fonden utlämnade lån sålunda blifvit i enlighet med för fonden meddelade föreskrifter guldna, beslöt 1894 års riksdag, att fondens behållning, vid sistnämnda års ingång 155,433 kr. 73 öre, skulle öfverföras till fonden för extra amortering af statsskulden. Hm. Järnvägsinteckning. Se Inteckning, sp. 755. Järnvägskoncession. Se Järnväg, sp. 433. Järnvägskonferenser, Internationella, regelbundet återkommande sammanträden mellan representanter för olika länders järnvägsförvaltningar för behandlande af frågor och träffande af öfverenskommelser om trafikspörsmål rörande person- eller godssamtrafik. Sådana konferenser äro följande. Europeiska tidtabellkonferensen, som första gången sammanträdde i Dresden i jan. 1887, har sedan två gånger årligen sammanträdt i olika länder, 1887—91 i jan. och juni och därefter i juni och dec., för fastställande af tidtabeller för de den internationella trafiken förmedlande tågen under kommande vinter resp. sommar. Europeiska konferensen för direkta personvagnar i de tåg, hvilkas tidtabell fastställes å tidtabellkonferenserna sammanträdde första gången i Eisenach 1889 och har sedan dess årligen sammanträdt i mars och aug. i olika länder. Fr. o. m. 1910 sammanslås försöksvis augustikonferensen för direkta vagnar med tidtabellkonferensen i juni. Till båda dessa konferenser sänder Sverige representanter. Af öfriga internationella järnvägskonferenser må nämnas de minst hvart femte år återkommande sammankomsterna af ombud — fackmän eller diplomater — för de europeiska stater, som anslutit sig till det internationella fördraget ang. godsbefordring å järnväg af 14 okt. 1890 (se Järnvägssamtrafik) i och för väckande af förslag om ändringar och förbättringar i fördraget, som kunna anses nödiga, samt den internationella transportkommitténs en à två gånger om året sammanträdande konferenser med representanter för de flesta af de järnvägar, som deltaga i internationella fördraget, hvilka ha till uppgift att utarbeta enhetliga bestämmelser till samma fördrag samt att enhetligt reglera andra angelägenheter, som röra den internationella trafiken. Till nyssnämnda tvenne konferenser sänder Sverige deltagare. Andra järnvägskonferenser af äfvenledes internationell natur, men med trängre omfattning äro sammankomster af representanter för olika i Europa talrikt förefintliga samtrafiksföreningar mellan järnvägar. Sverige deltager därjämte i konferenser för samtrafik med Danmark, Tyskland, Österrike-Ungern, Nederländerna, Belgien och Frankrike. A. d’A. D. Dn. Järnvägskongress. Under den officiella benämningen Le congrès international des chemins de fer finnes en permanent institution, som har till ändamål att befrämja den framgångsrika utvecklingen af järnvägsväsendet i såväl tekniskt som administrativt och ekonomiskt afseende. Den utgör en förening af alla de statens järnvägar eller enskilda järnvägar i alla världsdelar, som ha allmän trafik till ändamål och som anmält sig till inträde i föreningen och enligt statuterna äro berättigade till medlemskap. Föreningen representeras, äfven mellan kongresserna, af en commission permanente, vald af kongressen, med säte i Bruxelles, hvarför ock franska är föreningens hufvudspråk, som jämte det lands språk, där kongressen hålles, användes vid kongressens sammanträden, liksom ock föreningens tidskrift ”Le bulletin du congrès international des chemins de fer” i sin hufvudupplaga tryckes på franska. Bland de villkor, som äro angifna för medlemskap, gäller, att för en vanlig lokomotivbana minimilängden skall utgöra 50 km. och, om drifkraften är af annat speciellt mekaniskt slag, 25 km. ”La commission permanente” har i uppdrag att ordna föreningens alla ekonomiska, tekniska och editionella angelägenheter mellan kongresserna samt förbereda och ordna dessa senare, som ega rum hvart femte år och hittills ha hållits en gång i hvardera af städerna Bruxelles, London, Milano och Petersburg, två gånger i Paris — senast under världsutställningen år 1900 — i Washington 1905 och 1910 skall hållas i Bern. Förslag kunna ingifvas och motioner vid kongress väckas om frågor, som önskas behandlade vid nästa kongress. ”La commission” besluter härom, och de upptagna frågorna beredas på det sätt, att frågeformulär rörande dem utsändas till alla järnvägsförvaltningar, och de inkomna svaren sammanfattas af utsedda ”rapportörer” inom olika grenar af järnvägsväsendet till rapporter, som utmynna i ett generellt totalomdöme i den uppställda frågan. Dessa rapporter tryckas i ”Le bulletin” och utgöra vid kongressens sammanträden de inledande föredragen — oftast framförda af vederbörande rapportör själf —, som föregå diskussionen i frågan. I kongresserna ha rätt att deltaga medlemmarna af ”La commission” och dess tjänstemän samt de af de olika staterna och järnvägsförvaltningarna utsedde delegeradena. Staterna bestämma själfva genom sina regeringar, hur många delegerade de vilja sända. Förvaltningarna utse sitt antal delegerade efter en skala, som är beroende af vederbörande järnvägs längd intill en viss gräns med högst 8 delegerade från en järnväg. Kongressen uppdelas på fem sektioner: 1. Bana och byggnader, 2. Rullande materiel, 3. Trafikens handhafvande, 4. Administration, 5. Bibanor. Delegerad kan anmäla sig till en eller flera sektioner. Efter slutad diskussion i en fråga affattas en af sektionen godkänd ”conclusion”, som underställes kongressen i plenum och i den då godkända formen blir kongressens beslut i den frågan. Föreningens ekonomi uppehålles genom årsafgifter, subventioner och gåfvor. Staterna bestämma genom regeringarna själfva sina bidrag. De som medlemmar ingående förvaltningarna erlägga dels en fix afgift på 100 frcs, dels en växlande sådan i förhållande till vederbörande bannäts längd, dock icke öfverstigande 25 centimes per km. H. L. Järnvägskurser. Se Järnvägsskolor. Järnvägslänsman, en af K. M:ts befallningshafvande på anmälan om behof af ökad polisbevakning i anledning af utförande af ett järnvägsbyggnadsföretag till polisman förordnad person. Ersättning till den förordnade utgår af byggnadsföretagets medel. Hj. Ws. Järnvägsmannaförbundet, Svenska. Se Järnvägstjänstemannaföreningar. Järnvägsmannasällskapet, en 1869 vid en sammankomst i Jönköping af en del svenska järnvägstjänstemän besluten och 1870 vid ett nytt möte i Jönköping konstituerad ständig förening af järnvägsmän. Intresset för sällskapet ådagalades bl. a. genom årligen återkommande möten på olika orter i landet och spred sig äfven till grannländerna.