samt att inkomsterna skola reserveras och användas till gagn för lappväsendet. Sedermera har utarrenderingen utsträckts äfven till jakt och fiske, hvarjämte de för renbetesfjällens utvidgning efter hand inköpta områdena äfven för nämnda ändamål för fondens räkning upplåtas samt inegorna utarrenderas för jordbruks bedrifvande, intill dess marken kan för lapparna behöfvas. Fondens behållning vid 1908 års utgång var omkr. 124,000 kr. Från fonden utbetalas, utom de direkta kostnaderna för domänerna, dels gratifikationer till lappordningsmän, dels belöningar för god renskötsel och dödande af rofdjur (varg och järf). Utgifterna utgjorde 1908 omkr. 9,000 kr. och inkomsterna samtidigt öfver 10,000 kr. Kbg. Jämtländska renbetesfjällens skogsfond för inköp af mark till utvidgning af renbetesfjällen har sin uppkomst i statsmakternas beslut 1887, att behållna afkastningen af den skogsafverkning å renbetesfjällen i Jämtlands län, som kunde ifrågakomma, skulle få användas till nyssnämnda ändamål. Af sådana medel hade intill 1908 års utgång tillflutit fonden, som förvaltas af Statskontoret, öfver 1 1/2 mill. kr., hvaraf mer än 800,000 kr. åtgått för inköp genom länsstyrelsen af Ljusnedals bruk i Härjedalen jämte en mängd smärre egendomar invid renfjällen. Kbg. Jämvikt. 1. Mek., säges ega rum, då två eller flera på en kropp verkande krafter upphäfva hvarandras verkningar inbördes. En i hvila varande kropp är underkastad inflytandet af krafter, som upphäfva hvarandra, och är sålunda i jämvikt. Denna kan vara säker, ögonblicklig (osäker) eller obestämd. Jämvikten är säker (stabil), om kroppen, efter en ringa förändring i sitt läge, genom krafternas inverkan sträfvar att återtaga detta; men den är däremot ögonblicklig eller osäker (labil), om krafterna i stället ytterligare aflägsna kroppen ur jämviktsläget. Om kroppen i hvilken ställning som helst är i jämvikt, så att krafternas verkan icke förändras genom en ringa förändring i kroppens läge, är jämvikten obestämd (indifferent). En tydlig föreställning om dessa tre olika jämviktslägen erhåller man genom att anbringa ett ägg i olika ställningar på ett bord. Ställdt på spetsen, har ägget ögonblicklig jämvikt; liggande är det i säker jämvikt i den ena och i obestämd jämvikt i den andra riktningen. — 2. Polit. Se Politisk jämvikt. 1. G. R. D.* Jännes, Arvi, pseudonym. Se Genetz, A. O. G. Jäppe Abrahamsson (Djäkn), lagman i Finland, åtnjöt Bo Jonssons ynnest och utnämndes af honom till fogde på Åbo slott. Han var förmodligen född och uppvuxen i Finland, ty efter Bo Jonssons död vände sig ståndens representanter i Egentliga Finland i en skrifvelse af 29 aug. 1386 till konung Albrekt med tillkännagifvande, att de, efter Bo Jonssons död, korat honom till lagman såsom kunnig om landets förhållanden mera än någon utländsk man. Han vann ämbetet och spelade under den följande oroliga tiden en inflytelserik roll. Han var en af Bo Jonssons testamentarier, men söndrade sig från de öfrige och slöt 1387 förlikning med Albrekt. Sedan testamentarierna 1388 hyllat drottning Margareta, synes han ha trädt på hennes sida, men slöt senare 1395 en öfverenskommelse med hennes motståndare Knut Bosson. Troligen återvann han efter Knut Bossons fall 1398 Margaretas nåd. Hans sista lefnadsår förflöto i Östersjöprovinserna. På våren 1414 var han afliden. M. G. S. Jäppilä, imperiellt pastorat af 3:e kl., Nyslotts stift, Finland, Jokkas kontrakt, S:t Michels län, Jokkas härad och Rautalampi domsaga. Landareal 154 kvkm. Befolkningen, finsktalande, 2,924 pers. (1908). A. G. F. Järabodarnas skans l. Strömmens skans, i Västergötland vid Göta älf, 4 km. nedanför Trollhättan, anlades 1676 af M. G. De la Gardie. Efter krigets slut fick J. förfalla. L. W:son M. Järavallen, en mycket känd, utmed Skånes sydligaste del mellan Trelleborg och Ystad framlöpande, svagt åsformig strandvall. Den utgöres af hafssand och strandgrus och ligger till stor del ofvanpå ett på land bildadt, 0,5—1 m. mäktigt torflager, hvari Sven Nilsson redan 1838 fann flintredskap m. m. efter stenåldersfolket, som före Järavallens bildande lefvat på platsen. Vallen, hvars krön nu ligger omkr. 4 m. öfver hafsytan, är uppkastad af hafvet under postglacial tid, då landet låg mera nedsänkt än nu. — En grundlig undersökning af den i vallen inlagrade stenåldersboplatsen utfördes 1901—02 af d:r K. Kjellmark, som därvid förutom slagna stenyxor af flinta, s. k. ”skifyxor”, fann slipade grönstensyxor, flintspån, tväreggade pilspetsar och en primitiv keramik, hvaribland märkas lerkärl med spetsig botten, vidare ben- och växtlämningar. Af intresse är aftrycket af ett hvetekorn, som funnits i en lerkruksskärfva. Boplatsen tillhör den äldre stenålderns yngsta del. Jfr K. Kjellmark, ”En stenåldersboplats i Järavallen vid Limhamn”, 1905 (i ”Antikvarisk tidskr. för Sverige”, XVII, 1905). E. E. T. J. A. Järbo. 1. (Jäderbo) Socken i Gäfleborgs län, Gästriklands västra tingslag. 14,012 har. 2,221 inv. (1909). J. utgör ett konsist. pastorat i Uppsala stift, Gästriklands västra kontrakt. — 2. (Järnboda) Socken i Älfsborgs län, Valbo härad. 8,377 har. 1,121 inv. (1909). Annex till Högsäter, Karlstads stift, Västra Dals kontrakt. Järbognejs, petrogr. Se Järbogranit. Järbogranit, petrogr., en inom stora områden af Dalsland förekommande, i Järbo socken därstädes särdeles karakteristiskt utvecklad, till urformationen hörande bergart, hvilken först antogs vara en gnejs (järbognejs), men sedermera befunnits vara en gammal, delvis förändrad granit. Den utgöres af — om tillfälliga beståndsdelar frånses — en medelgrof blandning af rödaktig och grönhvit fältspat (ortoklas och oligoklas), något kvarts, mörkgrön eller svart glimmer, ofta åtföljd af hornblände samt ett gröngrått, talkliknande ämne, hvilket först uppgafs som ett särskildt mineral, under namn af ikelīt (af grek. ikelos, ”liknande”), men som, sedan den mikroskopiska undersökningsmetoden kommit till användning, befunnits vara en mineralblandning. Bergarten kan också benämnas protogingranit l. protogingnejs (se d. o.). Den torde kunna uppvisas äfven inom andra af Sveriges landskap. E. E. Järeda, socken i Kalmar län, Aspelands härad. 8,052 har. 944 inv. (1909). Annex till Virserum, Linköpings stift, Aspelands kontrakt. Järfsläktet, Gulo, zool., hör till familjen vessledjur (Mutstelidæ) inom rofdjurens ordning och