1874 hölls ett gemensamt möte i Köpenhamn. Där antogos nya stadgar, hvarigenom sällskapet blef ett för alla de tre nordiska rikenas järnvägsmän gemensamt sällskap. Sitt ändamål, att utveckla kännedomen om järnvägars anläggning och drift samt utgöra en föreningslänk mellan de tre nordiska ländernas järnvägsmän, söker sällskapet vinna dels genom periodiskt (enligt stadgarna numera hvart tredje år) återkommande allmänna möten, växelvis i något af de tre länderna, dels genom utgifvande af en tidning, Järnbanebladet (se d. o.). De första mötena höllos — förutom det konstituerande i Köpenhamn 1874 — i Kristiania 1875, i Stockholm 1877 och i Köpenhamn 1881. Det senaste mötet hölls 1909 i Köpenhamn af deltagare från samtliga tre länderna. För hvart och ett af länderna finnes en styrelseafdelning af 4 ledamöter med f. n. generaldirektören i vederbörande statsbanestyrelse som ordf. Antalet medlemmar är 650, hvaraf 400 svenskar. Härtill komma 10 hedersledamöter, hvartill utses personer, som på ett särskildt förtjänstfullt sätt verkat för sällskapets ändamål. W—n. Järnvägsmateriel betecknas vara af två slag: ”fast” och ”rullande”. Till den fasta höra själfva spåret med dess skenor, syllar och bädd, signaler och telegrafer, broar, viadukter och bangårdsanordningar eller allt det, som erfordras för att göra en järnväg färdig för trafik (se Järnvägsbyggnad). Till den rörliga (”rullande”) materielen räknas lokomotiv och vagnar. H. L. Järnvägsmuseum, samling af föremål, som äro tjänliga att åskådliggöra utvecklingen af ett lands eller en särskild banas järnvägsväsen i tekniskt eller trafik-administrativt afseende. Sådana museer af betydande omfång finnas flerstädes i utlandet. Det äldsta och ett af de förnämsta är det i Nürnberg, afseende de bajerska järnvägarna. Äfven i Wien och Budapest finnas museer, och 1906 öppnades i Berlin ett i den s. k. Hamburgbangårdens gamla stationshus vid Invalidenstrasse, som torde komma att blifva det förnämsta af dem alla. Äfven i Sverige äro inom statsbanorna åtgärder vidtagna dels af administrativ art, dels för insamling och bevarande af föremål afsedda att åstadkomma ett svenskt museum. H. L. Järnvägsmännens helnykterhetsförbund. Se Järnvägstjänstemannaföreningar. Järnvägsmännens lifförsäkringsförening. Se Järnvägstjänstemannaföreningar. Järnvägsnät, detsamma som bannät (se d. o.). Järnvägspost. Se Postverket. Järnvägspostexpedition. Se Postverket. Järnvägsprofil, detsamma som banprofil (se d. o.). Järnvägsråd, en rådgifvande församling vid järnvägsstyrelses sida med rätt och skyldighet att yttra sig i frågor ang. statens järnvägsrörelse. Genom k. bref 5 dec. 1901 föreskrefs, att 1902—04 ett järnvägsråd skulle försöksvis inrättas med uppgift att lämna upplysningar och råd samt afgifva yttranden i ärenden, som anginge förhållandet mellan statens järnvägar och trafikanterna å dessa eller i samtrafik med dem stående enskilda järnvägar äfvensom att själft framställa förslag i frågor, som egde sammanhang med nyssnämnda ärenden. Järnvägsrådet skulle däremot icke taga befattning med tekniska ärenden eller med aflönings- eller andra personalfrågor. Det skulle utgöras af generaldirektören och chefen för Järnvägsstyrelsen som ordf. samt 7 af K. M:t för nämnda tre år utsedda ledamöter, företrädande hufvudsakligen en de statsfinansiella intressena, en jordbruket, en bergs- och skogshandteringen, två industrien, en handeln och sjöfarten samt en de enskilda järnvägarna. Rådet skulle sammanträda i Stockholm en gång årligen på tid under våren, som af ordf. bestämdes, samt därutöfver på kallelse af ordf., då han pröfvade sådant nödigt. Sedan jämväl för 1905—07 ett järnvägsråd inrättats på enahanda grunder, föreskref K. M:t 1 nov. 1907, att fr. o. m. 1908 ett järnvägsråd skulle vara inrättadt tills vidare enligt vissa angifna hufvudgrunder. Dessa öfverensstämma med de förut gällande i fråga om järnvägsrådets uppgift, men ej beträffande sammansättningen, i det att rådet numera utgöres af generaldirektören och chefen för statens järnvägar eller den, som förrättar hans tjänst, som ordf., med rätt att deltaga i rådets öfverläggningar, men icke i dess beslut, samt 25 ledamöter, som utses för tre år i sänder. Af ledamöterna utses 5, som skola representera de statsfinansiella intressena, af K. M:t, 5, företrädande jordbruket, af ombud från hushållningssällskapen och 5, företrädande bergs- och skogshandteringen, af fullmäktige i Järnkontoret. Af de öfriga tio, hvilka skola företräda industrien, handeln och sjöfarten, utses 5 sålunda, att stadsfullmäktige i Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping och Sundsvall utse hvar sin, och 5 af de korporationer och föreningar, hvilka af K. M:t vid hvarje särskild tidpunkt, då val skall hållas, anses lämpligen böra företräda ifrågavarande näringsgrenars intressen. Järnvägsrådet sammanträder på kallelse af K. M:t. Vid förhandlingarna skola närvara öfverdirektören och souschefen i Järnvägsstyrelsen samt byrådirektörerna för vissa byråer inom styrelsen, hvarjämte 5 af Svenska järnvägsföreningen utsedda representanter för de enskilda järnvägarna ega närvara därvid, samtliga med rätt att deltaga i öfverläggningarna, men ej i besluten. — Frågan om ett järnvägsråd, genom hvilket den trafikerande allmänheten i viss mån skulle få deltaga i reglerandet af statens järnvägsrörelse, väcktes i Sverige genom skrifvelse 30 sept. 1886 från civilministern till Styrelsen för statens järnvägstrafik samt upptogs af den af K. M:t 9 sept. 1887 tillsatta kommittén för revision af statens järnvägstaxa och af den af K. M:t 2 juni 1903 tillsatta s. k. järnvägskommittén. En dylik institution hade dessförinnan införts i Tyskland och flera andra länder. Hj. Ws. Järnvägssamtrafik, direkt befordring af transportföremål mellan två stationer tillhörande olika järnvägsförvaltningar utan omexpediering å föreningsstationerna mellan vederbörande järnvägar. Samtrafik kan i viss mån anses föreligga, äfven då gods m. m. expedieras med anlitande af en eller flera omexpedieringsstationer, men utan förmedling af mellanhänder. I allmänhet afses dock med samtrafik nyssnämnda direkta expediering. Denna förutsätter öfverenskommelser mellan vederbörande järnvägsförvaltningar beträffande tariffer och bestämmelser ang. desammas tillämpning, expeditions-, redovisnings- och afräkningsbestämmelser samt andra föreskrifter, som reglera järnvägarnas förhållande till hvarandra samt till den trafikerande allmänheten. I fråga om personsamtrafik bruka afgifterna