Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Järnvägssvamp ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på angränsande mark, är omtvistadt, hvadan ock
järnvägsstängelskyldighet, åtminstone beträffande
stängslets beskaffenhet, i en del länder icke
är fullt klarlagd. Järnvägsstängslet utföres i
Sverige vanligast af trä med stolpar och slanor
eller järntråd i stället för slanorna, men
kan ock utgöras af stenmur, graf med uppkastad
vall eller naturlig häck af lämpligt trädslag.
H. L.
Järnvägssvamp, bot. Se Lentinus.
Järnvägssyllar l. Sliprar (eng. sleepers)
kallas de underlag, vid hvilka ett
järnvägsspårs skenor fästas och hvilka
nedbäddas i ballasten (se d. o.). Syllarna,
som numera nästan uteslutande anbringas
vinkelrätt mot spårriktningen under båda
skenorna, äro antingen af trä eller af järn,
hvarvid kostnadsfrågan spelar in sålunda, att
en syll af järn är 4 à 5 gånger så dyr som en
träsyll. Numera impregneras träsyllar ofta för
att bättre motstå förruttnelse. Lämpligaste
träslag är ek, därnäst furu, ju fastare och
tätare dess bättre. Syllarnas antal under
hvarje skenpar är naturligtvis beroende på
skenornas längd, men äfven på deras vikt
per längdenhet och den styrka, som måste
ges åt spåret i dess helhet. (Jfr fig. 7
å sp. 445—446 samt fig. 11 o. 16 å pl.).
H. L.
Järnvägstariff. Se Järnvägssamtrafik och
Järnvägstaxa.
Järnvägstaxa, en ordnad sammanställning
af de afgifter, som skola erläggas för
befordring å järnväg af olika slag af
transportföremål, samt af de bestämmelser,
som ha afseende på afgifternas tillämpning. I
allmänhet äro taxorna fastställda genom lagar
eller förordningar, utfärdade af vederbörande
statsmyndigheter. Taxorna kunna helt eller delvis
gälla för resp. staters samtliga järnvägar,
eller ock — såsom f. n. i Sverige — är särskild
taxa fastställd för hvarje järnväg. — På grund af
transportföremålens olikartade beskaffenhet —
personer, djur, gods m. m. — måste afgifterna
bildas på olika sätt. Härigenom uppstå olika
slag af tariffer, persontariffer, godstariffer
etc. Afgifterna för resp. transportföremål
bruka bestämmas i förhållande till viss enhet,
t. ex. pr stycke, viss vikt eller visst
utrymme. Vid tariffbildningen tages hänsyn
till befordringshastigheten, den säkerhet och
bekvämlighet, som befordringssättet medför, det
ansvar, som järnvägen ikläder sig, äfvensom till
transportföremålens förmåga att bära olika stora
fraktafgifter m. m. — Därest vederbörande järnväg
icke är af alltför ringa längd, ökas i allmänhet
afgifterna, i samma mån afståndet ökas. Denna
förhöjning står dock icke alltid i direkt
proportion till afståndsökningen. Med afseende på
afgifternas förhållande till väglängderna kunna
därför flera system särskiljas. Afgifterna
för viss enhet kunna sålunda utgå enligt visst
pris pr km., oberoende af afståndets storlek,
eller enligt ett särskildt pris pr km. intill
ett visst afstånd, hvarefter ett lägre pris
beräknas för hvarje km. intill ett annat afstånd
o. s. v., sålunda bildande en fallande tariff,
eller ock enligt visst pris för visst antal
km., zon. hvarvid zonerna kunna vara af lika
längd eller bilda grupper så beskaffade, att
zonerna i en efterföljande grupp äro ett visst
antal km. längre än i den närmast föregående
gruppen. I andra fall kunna afgifterna vara
mer eller mindre godtyckligt valda. — I en del
stater äro vissa maximaltariffer fastställda,
hvilka icke få öfverskridas, järnvägsförvaltningarna dock obetaget
att tillämpa lägre tariffer enligt
resp. förvaltningars intressen och ekonomiska
ställning. Äfven i Sverige förekommer det, att
enskilda järnvägar tillämpa lägre tariffer än
de af K. M:t för desamma fastställda.
I svenska järnvägstaxor förekomma i allmänhet
särskilda tariffer för personer, resgods,
åkdon m. m., lefvande djur, paket-, il- och
fraktgods. Afgifterna för befordring af personer,
hvilka förr utgingo nästan uteslutande efter
visst pris pr km., olika för olika vagnsklasser
och tågslag, ha, sedan zontariff 1 jan. 1906
införts å statens järnvägar, å allt flera
järnvägar förändrats enligt zontariffsystemet. Å
statens järnvägar utgå afgifterna (1910) med
50, 30 och 20 öre pr zon i resp. första, andra
och tredje klass med några oväsentliga undantag
beträffande afgifterna i tredje klass. Zonerna
ha en längd af 8 km. i de första 12 zonerna och
äro inom hvarje följande grupp af 12 zoner 1
km. längre än inom närmast föregående grupp. För
barn, som fyllt 3, men ej 12 år, erlägges half
afgift. För tillträde till snälltåg erlägges
en särskild tilläggsafgift oberoende af resans
längd. Särskilda afgifter äro gällande för
månads- och partibiljetter samt för färd i
sofvagn. Nedsättning i afgifterna åtnjutes
af lärjungar vid döfstum- och blindskolor,
vissa skolbarn, vissa nödställda personer,
sjuksköterskor, publicister m. fl., allt under
vissa villkor. Å järnvägar, hvilka antagit
zontariffsystemet, förekomma icke de förr vanliga
tur- och returbiljetterna med lägre afgifter än
för två enkla biljetter. Dock kunna biljetter,
gällande jämväl för återresa, s. k.
dubbelbiljetter, erhållas mellan vissa stationer
till pris motsvarande två enkla biljetter. —
För resgods brukar hvarje resande, som erlagt
full afgift enligt den ordinarie tariffen,
få åtnjuta 25 kg. frivikt. För öfverskjutande
vikt beräknas frakt i allmänhet för hvarje
begynnande öfvervikt af 10 kg. med visst pris
pr begynnande zon om visst antal km. Å statens
järnvägar utgår afgiften f. n. (1910) med 10 öre
för hvarje helt eller påbörjadt femtal zoner
enligt samma zonindelning, som är gällande för
beräkning af personafgifterna. För velociped,
som medföres af resande, debiteras en särskild
afgift. — För åkdon, båtar, lik samt lokomotiv,
tendrar och järnvägsvagnar, löpande på egna
hjul, bruka afgifterna utgå per stycke efter
ett zonsystem med 10 kilometers zoner och i
allmänhet föränderliga afgifter för olika grupper
af zoner. Åkdon och båtar bruka indelas i tre
klasser. Minsta afgiften för en sändning åkdon
eller båtar af första eller andra klassen utgår
i allmänhet med 5 kr. och af tredje klassen
med 3 kr. För lefvande djur bruka tarifferna
vara byggda på samma sätt som för åkdon m. m.,
och afgifterna utgå i allmänhet för hvarje vagn
efter det inlastade antalet, hvarvid beträffande
hästar och större boskapskreatur afgifterna
per stycke minskas, i samma mån djurens antal
ökas. Minsta afgift för hvarje använd vagn är
5 kr. För småkreatur skall, då de föras lösa,
frakt erläggas med minst samma afgift som för
ett större boskapskreatur samt med högst samma
afgift som för 8 större boskapskreatur. Vid
försändning i burar e. d. utgår frakten efter
vikt. För hundar, kattor, apor och dylika djur
utgår afgiften å en del järnvägar med hälften
af afgiften för resande i tredje klass. — För
paketgods, hvarmed förstås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
