mästerlig. — Öfver J. äro tre medaljer slagna: en i Berlin, ”ob defensos cives” (med anledning af hans ofvan omtalade försvar för de år 1800 åtalade riddarhusmedlemmarna), en öfver Dalahöfdingen och en af Vet. akad. Hans ädla och manligt sköna drag äro dessutom af Sergels mejsel och Sandbergs pensel bevarade. — I Uppsala universitetsbibliotek finnes ett ansenligt antal volymer innehållande handskrifter af J., och i K. biblioteket i Stockholm förvaras en af justitierådet J. A. Södergren sammanbragt samling på nio omfångsrika bd af såväl tryckta som otryckta alster af J:s penna. Af H. Forssell äro utgifna Valda skrifter af Järta (2 bd, 1882—83). Vidare märkas O. Alin, ”H. J:s och G. F. Wirséns brefväxling 1814” (1897; däri jämväl J:s till Wirsén afgifna utlåtande i föreningsfrågan), och ”Ett bidrag till H. J:s biografi” (1899), C. D. af Wirsén, ”Järta och Geijer före och efter utgifvandet af den senares Litteraturblad” (Sv. akad:s handl. ifrån år 1886, XIV, 1900), E. Lewenhaupt, ”Bref till och från C. G. v. Brinkman. Ur H. J:s litterära brefväxling”, I, 1900. Af litteratur öfver J. må nämnas Skogman, ”Inträdestal i Svenska akademien d. 20 dec. 1848” (i Sv. akad:s handl. ifrån år 1796, d. XXIV), Staaff, ”Minnestal öfver H. J., hållet inför Västmanlands och Dala nation i Upsala d. 28 apr. 1849” (1853), L. De Geer, ”Minnesteckning öfver H. J., föredragen på Kungl. Vetenskapsakademiens högtidsdag den 31 mars 1874” (1874), H. Forssells utförliga lefnadsteckning som inledning till ofvannämnda af honom utgifna ”Valda skrifter” (1882), och S. Wallengren, ”H. J. som politisk teoretiker”, I (i Lunds univ:s årsskr., N. F., afd. 1, bd 1, n:r 2, 1906). 2. Karl Tomas J., den föregåendes son, universitetslärare, historiker, f. 2 sept. 1802 i Stockholm, d. 8 nov. 1841 i Uppsala, blef 1818 student i Uppsala och 1827 filos. magister. S. å. utnämndes han till lektor i historia vid Västerås’ gymnasium, och 1839 erhöll han Skytteanska professuren i politik och vältalighet i Uppsala. J. erhöll 1824 Sv. akad:s stora pris för Försök att utreda orsakerna till drottning Christinas afsägelse af svenska kronan (Sv. akad:s handl. ifrån år 1796, 11:e d.) och 1836 ett af Karl XIV Johan utfäst pris för Äreminne öfver konungarna Gustaf II Adolf och Carl X Gustaf (Sv. akad:s handl. ifrån år 1796, 17:e d.). 1. J. H. (S. W—n.) Järtecken (af fsv. iærtekn, samma ord som isl. iartegn, af osäker upprinnelse), kännetecken, mirakel, underverk, förebådande under, ”tecken” (på himmelen, i offerdjuren m. m.). Järvi, finskt ord, som betyder sjö, insjö, träsk. Ordet förekommer i början eller slutet af en mängd finska ortnamn, vanligen har orten lånat sitt namn af en sjö, som ligger inom dess område. (E. N. S.) Järvikylä. Se Jorois. Jäsfoder. Se Fodermedel, sp. 695. Jäsjord, geol. Se Flottmo. Jäslera, finkornig, lerartad jordart, som kvarhåller så mycket vatten, att den vid tjälning starkt utvidgar sig och sväller samt vid upptöandet bildar en halfflytande massa. Denna ogynnsamma beskaffenhet mildras genom afdikning och kalkning. Jfr Flottmo. H. J. Dft. Jäsning, kem., i vidsträcktaste bemärkelse de kemiska förlopp, genom hvilka, under inflytande af mikroorganismer, enzymer eller ferment (se dessa ord), organiska ämnen sönderdelas och bilda nya föreningar, hvilka ofta ega en enklare sammansättning. Af jäsning känner man flera slag, bland hvilka må nämnas alkoholjäsning, mjölksyrejäsning, slemmig jäsning, oxiderande jäsning, smörsyrejäsning, cellulosajäsning, ammoniakjäsning och förruttnelse. — Alkoholjäsning. Sedan äldsta tider har man vetat, att sockerhaltiga safter, lämnade åt sig själfva under lämpliga yttre förhållanden, förlora sin söta smak och blifva berusande, att vätskan under dessa förändringar råkar i en svallande rörelse till följd däraf, att kolsyregas rikligen bortgår och att den slutligen på ytan afsätter ett skum och på bottnen af kärlet en bottensats af jäst. Redan Gay-Lussac visste, att jäsningens förlopp hufvudsakligen består i en sönderdelning af socker i alkohol och kolsyra enligt den kemiska ekvationen: <table c> <td>C₆ H₁₂ O₆ <td>= <td>2 C₂ H₆ O <td>+ <td>2 CO₂ <td>drufsocker <td> <td>alkohol <td> <td>kolsyra </table> Senare forskare, företrädesvis L. Pasteur, visade, att utom detta förlopp försiggå andra, genom hvilka små, men konstanta mängder af andra ämnen bildas af sockret, såsom glycerin (2,5—3,6 proc. af sockrets vikt), bärnstenssyra (omkr. 0,5 proc.), men att dessa ämnen uppträda i varierande mängder, alltefter de yttre omständigheter, under hvilka jäsningen eger rum. Vid snabb jäsning bildas de i mindre mängder än vid långsam jäsning. Af de många hittills bekanta sockerarterna kunna icke alla försättas i jäsning. Drufsocker, fruktsocker och några andra hexoser jäsa lätt. Maltos (stärkelsesocker) och rörsocker jäsa visserligen ej direkt, men angripas likväl utan svårighet af jästcellerna, emedan dessa innehålla två hydrolyserande enzymer, maltas resp. invertas (= invertin), hvilka spjälka de båda nämnda sockerarterna till enkla hexoser. Pentoser och den cykliska inositen undergå däremot icke alkoholjäsning. Jäsbara äro endast de sockerarter, hvilkas kolatom-antal är delbart med 3. Jästens organiserade natur upptäcktes 1837 nästan samtidigt af Cagniard de Latour och Th. Schwann, hvilka under mikroskopet iakttogo, att jästen utgöres af lefvande växtceller. Dessas botaniska och biologiska förhållanden utreddes sedermera af Reess och Emil Chr. Hansen. De egentliga jästsvamparna tillhöra alla släktet Saccharomyces. Öljäsningen framkallas af S. cerevisiæ, hvaraf två till olika temperaturer anpassade domesticerade raser, öfverjäst och underjäst, användas i bryggerierna. Svampen (fig. 1 o. 2) utgöres af äggformiga celler med genomskinliga och färglösa membraner och plasmatiskt innehåll; deras genomskärning är 0,008—0,009 mm. Jästcellerna föröka sig dels genom knoppning eller cellafsnörning, dels genom sporer, som till ett antal af 4 uppkomma i cellernas inre under vissa, för den vegetativa utvecklingen mindre lämpliga yttre förhållanden. Cellerna lefva oftast isolerade, men under liflig knoppning kunna de vara associerade till ett antal af ända till 12. Den vid fabrikation af tyska ölsorter allmänt använda underjästen förökar sig och framkallar jäsning redan vid

Fig. 1. Öljästsvampen, Saccharomyces cerevisiæ, yngre celler.