betänkandet, men statsutskottet höll fast vid sin åsikt. I hopp att kunna förebygga, att statsutskottets beslut blefvo riksdagens, tänkte konungen i juli åtskilja riksdagen, men afstod på statsrådets föreställningar från denna plan och begärde (på grefve M. Brahes tillstyrkan) 11 aug. af ständerna ett hemligt utskott att rådgöra med om saken. Man väntade, att konungen genom sin personliga älskvärdhet skulle kunna vinna utskottets medlemmar och genom dem ståndens flertal; men de Hemliga utskottet förelagda handlingarna spredo intet ljus öfver skuldens uppkomst, och genom sitt mot all beräkning ovänliga uppträdande mot utskottet, som fylldes af oppositionsmän, stötte konungen ännu mera oppositionen. Då vid frågans afgörande i stånden 2 stånd stannade mot 2, måste saken hänskjutas till Förstärkt statsutskott, som i okt. beslöt nedsättningarna. För regeringen återstod då endast att hoppas på extra statsregleringen. När statsutskottet i sitt utlåtande om denna, trots sina förut gjorda förespeglingar, icke med ett ord omnämnde kabinettskassan, fäste K. M:t i en skrifvelse af 31 dec. utskottets uppmärksamhet på nödvändigheten att taga saken i öfvervägande Sedan utskottet fått del af sammandragen af kabinettskassans räkenskaper för åren 1823—39 m. fl. handlingar, förklarade det i ett 29 jan. 1841 afgifvet betänkande (mot hvilket dock flera ledamöter reserverade sig), att det icke kunde tillstyrka något särskildt anslag för skuldens likviderande. Alla fyra stånden återremitterade (febr.—mars) betänkandet. Utskottet begärde då att få del af kabinettets originalkassabok och brefväxling med de handelshus, med hvilka kabinettet haft penningetransaktioner, med öppen rätt att offentliggöra dessa handlingar, ty eljest, förklarade utskottet, ville de ej mottaga dem. Då de ifrågasatta handlingarna på sådant villkor naturligtvis icke kunde utlämnas, afstyrkte utskottet i ett nytt betänkande alla särskilda anslag, ”enär det blifvit urståndsatt att bestyrka tillvaron af det deficit i kabinettskassan, som funnes upptaget i de utskottet meddelade räkenskapssammandragen”. Betänkandet (mot hvilket icke mindre än 8 af utskottets medlemmar reserverade sig) afslogs 30 april af adeln och prästeståndet, men bifölls af borgar- och bondestånden, hvarefter saken måste afgöras i Förstärkt statsutskott. Regeringen utvecklade en utomordentlig verksamhet, medelst påtryckningar i borgarståndet och handtryckningar i bondeståndet, för att vända utskottets beslut i en för den gynnsam riktning, men vid omröstningen 18 maj segrade oppositionen med 66 röster mot 51. — Konungen fick sedermera ur egen kassa betala skulden, hvilket väl jämte nöjet att trakassera konungen var oppositionsmännens egentliga afsikt; föga troligt är däremot, att man med denna saks besynnerliga behandling åsyftat att tvinga honom nedlägga kronan. Det torde ej kunna förnekas, att en och annan i sitt uppträdande bestämdes af allvarsamma misstankar, att bristen uppkommit genom medlens användande till mycket ”obehöriga dispositioner”, och skäl saknas ej till antagandet, att betydliga summor utgifvits för rent dynastiska ändamål (t. ex. till brytande af prins Gustafs af Vasa tillärnade giftefmålsförbindelse med prinsessan Mariana af Nederländerna, 1828). J. Th. W. Kabinettskurir, ilbud, som skickas af ett hof till ett annat i viktigare ärenden. Till undvikande af den dryga omkostnad, som erfordrades till expresser, och efter andra hofs bruk inrättades 25 jan. 1748, i enlighet med sekreta utskottets betänkande 11 dec. 1747, två kabinettskurirer, som försågos med fullmakter af Kanslikollegium och uppburo (k. br. till Statskontoret 13 mars 1749) 400 dal. smt i årlig lön samt 2 dal. smt i dagtraktamente vid resas förrättande jämte i skjutspenningar 2 dal. 8 öre kmt milen inom riket och 8 dal. kmt utom detsamma. Sedan 1751 buro de ett särskildt märke på bröstet: 3 kronor i emaljerad fason. Enl. k. br. 3 maj 1790 försågos de med särskildt pass. 1858 öfverflyttades kabinettskurirerna (då tre) på indragningsstat. J. Th. W. Kabinettsminister. Se Kabinett 2. Kabinettsmåleri. Se Kabinettsstycke. Kabinettsorder. Se Kabinett 2. Kabinettsporträtt, ett uppfodradt fotografiporträtt af omkr. 17 × 11 cm. format (s. k. kabinettsformat). Kabinettssekreterare. Se Utrikesdepartementet. Kabinettsskrifvelse. Se Kabinett 2. Kabinettsskåp. Se Kabinett och Konstskåp. Kabinettsstycke, oljemålning, vanligen med figurframställning, af mindre format, afsedd att tjäna som prydnad i smärre rum (kabinett) och att ses på nära håll samt till följd däraf i regel fint och omsorgsfullt utförd, med noggrant återgifvande af småsaker och biverk. Kabinettsmåleriet blomstrade i Holland vid den tidpunkt, då den holländska konsten nått sin middagshöjd, d. v. s. omkr. midten af 1600-talet och under det därpå följande halfva seklet. En mängd framstående konstnärer egnade sig åt detsamma, såsom Adriaan van Ostade, Gerhard Terborch, Jan Steen, Gerard Dou, de tre Mieris, G. Metsu, Jan Vermeer van Delft, Pieter de Hooch, för att nämna endast de allmännast bekanta namnen. Det är att anse som ett troget uttryck af den konstsmak, det sinne för nätt och sirlig prydlighet, som utmärkte de välbärgade borgerliga kretsarna i de holländska städerna under fristatens välmaktstid och sedan den yttre ställningen blifvit betryggad. Det bildar i detta afseende en motsats såväl till äldre tiders företrädesvis i kyrkans eller aristokratiens tjänst arbetande konst som till senare tiders af de stora utställningarna starkt påverkade målningssätt. Kabinettsmåleriet, som urspr. tillhörde den holländska konsten, har äfven i andra länder vunnit stort anseende och af många konstnärer odlats jämväl under 1700-talet och de senare århundradena. Sveriges nationalmuseum, liksom de större svenska privatsamlingarna, har att uppvisa en mängd prof på de olika slagen af kabinettsmåleri. Upk.* Kabinettsärenden. Se Kabinett 2. Kabir (Chabir), arab., karavananförare. Kabira. Se Kabeira. Kabirer (grek. Κάβειϱοι, lat. Cabiri), grek. myt., ett slags lägre gudomligheter eller demoner, om hvilkas ursprungliga betydelse mycken ovisshet är rådande. Deras dyrkan, hvilken i synnerhet idkades på öarna Lemnos, Imbros och Samothrake, hade formen af en hemlighetsfull gudstjänst (mysterier) och stundom ett vildt svärmande (orgiastiskt)