sammanhängande banvallen genom omväxlande inskärningar, resp. tunnlar, och utfyllningar i och öfver den naturliga marken, hvilken, där så erfordras, först dels rensas från förmultnande ämnen, som kunna tänkas förorsaka obestånd hos bankfyllningarna, dels genom särskilda åtgärder förstärkes, om den anses för svag att bära banvallen och den däröfver framgående, framtida trafiken. De ofvannämnda konstbyggnaderna utföras på enahanda sätt som andra brobyggnader (se art. Bro och Brobyggnadskonst) antingen före eller samtidigt med arbetet på banvallen, till hvilken de ansluta sig. — Härefter vidtaga skenläggningen och spårets, de båda skensträngarnas, fästande vid de längs banvallen utlagda syllarna l. sliprarna. Sedan det sålunda anordnade spåret provisoriskt inriktats, utföres på detsamma medelst arbetståg och lokomotiv den ballast, i hvilken det sedermera bäddas, fullständigt upplyftes och noga inriktas till bestämd höjd och i det planläge, som af den fixerade banaxeln angifves. Järnvägen är härmed, hvad den öppna linjen beträffar, färdigbyggd, och sedan stationerna utrustats med nödiga sidospår, växlar, byggnader och signaler samt telegraf för tågledningen och administrationen uppsatts, kan järnvägen öppnas för trafik. Såsom i byggnadshänseende märkvärdiga järnvägar kunna anföras i Europa: S:t Gotthardsbanan mellan Erstfeld och Biasca, banan från Chamonix genom Gorges du Trient till Martigny i Rhônedalen, banan mellan Thusis och S:t Moriz i Graubünden, Brennerbanan mellan Innsbruck och Bozen samt Semmeringbanan i Österrike. I Amerika finnas flera i detta afseende märkliga banor, företrädesvis vid passagerna genom Rocky mountains; bland dem må särskildt nämnas Denver and Rio Grande railroad mellan Salida och Cañon city. I Asien torde den stora sibiriska längdbanans byggande särskildt s. om Baikalsjön i den svåra, vilda terrängen få anses som ett märkvärdigt järnvägsarbete. H. L. Järnvägsbyggnadsstaten var i Sverige underställd först en af K. M:t 22 jan. 1855 förordnad chef — öfverste Nils Ericson — och därefter fr. o. m. 1863 t. o. m. 1882 ett särskildt ämbetsverk, benämndt Styrelsen öfver statens järnvägsbyggnader. Då under tiden närmast före 1882 en väsentlig inskränkning skedde i det dittills och då senast inom Norrland tämligen forcerade stambanebyggandet, förordnades om det särskilda ämbetsverkets upphörande, och statens järnvägsbyggnader förlades fr. o. m. 1883 under Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens administration, till dess att byggnad och trafik fr. o. m. 1 okt. 1888 förenades i ett verk och under samma styrelse, den nuv. Järnvägsstyrelsen. H. L. Järnvägsfamn, ett vedmått, som begagnas vid transport af ved per järnväg och mäter 7 × 7 × 3 fot = 147 kbf. Veden inlägges vid dessa transporter i s. k. famnmått, bestående af ett under- och ett öfverbräde med genom dessa gående ståndare bildande, tillsammans den area 7 × 7, som omsluter järnvägsfamnen. Dess dimensioner torde uppkommit för lämplig anpassning till järnvägsvagnarna. H. L. Järnvägsfullmäktige, till antalet två, äro ledamöter af Järnvägsstyrelsen och utses, i likhet med suppleant för dem, af K. M:t bland representanter för den merkantila och industriella världen för en tid af två år; om två fullmäktige samtidigt skola förordnas, meddelas förordnandet för den ene af dem för en tid af tre år. Järnvägsfullmäktiginstitutionen inrättades genom den af 1907 års riksdag beslutade omorganisationen af styrelsen i syfte att sätta densamma i en mera intim beröring med affärsvärlden och tillföra styrelsen en fond af erfarenhet, som verksamt kunde bidraga till genomförandet af en affärsmässig förvaltning. Järnvägsfullmäktig äfvensom, vid förfall för någon af dem, suppleanten, åligger att som led. i styrelsen meddela upplysningar och råd samt deltaga i öfverläggning uti ärende, vid hvars afgörande han är närvarande. Fullmäktige skola efter kallelse vara närvarande vid föredragning inom styrelsen af ärenden, som afse järnvägsförvaltningens organisation samt frågor rörande grunderna för personalens aflöningsförhållanden, så ock vid viktigare beslut i större ärenden af företrädesvis praktisk-ekonomisk innebörd samt vid föredragning jämväl af annat ärende, hvars afgörande generaldirektören anser böra ske i närvaro af järnvägsfullmäktige. Hj. Ws. Järnvägsföreningen, Svenska, ett centralorgan för de förvaltningar af enskilda järnvägar, som sammanslutit sig för tillvaratagande af gemensamma intressen. Föreningen bildades 1876 under namn af Mellersta banföreningen och omfattade då 14 järnvägar i mellersta Sverige. 1902 erhöll den sitt nuv. namn och sina nu gällande stadgar. Den omfattar f. n. (mars 1910) 122 järnvägar med en sammanlagd längd af 9,186 km. Föreningen har enligt stadgarna till ändamål att verkställa utredningar samt förmedla och träffa öfverenskommelser ang. ärenden, som beröra järnvägarnas intressen, äfvensom i öfrigt bevaka och främja deras angelägenheter. Den är delad i tre sektioner, Södra, Mellersta och Norra distrikten, hvilka hvar för sig ega sammankomma för behandling af distriktens eller föreningens angelägenheter. Styrelsen, som har sitt säte i Stockholm, består af ordf. och 9 led. (tre från hvarje distrikt), hvilka därjämte utgöra de resp. distriktens styrelser. Föreningens ord. sammanträden (stämmor) skola årligen hållas i mars och nov. Löpande ärenden handhas af en verkställande direktör. I synnerhet efter omorganisationen 1902 har föreningen utöfvat en liflig verksamhet till de enskilda järnvägarnas gagn. Den utger en tidtabellspublikation för rikets samtliga järnvägar, ”Tågtidtabellen”. J. F—n. Järnvägshypoteksfonden, en på grund af k. proposition till 1879 års riksdag inrättad fond med ändamål att lämna understöd åt sådana enskilda kreditföretag, som bundit en afsevärdt stor del af sitt kapital i enskilda järnvägars obligationer. Fonden, hvars maximibelopp af riksdagen bestämdes till 23 mill. kr., ställdes under förvaltning af Riksgäldskontoret, som egde att på viss tid, dock icke längre än intill slutet af 1893, mot pant af obligationer utfärdade af svenska, före 1878 koncessionerade järnvägsbolag bevilja lån ”till allmänna inrättningar, banker, sparbanker och andra med af K. M:t fastställd bolagsordning försedda kreditanstalter”. Ansökan om lån skulle ske före 1 juni 1880. Räntan utgjorde till en början 4 3/4 proc., men nedsattes sedermera till 4 1/2 proc. Sammanlagdt utlämnades lån till belopp af 7,864,000 kr.; af denna summa återstodo år 1893 1,829,400 kr., hvilket belopp blef under nämnda år återbetaldt. Sedan alla från