (1906). J. delas i 4 stift och 10 amt. E. Ebg. Jylländska hästen (Jutska hästen), en förädlad och framstående kallblodig hästras i Jylland och öfriga delar af Danmark. Storleken är omkr. 1,70 m. och medelvikten omkr. 750 kg. Den bruna färgen är mycket vanlig, och likaledes ses ofta fuxar. H. F. Jylländsk boskap (Jutsk boskap), ett i Jylland förädladt nötkreatursslag, till färgen svartbrokigt och besläktadt med den svartbrokiga låglandsboskapen i Holland och norra Tyskland. Fullvuxna kor mäta i mankhöjd omkr. 130 cm. och väga omkr. 550 kg. Bättre besättningar lämna årligen per ko 4,000 kg. mjölk och däröfver med 3,5 proc. fett. H. F. Jünger, Johann Friedrich, tysk lustspelsförfattare, f. 1759, d. 1794, var kejserlig ”hoftheaterdichter” i Wien 1789—94 samt en flitig författare och öfversättare för teatern. Hans komedier, till största delen efterbildningar från Molière, Marivaux och Destouches m. fl., äro rika på komiska situationer. De äro utgifna i tre samlingar: Lustspiele (5 bd, 1785—90), Komisches theater (3 bd, 1792—94) och Theatralischer nachlass (2 bd, 1803—04). På svenska teatrar ha uppförts Die entführung (”Den enleverade fästmön eller Den tjenstaktige rivalen”, 1796), Das ehepaar aus der provinz (”Det unga gifta paret från landsorten”, 1796) och Freundschaft und argwohn (”Vänskap och misstroende”, 1806) m. fl. Mindre betydande var J. som skald (Gedichte, 1821) och författare af satiriska romaner. Jüngken, Johann Christian, tysk kirurg, ögonläkare, f. 1793, d. 1875, blef 1834 professor i kirurgi och oftalmiatrik vid universitetet i Berlin samt 1841 tillika vid den militära medicinsk-kirurgiska akademien därstädes. J. ledde 1828—68 Charitésjukhusets af honom 1828 organiserade klinik för ögonsjukdomar och 1840—68 därjämte dess kirurgiska klinik samt var på sin tid den mest ansedde ögonläkaren i norra Tyskland, till dess han