Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Järnväg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sammanhängande banvallen genom omväxlande
inskärningar, resp. tunnlar, och utfyllningar i
och öfver den naturliga marken, hvilken, där så
erfordras, först dels rensas från förmultnande
ämnen, som kunna tänkas förorsaka obestånd hos
bankfyllningarna, dels genom särskilda åtgärder
förstärkes, om den anses för svag att bära
banvallen och den däröfver framgående, framtida
trafiken. De ofvannämnda konstbyggnaderna
utföras på enahanda sätt som andra brobyggnader
(se art. Bro och Brobyggnadskonst) antingen
före eller samtidigt med arbetet på banvallen,
till hvilken de ansluta sig. — Härefter
vidtaga skenläggningen och spårets, de båda
skensträngarnas, fästande vid de längs banvallen
utlagda syllarna l. sliprarna. Sedan det sålunda
anordnade spåret provisoriskt inriktats, utföres
på detsamma medelst arbetståg och lokomotiv
den ballast, i hvilken det sedermera bäddas,
fullständigt upplyftes och noga inriktas till
bestämd höjd och i det planläge, som af den
fixerade banaxeln angifves. Järnvägen är härmed,
hvad den öppna linjen beträffar, färdigbyggd, och
sedan stationerna utrustats med nödiga sidospår,
växlar, byggnader och signaler samt telegraf
för tågledningen och administrationen uppsatts,
kan järnvägen öppnas för trafik.
Såsom i byggnadshänseende märkvärdiga järnvägar
kunna anföras i Europa: S:t Gotthardsbanan
mellan Erstfeld och Biasca, banan från
Chamonix genom Gorges du Trient till Martigny i
Rhônedalen, banan mellan Thusis och S:t Moriz
i Graubünden, Brennerbanan mellan Innsbruck
och Bozen samt Semmeringbanan i Österrike. I
Amerika finnas flera i detta afseende märkliga
banor, företrädesvis vid passagerna genom Rocky
mountains; bland dem må särskildt nämnas Denver
and Rio Grande railroad mellan Salida och
Cañon city. I Asien torde den stora sibiriska
längdbanans byggande särskildt s. om Baikalsjön
i den svåra, vilda terrängen få anses som ett
märkvärdigt järnvägsarbete.
H. L.
Järnvägsbyggnadsstaten var i Sverige underställd
först en af K. M:t 22 jan. 1855 förordnad
chef — öfverste Nils Ericson — och därefter
fr. o. m. 1863 t. o. m. 1882 ett särskildt
ämbetsverk, benämndt Styrelsen öfver statens
järnvägsbyggnader. Då under tiden närmast före
1882 en väsentlig inskränkning skedde i det
dittills och då senast inom Norrland tämligen
forcerade stambanebyggandet, förordnades om det
särskilda ämbetsverkets upphörande, och statens
järnvägsbyggnader förlades fr. o. m. 1883 under
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens administration,
till dess att byggnad och trafik fr. o. m. 1
okt. 1888 förenades i ett verk och under
samma styrelse, den nuv. Järnvägsstyrelsen.
H. L.
Järnvägsfamn, ett vedmått, som begagnas vid
transport af ved per järnväg och mäter 7 × 7 × 3 fot
= 147 kbf. Veden inlägges vid dessa transporter
i s. k. famnmått, bestående af ett under-
och ett öfverbräde med genom dessa gående
ståndare bildande, tillsammans den area 7 × 7,
som omsluter järnvägsfamnen. Dess dimensioner
torde uppkommit för lämplig anpassning till
järnvägsvagnarna.
H. L.
Järnvägsfullmäktige, till antalet två, äro
ledamöter af Järnvägsstyrelsen och utses,
i likhet med suppleant för dem, af K. M:t
bland representanter för den merkantila och
industriella världen för en tid af två år;
om två fullmäktige samtidigt skola
förordnas, meddelas förordnandet
för den ene af dem för en tid af tre
år. Järnvägsfullmäktiginstitutionen inrättades
genom den af 1907 års riksdag beslutade
omorganisationen af styrelsen i syfte att
sätta densamma i en mera intim beröring
med affärsvärlden och tillföra styrelsen
en fond af erfarenhet, som verksamt kunde
bidraga till genomförandet af en affärsmässig
förvaltning. Järnvägsfullmäktig äfvensom, vid
förfall för någon af dem, suppleanten, åligger
att som led. i styrelsen meddela upplysningar
och råd samt deltaga i öfverläggning
uti ärende, vid hvars afgörande han är
närvarande. Fullmäktige skola efter kallelse
vara närvarande vid föredragning inom styrelsen
af ärenden, som afse järnvägsförvaltningens
organisation samt frågor rörande grunderna
för personalens aflöningsförhållanden, så
ock vid viktigare beslut i större ärenden af
företrädesvis praktisk-ekonomisk innebörd samt
vid föredragning jämväl af annat ärende, hvars
afgörande generaldirektören anser böra ske i
närvaro af järnvägsfullmäktige.
Hj. Ws.
Järnvägsföreningen, Svenska, ett centralorgan
för de förvaltningar af enskilda järnvägar,
som sammanslutit sig för tillvaratagande af
gemensamma intressen. Föreningen bildades
1876 under namn af Mellersta banföreningen
och omfattade då 14 järnvägar i mellersta
Sverige. 1902 erhöll den sitt nuv. namn och sina
nu gällande stadgar. Den omfattar f. n. (mars
1910) 122 järnvägar med en sammanlagd längd af
9,186 km. Föreningen har enligt stadgarna till
ändamål att verkställa utredningar samt förmedla
och träffa öfverenskommelser ang. ärenden, som
beröra järnvägarnas intressen, äfvensom i öfrigt
bevaka och främja deras angelägenheter. Den är
delad i tre sektioner, Södra, Mellersta och Norra
distrikten, hvilka hvar för sig ega sammankomma
för behandling af distriktens eller föreningens
angelägenheter. Styrelsen, som har sitt säte
i Stockholm, består af ordf. och 9 led. (tre
från hvarje distrikt), hvilka därjämte utgöra
de resp. distriktens styrelser. Föreningens
ord. sammanträden (stämmor) skola årligen
hållas i mars och nov. Löpande ärenden handhas
af en verkställande direktör. I synnerhet efter
omorganisationen 1902 har föreningen utöfvat en
liflig verksamhet till de enskilda järnvägarnas
gagn. Den utger en tidtabellspublikation för
rikets samtliga järnvägar, ”Tågtidtabellen”.
J. F—n.
Järnvägshypoteksfonden, en på grund af
k. proposition till 1879 års riksdag inrättad
fond med ändamål att lämna understöd åt
sådana enskilda kreditföretag, som bundit
en afsevärdt stor del af sitt kapital i
enskilda järnvägars obligationer. Fonden,
hvars maximibelopp af riksdagen bestämdes till
23 mill. kr., ställdes under förvaltning af
Riksgäldskontoret, som egde att på viss tid,
dock icke längre än intill slutet af 1893, mot
pant af obligationer utfärdade af svenska, före
1878 koncessionerade järnvägsbolag bevilja lån
”till allmänna inrättningar, banker, sparbanker
och andra med af K. M:t fastställd bolagsordning
försedda kreditanstalter”. Ansökan om lån skulle
ske före 1 juni 1880. Räntan utgjorde till en
början 4 3/4 proc., men nedsattes sedermera till
4 1/2 proc. Sammanlagdt utlämnades lån till belopp
af 7,864,000 kr.; af denna summa återstodo år
1893 1,829,400 kr., hvilket belopp blef under
nämnda år återbetaldt. Sedan alla från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
