genom den revolution, som oftalmologien undergick efter uppfinningen af ögonspegeln (1850), fördunklades af sin yngre yrkesbroder A. von Gräfe. l sitt specialämne utgaf J. handböckerna Die lehre von den augenopirationen (1829) och Die lehre von den augenkrankheiten (1832; 3:e uppl. 1842). (R. T—dt.) Jünling, namn på det föga kända bergparti i västra delen af kinesiska prov. Sz-tschwan, som tvingar Jang-tse-kiang att göra sitt stora knä mot s. under 102°—104° ö. lgd. J. F. N. Jünnan (Yunnan), den sydvästligaste provinsen i Kina, på gränsen mot Tibet, Öfre Burma och Franska Indo-Kina. Dess areal har beräknats till 396,700 kvkm. (= hela Sverige utom Jämtlands län), och J. är alltså den tredje till storleken af Kinas 18 provinser, medan den med hänsyn till folkmängden, som uppgifves till 12 mill., kommer i tolfte rummet. Folktätheten är 29 inv. på 1 kvkm. Provinsen är ett bergland, till stor del ett verkligt alpland. På gränserna i v. och i n. ligga okända berg; f. ö. är landet närmast en mot s. och s. ö. sluttande platå, som i sin mellersta del har en höjd af 2,000 m., men öfver hvilken resa sig bergskedjor af 3,000—4,000 m. med passöfvergångar af 2,500—3,000 m. höjd. I sydligaste delen ha floderna bildat stora slätter af endast omkr. 200 m. ö. h. — Norra delen vattnas af Kin-scha-kiang (Jang-tse-kiang) med flera bifloder, mot s. flyta Salween, Lun-tsan (Me kong) och Mulung (Song-poi). Flera större sjöar finnas både i östra och västra delarna, den största, Orr-hai, afflyter till Lun-tsan. — J. är Kinas på nyttiga mineral rikaste provins. Redan innan kineserna framträngt hit, exporterade befolkningen metaller. Viktigast är kanske den stora tillgången på stenkol, hvilka bl. a. lämna infödingarna deras bränsle, enär skogarna i stora delar af J. äro utrotade, åtminstone i det inre landet. Järn förekommer öfverallt, särskildt i form af en mycket rik magnetisk malm, som dels ligger i öppen dag och är lätt att bryta, dels fås ur bergen genom brytning i gallerier, som kineserna aldrig drifva långt in i bergen. Koppar lär finnas i obegränsad mängd, men brytningen har under senare tider aftagit. För 100 år sedan var årliga produktionen 5,000 ton, numera 1,100 ton (ur 51 grufvor). Tenngrufvorna i området Mong-tse (i södra delen) bearbetas af omkr. 30,000 arbetare och lämna årligen 15,000 ton. Äfven zink är föremål för brytning (årligen 2,500 ton), likaså guld, silfver, cinnober, bly (2,600 ton årligen) o. a. metaller. Dessutom finnas dyrbara stenar, såsom rubiner, topaser, safirer och smaragder, värdefulla nefriter och marmorarter. — Klimatet är varmt och under större delen af året torrt (sept.—maj). Då blåser dagligen en kvaf sydvästlig vind, som höjer temperaturen till 25° vid middagstiden och 15° under natten i södra J. samt till 10° på det s. k. J.-sen, d. v. s. på den 2,000 m. höga platån. Regntiden börjar i slutet af maj och medför massor af nederbörd, som ofta alldeles afbryter alla kommunikationer och kommer floderna att stiga öfver 20 m., Me-kong t. o. m. 40 m. Då hettan under denna tid också är störst, uppstå febrar o. a. sjukdomar. Dessa klimatförhållanden inverka (enl. Leclère) så på människorna, att den senila åldern börjar vid 40 år och att infödingarna sällan öfverskrida 60 år. — Kulturväxterna äro desamma som i södra Kina, främst ris, som odlas till 2,500 m. ö. h.; där man ej har tillgång på vatten för fältens bevattnande, är majs hufvudsädet, i ofruktbara trakter bohvete. Potatisodlingen utbreder sig allt mer, likaså odlingen af opium. En inhemsk vinart samt vanliga trädgårdsfrukter odlas likaledes. — J:s befolkning företer en blandning af många olika ännu föga kända folkelement, af hvilka de egentlige kineserna, hvilka sannolikt bott här sedan 2,000 år, utgöra mindretalet. En mängd olika stammar, till namnet underkastade Kina eller alldeles oberoende, hufvudsakligen i bergstrakterna, hör, ehuru af kineserna uppkallade med olika namn, till folkgruppen lolo; hela västra J., som af kineserna kallas Loutze-kiang, bebos af folkstammen loutze, som möjligen kommit från Indien eller Indo-Kina; i sydvästra J. bo stammarna khan, kakien, pei och papé o. a. En mycket stor del af befolkningen (omkr. 1 mill.) är muhammedaner, och dessa äro J:s duktigaste invånare. — En märklig episod i J:s historia är det stora upproret mot Kina, som utbröt 1855 och som för några år alldeles afskar förbindelsen mellan Kina och denna provins, hvars västra del då gjorde sig till ett själfständigt rike. Upprorsmännen, vanligen kända under det burmanska namnet pante, utgjordes dels af en del af muhammedanerna, dels äfven af buddistiska och taoistiska kineser samt lolo, pai och miaotse. Upproret hade en obetydlig orsak, tvist mellan grufarbetare af olika religion och stammar, men vann snabb utbredning. Upprorsmännens ledare, Tu-uen-si, eröfrade, som nämndt, hela västra J. och antog 1867 konungatitel samt gjorde Tali till sin hufvudstad, men blef slutligen besegrad 1872. Det våldsamma kriget, som åtföljdes af hungersnöd och sjukdomar och som kostade strömmar af blod, bröt alldeles J:s välstånd, och dess spår äro icke ännu utplånade. Bl. a. skall under denna tid spetälskan ha inträngt i J., där den ännu är mycket vanlig. — Såväl engelsmän som fransmän ha försökt att med begagnande af Bortre Indiens floder skaffa sig en handelsväg genom J. till Jang-tse-kiang. 1867 lyckades en fransk expedition under Doudart de Lagrée att utefter Me-kong intränga i J., den förste sedan Marco Polo. 1868 sökte engelsmannen Cooper förgäfves att från Jang-tse-kiang komma till Assum, och hans landsman Sladen, som gick uppför Irawadi, kom blott till Momein, där han tvangs att vända om. 1874, sedan upproret i J. var kufvadt, reste engelsmannen Margay från Han-kou mot Bhamo vid Irawadi, men mördades i J. Detta föranledde förvecklingar mellan Kina och England, hvilka bilades genom konventionen i Tschi-fu 1876, som gaf England rätt att hålla handelsresidenter i hvilken stad som helst i J. Sedan den tiden ha många engelska resande forskat i J. Ej mindre verksamma ha fransmännen varit, hvilka bl. a. ha för afsikt att bygga en järnväg från Hanoi till Jünnan-fu. Engelsmännen arbeta på att föra järnvägen Rangoon—Mandalay fram till samma stad. För utlänningar öppnade handelsstäder äro Meng-tze (1888) samt Ho-ken och Sz’mau (1895). Hufvudstad är Jünnan-fu. J. F. N. Jünnan-fu (Yunnan-fu), hufvudstad i kinesiska prov. Jünnan, nära norra ändan af sjön Tien-schi l. Tien-hai, 1,960 m. ö. h., omgifves af en rektangelformig mur, som omsluter omkr. 6 kvkm. och anses ha omkr. 50,000 inv. (Garnier), till större delen lolo, som tala kinesiska. Staden, som förr var