på angränsande mark, är omtvistadt, hvadan ock järnvägsstängelskyldighet, åtminstone beträffande stängslets beskaffenhet, i en del länder icke är fullt klarlagd. Järnvägsstängslet utföres i Sverige vanligast af trä med stolpar och slanor eller järntråd i stället för slanorna, men kan ock utgöras af stenmur, graf med uppkastad vall eller naturlig häck af lämpligt trädslag. H. L. Järnvägssvamp, bot. Se Lentinus. Järnvägssyllar l. Sliprar (eng. sleepers) kallas de underlag, vid hvilka ett järnvägsspårs skenor fästas och hvilka nedbäddas i ballasten (se d. o.). Syllarna, som numera nästan uteslutande anbringas vinkelrätt mot spårriktningen under båda skenorna, äro antingen af trä eller af järn, hvarvid kostnadsfrågan spelar in sålunda, att en syll af järn är 4 à 5 gånger så dyr som en träsyll. Numera impregneras träsyllar ofta för att bättre motstå förruttnelse. Lämpligaste träslag är ek, därnäst furu, ju fastare och tätare dess bättre. Syllarnas antal under hvarje skenpar är naturligtvis beroende på skenornas längd, men äfven på deras vikt per längdenhet och den styrka, som måste ges åt spåret i dess helhet. (Jfr fig. 7 å sp. 445—446 samt fig. 11 o. 16 å pl.). H. L. Järnvägstariff. Se Järnvägssamtrafik och Järnvägstaxa. Järnvägstaxa, en ordnad sammanställning af de afgifter, som skola erläggas för befordring å järnväg af olika slag af transportföremål, samt af de bestämmelser, som ha afseende på afgifternas tillämpning. I allmänhet äro taxorna fastställda genom lagar eller förordningar, utfärdade af vederbörande statsmyndigheter. Taxorna kunna helt eller delvis gälla för resp. staters samtliga järnvägar, eller ock — såsom f. n. i Sverige — är särskild taxa fastställd för hvarje järnväg. — På grund af transportföremålens olikartade beskaffenhet — personer, djur, gods m. m. — måste afgifterna bildas på olika sätt. Härigenom uppstå olika slag af tariffer, persontariffer, godstariffer etc. Afgifterna för resp. transportföremål bruka bestämmas i förhållande till viss enhet, t. ex. pr stycke, viss vikt eller visst utrymme. Vid tariffbildningen tages hänsyn till befordringshastigheten, den säkerhet och bekvämlighet, som befordringssättet medför, det ansvar, som järnvägen ikläder sig, äfvensom till transportföremålens förmåga att bära olika stora fraktafgifter m. m. — Därest vederbörande järnväg icke är af alltför ringa längd, ökas i allmänhet afgifterna, i samma mån afståndet ökas. Denna förhöjning står dock icke alltid i direkt proportion till afståndsökningen. Med afseende på afgifternas förhållande till väglängderna kunna därför flera system särskiljas. Afgifterna för viss enhet kunna sålunda utgå enligt visst pris pr km., oberoende af afståndets storlek, eller enligt ett särskildt pris pr km. intill ett visst afstånd, hvarefter ett lägre pris beräknas för hvarje km. intill ett annat afstånd o. s. v., sålunda bildande en fallande tariff, eller ock enligt visst pris för visst antal km., zon. hvarvid zonerna kunna vara af lika längd eller bilda grupper så beskaffade, att zonerna i en efterföljande grupp äro ett visst antal km. längre än i den närmast föregående gruppen. I andra fall kunna afgifterna vara mer eller mindre godtyckligt valda. — I en del stater äro vissa maximaltariffer fastställda, hvilka icke få öfverskridas, järnvägsförvaltningarna dock obetaget att tillämpa lägre tariffer enligt resp. förvaltningars intressen och ekonomiska ställning. Äfven i Sverige förekommer det, att enskilda järnvägar tillämpa lägre tariffer än de af K. M:t för desamma fastställda. I svenska järnvägstaxor förekomma i allmänhet särskilda tariffer för personer, resgods, åkdon m. m., lefvande djur, paket-, il- och fraktgods. Afgifterna för befordring af personer, hvilka förr utgingo nästan uteslutande efter visst pris pr km., olika för olika vagnsklasser och tågslag, ha, sedan zontariff 1 jan. 1906 införts å statens järnvägar, å allt flera järnvägar förändrats enligt zontariffsystemet. Å statens järnvägar utgå afgifterna (1910) med 50, 30 och 20 öre pr zon i resp. första, andra och tredje klass med några oväsentliga undantag beträffande afgifterna i tredje klass. Zonerna ha en längd af 8 km. i de första 12 zonerna och äro inom hvarje följande grupp af 12 zoner 1 km. längre än inom närmast föregående grupp. För barn, som fyllt 3, men ej 12 år, erlägges half afgift. För tillträde till snälltåg erlägges en särskild tilläggsafgift oberoende af resans längd. Särskilda afgifter äro gällande för månads- och partibiljetter samt för färd i sofvagn. Nedsättning i afgifterna åtnjutes af lärjungar vid döfstum- och blindskolor, vissa skolbarn, vissa nödställda personer, sjuksköterskor, publicister m. fl., allt under vissa villkor. Å järnvägar, hvilka antagit zontariffsystemet, förekomma icke de förr vanliga tur- och returbiljetterna med lägre afgifter än för två enkla biljetter. Dock kunna biljetter, gällande jämväl för återresa, s. k. dubbelbiljetter, erhållas mellan vissa stationer till pris motsvarande två enkla biljetter. — För resgods brukar hvarje resande, som erlagt full afgift enligt den ordinarie tariffen, få åtnjuta 25 kg. frivikt. För öfverskjutande vikt beräknas frakt i allmänhet för hvarje begynnande öfvervikt af 10 kg. med visst pris pr begynnande zon om visst antal km. Å statens järnvägar utgår afgiften f. n. (1910) med 10 öre för hvarje helt eller påbörjadt femtal zoner enligt samma zonindelning, som är gällande för beräkning af personafgifterna. För velociped, som medföres af resande, debiteras en särskild afgift. — För åkdon, båtar, lik samt lokomotiv, tendrar och järnvägsvagnar, löpande på egna hjul, bruka afgifterna utgå per stycke efter ett zonsystem med 10 kilometers zoner och i allmänhet föränderliga afgifter för olika grupper af zoner. Åkdon och båtar bruka indelas i tre klasser. Minsta afgiften för en sändning åkdon eller båtar af första eller andra klassen utgår i allmänhet med 5 kr. och af tredje klassen med 3 kr. För lefvande djur bruka tarifferna vara byggda på samma sätt som för åkdon m. m., och afgifterna utgå i allmänhet för hvarje vagn efter det inlastade antalet, hvarvid beträffande hästar och större boskapskreatur afgifterna per stycke minskas, i samma mån djurens antal ökas. Minsta afgift för hvarje använd vagn är 5 kr. För småkreatur skall, då de föras lösa, frakt erläggas med minst samma afgift som för ett större boskapskreatur samt med högst samma afgift som för 8 större boskapskreatur. Vid försändning i burar e. d. utgår frakten efter vikt. För hundar, kattor, apor och dylika djur utgår afgiften å en del järnvägar med hälften af afgiften för resande i tredje klass. — För paketgods, hvarmed förstås