Fig. 8. Jönköping på 1680-talet, efter
Sueciæ-verket. (De mest framträdande
byggnaderna äro: t. v. slottet, t. h. Göta
hofrätts hus och Kristina kyrka.)
hamnen, som genom den ofvan nämnda kanalen står
i förbindelse med Munksjön. Hamnanläggningen
är emellertid trång och omodern och
infarten, i synnerhet vid nordlig storm,
synnerligen svår. Förslag är ock väckt
att genom betydlig utsträckning af östra
kajarmen åt n. v. vinna ökadt kajutrymme och
samtidigt lättare infart. Staden står 3 ggr
i veckan i ångbåtsförbindelse med Stockholm
och Göteborg, hvarjämte daglig förbindelse
finnes med Vätterhamnarna. 1907 ankommo
1,467 fartyg om 95,352 ton (hvaraf 3 om 383
ton i utrikesfart) och afgingo 1,459 om
94,062 ton, hvilka i hamnafgifter erlade
4,463 kr. Rederier i staden egde s. å. 9
segelfartyg om 327 ton och 8 ångfartyg om
1,071 ton. Tulluppbörden uppgick till 273,620
kr. Staden har spårvägstrafik, förmedlad af två
linjer. Genom linjen Falköping—Ranten—Nässjö
står J. i förbindelse med statsbanenätet. Från
staden utgå J.—Gripenbergs
järnväg samt J.—Vaggeryds-banan, som eges
af och står i samtrafik med Halmstad—Nässjö
järnväg. Stationerna äro statens järnvägsstation,
Hamnstationen och Östra stationen. Staden hade
1907 74 fabriker med 3,874 arbetare och ett
tillverkningsvärde af nära 14,5 mill. kr. Äldst
bland dessa är den 1845 af J. E. Lundström
(hvars byst sedan 1906 står i närheten af
fabriken) anlagda Jönköpings tändsticksfabrik
(se d. o.). Därnäst i ålder kommer
Sahlströmska fabrikens spinneri (272 arb.,
2,7 mill. kr. tillv.-v.). Vidare märkas Munksjö
aktiebolags stora tak- och förhydningspappfabrik
(400 arb., nära 3 mill. kr. tillv.-v.), 5
snickeri- och möbelfabriker (757,000 kr.),
6 gjuterier samt järn- och stålvarufabriker,
4 mek. verkstäder och 5 bryggerier. Stadens egna
verk representeras af gas-, vattenlednings- och
elektricitetsverk, det sistnämnda afsedt såväl
för privat strömförbrukning som för drifkraft
för stadens spårvägar. Handtverkarna voro 1907
200 med 587 arb. och en uppskattad inkomst
af handtverksdriften af 298,000 kr. Antalet
handlande utgjorde 1908 255 med 400 biträden
samt en uppskattad inkomst för handelsrörelsen
af 656,652 kr. Bland penninginstitut må nämnas
afdelningskontor af Riksbanken, Smålands
enskilda banks hufvudkontor, afdelningskontor
af Aktiebolaget Göteborgs handelsbank (i
hvilken 1906 aktiebol. Jönköpings handelsbank
uppgick) och Bankaktiebolaget Södra Sverige
samt Jönköpings
stads och läns sparbank. Försäkringsbolaget
”Allmänna brand, ömsesidigt af år 1842”
(förr Städernas lösöreförsäkringsbolag) har
ock sitt hufvudkontor i J. För undervisningen
finnas högre allmänt läroverk (med både latin-
och realgymnasium), 2 högre flickskolor,
privat handelsskola, teknisk yrkesskola,
4 fullt moderna folkskolor samt den
s. k. Idas skola, afsedd till hushållsskola
för arbetardöttrar. I staden utkomma tre
dagliga tidningar från egna tryckerier,
nämligen: ”Smålands allehanda” (konservativ),
”Jönköpingsposten” (frireligiös-nykterhetsvänlig
utan deciderad politisk färg) samt ”Smålands
folkblad” (socialdemokratisk) jämte flera andra
periodiska tidningar och tidskrifter. I kyrkligt
hänseende bilda stadens båda församlingar, den
Östra (eller Kristine) och den Västra, jämte
Ljungarums landsförsamling ett privilegieradt
regalt pastorat i Tveta kontrakt af Växjö
stift. J. har ock en af staten
erkänd metodistförsamling med egen kyrka samt
baptistförsamling. J. deltar i Jönköpings läns
landsting och tillhör för val af riksdagsman
till Andra kammaren länets västra valkrets. —
J., förr kalladt
Junaköpung efter den genom
de gamla lagarnas föreskrifter om eriksgata
(se d. o.) bekanta Junabäck (numera Junebäck;
mycket obetydlig), var sannolikt redan under
hednatiden en betydande plats. Magnus Ladulås
gaf orten 1284 och 1288 privilegier å vissa
köpstadsrättigheter, sedan (1333) bekräftade
af Magnus Eriksson, hvilken 1349 förordnade,
att i J. skulle följas samma ”biærkeret” som i
Stockholm. 1357 var staden medelpunkten för ett
särskildt län, ”præfectura junacopensis”. Ännu
1377 nämnes dock J:s ”foghati”, som då hörde
under höfvitsmannen i Östergötland. Staden
låg på en upphöjd, men jämn plan efter
Vätterns strand, mellan Junebäck i v. och de
yttre fästningsverken i s. samt Munksjön i ö.,
hvilken kunde begagnas som hamn, och var indelad
i fjärdingar. Vid medeltidens slut hade den en
åt jungfru Maria och en åt S:t Nikolaus helgad
kyrka, hvarjämte fyra kapell (S:t Görans —
utanför staden —, Helgeands, S:t Petri och S:t
Valburgs) omtalas (de båda sistnämnda motsvara
de å Västra och Östra begrafningsplatserna nu
belägna), ett franciskankloster (se
Jönköpings
kloster), vid Munksjön, ett helgeandshus samt
en stadsskola. Efter branden 1612 flyttades
staden till
