1817 på Nykulla, Pernå socken, blef 1777 fänrik vid Savolaks’ regemente, där han avancerade till öfverste (1799), och blef 1801 chef för ett värfvadt regemente (Jägerhornska regementet). Han nämnes icke bland deltagarna i Anjalaförbundet, men af hans uppförande vid Sveaborgs belägring 1808 kan man dock sluta till, att han icke var främmande för den äldre broderns planer för Finlands själfständighet. J:s regemente var vid början af 1808—09 års krig förlagdt i garnison på Sveaborg. Han var frände till öfverbefälhafvaren K. O. Cronstedt och mera begåfvad än flertalet af officerskårens medlemmar. J. vann därigenom betydande inflytande, och många vittnesbörd antyda, att han gjorde detta inflytande gällande till att påskynda Sveaborgs kapitulation. Han deltog jämte Cronstedt i alla öfverläggningar med de ryske parlamentärerna. Han verkade äfven vid krigsrådets sammanträden ifrigt för kapitulationen. Efter Sveaborgs fall (3 maj 1808) begaf han sig till Petersburg. 1810—12 var han landshöfding i Kymmenegårds län. I Sverige förklarades han 1811 ovärdig att bära Svärdsorden, emedan han varit delaktig i uppgifvandet af Sveaborgs fästning. 1—3. M. G. S. Jägerhornska regementet kallades efter Fr. A. Jägerhorn (se Jägerhorn 3), som 1801—08 var dess chef, ett sist på Sveaborg garnisoneradt värfvadt regemente, som 1722 bildats genom sammanslagning af största delen af Bergsregementet (se d. o.) och Östra skånska regementet. Regementet, hvars förste chef var P. Adlerfelt, låg till 1739 i Malmö, 1739—43 i Finland (Fredrikshamn, Villmanstrand m. fl. ställen), 1743—51 i Sverige (Göteborg m. fl. ställen) och från 1751 ånyo i Finland. Jägeribetjäning. Se Skogsstaten. Jägeristaten. Se Skogsstaten. Jägerndorf. 1. Ett dels till preussiska reg.-omr. Oppeln, dels till österrikiska Schlesien hörande furstendöme, kom genom köp 1523 till markgrefven Georg den fromme af Ansbach och gick 1603 från dennes son Georg Fredrik i arf till kurfursten Joakim Fredrik af Brandenburg, hvars andre son, Johan Georg, erhöll det i apanage. När denne som Fredrik V:s af Pfalz anhängare förklarades förlustig sitt land, förlänade kejsaren furstendömet (1622) åt furst Karl af Liechtenstein. Förgäfves gjorde sedan de brandenburgske kurfurstarna anspråk på J., och först Fredrik II erhöll 1742 den n. om floden Oppa belägna delen med hufvudstaden Leobschütz. — 2. (Tjech. Krnow) Hufvudstad i österrikiska, till fursten af Liechtenstein hörande delen af ofvannämnda furstendöme, vid Oppa. 14,623 inv. (1900). Stor tillverkning af yllevaror, papper, orglar, maskiner m. m. (J. F. N.) Jægersborg [jǟ-], danskt kungligt lustslott, 7,5 km. n. om Köpenhamn, uppfördt af Kristian IV (1588—1648) på den gamla herrgården Ibstrup. Då Fredrik V vid nedstigandet från hästen på J:s slottsgård haft olyckan att bryta sitt ena ben, nedrefs slottet (1761). Godset öfverlämnades till grefve J. H. E. Bernstorff, som 1764 styckade det till arffästegårdar och på J:s fasangård uppbyggde slottet Bernstorff (se d. o.). Se vidare Dyrehaven. E. Ebg. Jägerskiöld, Axel Krister Edvard Leonard, zoolog, f. 12 nov. 1867 i Finland, tillhör en (1686) adlad gren af ätten Jägerhorn (se d. o.), blef student i Stockholm 1886, filos. doktor i Uppsala 1893, docent i zoologi där s. å. och intendent vid Göteborgs museum 1904. Han är äfven docent i djurgeografi och zoologi vid Göteborgs högskola. J. har i vetenskapligt syfte företagit flera resor till kontinenten och norska Finnmarken samt ledde 1900—01 en zoologisk expedition till Egypten, Sudan och Sinaihalfön. J. har egnat sig företrädesvis åt undersökningen af rund- och sugmaskarna. Bland utgifna skrifter må framhållas: Über den bau von Ogmogaster plicatus (1891), Bidrag till kännedomen om nematoderna (1893), Ueber den oesophagus der nematoden besonders bei Strongylus armatus und Dochmius duodenalis (1897), Ueber die büschelförmigen organe bei der Ascarisarten (1898), Weitere beiträge zur kenntniss der nematoden (1902), Zur kenntniss der trematodengattung Levinseniella (1907), Nematoden, von der schwedischen zoologischen expedition nach Egypten und Sudan eingesammelt (1909), Zur kenntniss der nematodengattungen. Eustrongylides und Hystrichis (s. å.). Tills. med G. Kolthoff författade han Nordens fåglar (1895—99). Af populärt innehåll äro Något om olika slag af fortplantning inom djurriket (1899; 2:a uppl. 1908), Några valda drag ur djurens vård om sina ungar (1902), Från Sudan och Sinai (1903) och Om spel och parningslekar bland djuren (1908). J. är led. af Vet. o. vitt. samh. i Göteborg (1907). L—e. Jægerspris [jä-], danskt slott i norra Själland, på halfön Hornsherred, hette urspr. Abrahamstrup och var en kungsgård, som omtalas först 1318. Drottning Dorotea erhöll det till lifgeding 1469, och 1673 såldes det till Kristian V:s gunstling Hahn, som gaf godset namnet J., men 1679 sålde det tillbaka till konungen. 1690 öfverlämnades J. till kronprins Fredrik (sedermera Fredrik IV) och 1704 till dennes broder Karl. 1743 blef det dåv. kronprinsens (sedermera Fredrik V:s) sommarvistelseort, och 1773 öfverläts det till arfprins Fredrik, som i trädgården och parken uppreste 54 minnesmärken öfver namnkunniga män och kvinnor. 1797 blef J. ånyo statsegendom, men såldes 1854 till Fredrik VII. Efter dennes död (1863) tillföll det hans änka, grefvinnan Danner, och genom hennes testamente ombildades J. 1874 till ”Frederik VII:s stiftelse for hjælpelöse og forladte pigebörn” från hela Danmark (norra Slesvig inbegripet), hvilka där uppfostras till tjänarinnor (omkr. 400 åt gången). Stiftelsen eger utom J. slott med afvelsgårdar och skogar (tills. värda omkr. 2,4 mill. kr.) ett kapital af omkr. 4,8 mill. kr. På J. finnas dessutom flera samlingar och dyrbarheter från Fredrik VII:s tid. — Se K. F. Wegener, ”Historiske efterretninger om Abrahamstrup” (1855—56). E. Ebg. Jägersro, kapplöpningsbana. Se Kapplöpning. Jægervandet [jägervannet], insjö i Tromsö amt i Norge, vid foten af den stora fjällkedjan mellan Ulfsfjorden och Lyngenfjorden. 36 kvkm. Bakom J. resa sig de väldiga Jægervandstinderne, af hvilka Goatse-gaise når en höjd af 1,550 m. O. A. Ö. Jæggevarre [jäkkevarre], en 1,916 m. hög fjälltopp i Tromsö amt, Norge, s. om Lyngseidet. J. är den högsta punkten i det präktiga fjällparti, som fyller den 45 km. långa halfön mellan Ulfsfjorden och Lyngenfjorden. Fjällsträckningen, som har en medelhöjd af 1,100 m., erbjuder med