- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare /
355-356

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jäf - Jägare - Jägarhorn l. Jakthorn - Jägarkommando

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

när han med endera har sak anhängig inför rätta eller är parts uppenbare ovän, när han eller hans närmare skyldernän ha i saken del eller kunna däraf vänta synnerlig nytta eller skada, när han i annan rätt dömt i saken eller däri vittnat eller varit fullmäktig, eller när han själf har en dylik sak vid domstol anhängig. Dessa jäf bör domaren själf beakta och själfmant träda från domsätet, om han vet, att de förefinnas. — Vittnesjäfven äro dels sådana, som göra personen obehörig att vittna i allmänhet, dels sådana, som utesluta honom från att vittna i en viss sak. Uteslutna från att vittna i allmänhet äro: minderåriga, d. v. s. de, som icke fyllt 15 år; vansinniga och de, som annars på grund af fel i yttre sinnen äro oförmögna att säkert iakttaga eller återgifva, hvad de iakttagit; vanfrejdade, d. v. s. de, som äro förlustiga medborgerligt förtroende, emedan de anses sakna den personliga trovärdighet, som gifver en utsaga tillförlitlighet; okristna (med undantag af judar) och de, hvilka tillhöra en sådan lära, som misskänner edens betydelse, emedan i afseende på dem saknas den säkerhet för utsagans pålitlighet, som ligger i dess beedigande. I särskilda fall kan en person uteslutas från att vittna, så snart han af en eller annan anledning kan antagas vara intresserad af, att saken får en viss utgång. Vittnesjäf äro sålunda liksom domarjäf skyldskap med part, oafgjord tvist eller ovänskap med honom, del i saken samt förväntad nytta eller skada af utgången. Men dessutom kunna från vittnesmål uteslutas tjänstehjon i mål, som angår husbonden, på grund af deras beroende ställning, angifvare och utspridare af rykte, emedan en sådan skäligen måste antagas söka genom sitt vittnesmål styrka sitt föregående yttrande, hvilket annars kan ådraga honom straff, samt rättegångsfullmäktig angående sådant, som parten under rättegången meddelat honom, emedan denna ställning kräfver förtroende. Präst får icke uppenbara, hvad honom under bikt blifvit förtrodt, och icke heller får annan person inför rätta vittna om, hvad honom mellan fyra ögon blifvit angående brottmål meddeladt. I allmänhet eger part ensam anmäla jäf och begära deras tillämpning; vill han uppgifva jäf, står det honom fritt, ehuru domaren ändock eger pröfva, huruvida den, som är jäfvig, må höras eller icke. I. Afz. Jägare, krigsv., kallas ett särskildt slag af infanteri, som utbildas företrädesvis för striden i spridd ordning. Redan de österländska folken, grekerna och romarna hade lätta trupper, väpnade med slungor, bågar och kastspjut, hvilka truppers uppgift var att före striden utspana och sysselsätta fienden samt att inleda striden. Under medeltiden bidrogo de engelske bågskyttarna och de schweiziske armborstskyttarna mer än en gång till segern. Under nyare tidens första århundraden förekommo med räfflade studsare väpnade jägartrupper, dock till ganska ringa antal; de ersattes ofta af irreguljära trupper. Fredrik II af Preussen uppsatte en jägarbataljon, hvars styrka flera gånger ändrades och som hufvudsakligen var afsedd för rekognosceringstjänsten, för hvars upprätthållande äfven frivilliga jägarbataljoner bildades. Vid denna tid uppsattes jägartrupper, dock till ringa antal, jämväl i Österrike, Frankrike och Ryssland. Vid de napoleonska krigens utbrott hade deras styrka ökats, och de hade då till uppgift att tillika med andra lätta trupper utföra striden i spridd ordning, under det den hufvudsakliga delen af infanteriet var afsedd för striden i sluten massa. Samma uppgift var tillämnad de preussiska jägarbataljonerna, hvilka rekryterades af skogselever, och de efter mönstret af dem i Frankrike på 1830-talet uppsatte chasseurs à pied och chasseurs d’Afrique (se vidare Chasseur). Sedan eldvapnen vunnit sin nuvarande fullkomning, måste allt infanteri vara ”lätt” och strida på samma sätt. Därför äro jägarna egentligen icke berättigade att längre finnas till som ett särskildt slag af infanteri; men man har dock behållit dem i de flesta arméer som en elittrupp, hvilken genom rekrytering, utrustning och utbildning skall vara i stånd att utföra särdeles ansträngande rörelser, när sådana kunna förekomma. — Jägarna formeras vanligen i bataljoner, och deras antal är ganska inskränkt. Särskildt ryktbara äro Österrikes tyrolerjägare, Italiens bersaglieri och alpjägare samt Frankrikes alpjägare. De i några arméer förekommande ridande jägarna skilja sig icke från öfrigt lätt kavalleri. — I Sverige uppsattes den första jägartruppen 1745, då Savolaks’ jägarkår (senare regemente) bildades genom värfning. Denna kår efterföljdes 1788 af Värmlands fältjägarbataljon och 1791 af Karelens jägarkår samt af några andra trupper, hvilka dock voro jägare endast till namnet. De nämnda jägarkårerna voro väpnade med studsare och utbildades för rekognosceringstjänsten. Från slutet af 1700-talet uttog man dessutom från hvarje kompani ett visst antal jägare, hvilka i allmänhet försågos med studsare, bataljons- eller regementsvis förenades till jägardivisioner (stundom äfven brigadvis till jägarbataljoner) och skötte rekognoscerings- och bevakningstjänsten samt användes till särskilda uppdrag. Enligt 1848 års exercisreglemente utbyttes dessa jägare mot tiraljörer (se d. o.). De i Sverige under senare tid förekommande fältjägarkårerna eller regementena skilja sig i intet afseende från det öfriga infanteriet. Numera bäres titeln jägare endast af Jämtlands fältjägarregemente. C. O. N.

illustration placeholder Jägarhorn (af Ahlberg & Ohlssons tillverkning, Stockholm).

Jägarhorn l. Jakthorn, mus., ett naturhorn (utan ventiler), användt till att blåsa jaktsignaler på (jfr Horn och Jaktsignaler). Det i Sverige brukliga jägarhornet är af koppar eller mässing och har elliptiska böjningsrundlar; gärna begagnas hornmunstycke, för att läpparna ej må skadas vid anblåsningen i vinterkyla. På hornet blåsas tonerna c1 g1 c2 e2 g2 (hvarjämte alikvot-tonerna b2 och c3 samt ostrukna underoktavens c kunna frambringas). E. F—t. Jägarkommando, krigsv., den afdelning vid alla ryska trupper, hvars manskap särskildt utbildas i patrulltjänst, rapportföring och dylika företag, som fordra särskild liflighet och rådighet. Dessa kommandon ordnades 1886 regementsvis med 4 man från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 21 16:12:20 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbm/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free