kroppsbyggnaden stå de ungefärligen midt emellan myrslokar och trögdjur; flera af dem uppnå gigantiska dimensioner. Extremiteterna äro plumpa med krökta klor, svansen grof och stark. Kroppstyngden hvilade företrädesvis på handens och fotens ytterkant. Kraniet är vanligen ej kort och rundadt såsom hos nutidens trögdjur, utan långdraget. Kindtänderna (vanligen 5 i öfver- och 4 i underkäken på hvarje sida) äro höga, cylindriska, med öppen rot; de bestå af tandben och cement. I extremitetbenen saknas märghålighet. Alla äro funna i Amerikas kvartärlager; på senare tider ha beskrifvits smärre former ur äldre tertiärlager i Argentina och Patagonien. De voro växtätare.

Mylodon robustus (restaur., efter Owen).

Följande släkten må nämnas. Mylodon (se fig.) uppnådde en noshörnings storlek. I huden funnos små, ej sammanväxta benplåtar, som bildade ett hudskelett. Kraniet liknar de nu lefvande trögdjurens; okbågen är ofullständig. Besläktadt med detta är Glossotherium (Neomylodon), hvilket släkte, såsom nyligen gjorda fynd ådagalägga, varit människans samtida och dött ut först i senare tider. — Megalonyx var stor som en oxe; kort kranium med fullständig, mycket kraftig okbåge. Djuret har funnits endast i norra Amerika. — Megatherium uppnådde nästan en elefants storlek, men var mycket klumpigare byggdt än denne. Kraniet, litet i förhållande till den öfriga kroppen, är smalt och lågt, okbågen fullständig med starkt nedåt riktadt utskott; frambenen äro längre och svagare än bakbenen; hand med 4, fot med 3 tår. Under kvartärtiden bebodde Megatherium sannolikt hela Syd-Amerika. Redan 1789 upptäcktes ett skelett af den största arten (M. americanum) i närheten af Buenos Aires och uppställdes i Madrids museum. Liksom öfriga stora Gravigrada har Megatherium endast långsamt och ovigt kunnat röra sig på marken; frambenen tjänstgjorde sannolikt som gripverktyg och användes att bryta af eller böja ned trädgrenar eller ock rycka upp hela träd, för att djuret skulle komma åt löfven; kroppstyngden uppbars härvid af bakbenen och svansen. L—e. Jätteugglesvalan, zool. Se Podargidæ. Jättevärlden. Se Jotunhem. Jätteväxt, för stor utveckling af kroppen i dess helhet, en art af missbildning (se d. o.). Jääskis [jǟs-]. 1. Härad i Viborgs län, Finland, omfattar 6 kommuner. Landareal 3,430 kvkm. Folkmängd 49,610 pers. (1908). — 2. Domsaga under Viborgs hofrätt, med 5 tingslag. Landarealen och folkmängden sammanfalla med häradets. — 3. Prosteri af Nyslotts stift, innesluter 8 kyrkoförsamlingar. Landarealen är 4,250 kvkm. 61,277 inv. (1908). — 4. Socken i ofvannämnda härad och domsaga. Landareal 401 kvkm. Befolkningen, finsk, 8,799 pers. (1908). J. är ett imperiellt pastorat af 1:a kl. O. I. (A. G. F.) Jöcher, Christian Gottlieb, tysk lärd, f. 1694 i Leipzig, d. där 1758, blef 1730 professor i filosofi och 1732 i historia i Leipzig samt 1742 universitetsbibliotekarie. J:s förnämsta verk är Allgemeines gelehrtenlexikon (4 bd, 1750—51), som utgifvits i tillökt upplaga af J. Chr. Adelung (2 bd, bokstäfverna A—I, 1786—87), Rotermund (6 bd, till ”Rinov”, 1810—22) och O. Günther (bd 7, 1897). Jökel l. Skridjökel (isl. jökull), glaciär (se d. o.). Islänningarna begagna ordet jökull äfven i mera vidsträckt bemärkelse: de beteckna därmed också själfva de med snö- och isfält betäckta fjällen. Se därom Island, sp. 924—925. E. E. Jökelfjeldene [-fjellene]. Se Kvænangstinderne. Jökelfjord. Se Kvænangsfjord. Jökelgrus (se Jökel) l. Krosstensgrus, geol.. en stundom använd benämning på morängrus (se Glaciärer, sp. 1246). E. E. Jökel-lera (se Jökel) l. Krosstenslera (eng. boulderclay), geol., en stundom använd benämning på moränlera (se Glaciärer, sp. 1246). Ordet må icke förblandas med glaciallera (se d. o.). E. E. Jökelstenar, geol. Se Glaciärer, sp. 1246. Jölsen, Ragnhild, norsk författarinna, f. 28 mars 1875 i Enebak, d. där 28 jan. 1908, debuterade 1903 med den fantasifulla romanen Ve’s mor, som följdes af Rikka Gan (1904), Fernanda Mona (1905), Hollases krönike (1906) och Brukshistorier (1908), alla präglade af en dyster grundstämning och en starkt framträdande nemesis-tro. J:s Efterladte arbeider utgåfvos 1908 af hennes väninna Antonie Tiberg, som senare skildrat hennes lif och diktning. O. A. Ö. Jölster (fno. Jolmstr), pastorat i Söndfjord, Nordre Bergenhus amt (Norge), består af socknarna Aalhus och Helgheim. Areal 652,64 kvkm. 2,855 inv. (1900). I J. ligger den 23 km. långa, 1,5—2 km. breda insjön Jölstervatnet, som omges af natursköna fjäll, bland hvilka märkas Sygnesandnipa (1,514 m.), Brandsfonn (1,420 m.) och Trollebotseggen (1,424 m.). N. om sjön ligger gården Hegranæs, där den mäktige lendermannen Audun Hugleiksson Hestakorn (hängd 1302 i Bergen) hade sin bostad. O. A. Ö. Jölstervatnet. Se Jölster. Jölund, fno. Se Jelön. Jönköping, stapelstad, säte för Göta hofrätt och länsstyrelsen för Jönköpings län, ligger vid Vätterns södra ända, mellan Vätterns strand och de s. om staden liggande Munk- och Rocksjöarna (jfr vidstående dubbelpl. med situationsplan af J.). Areal 1,684