skaplynne. Mest berömda voro de kabiriska mysterierna på Samothrake. På Lemnos sattes kabirerna i förbindelse med Hefaistos, den därstädes verksamma underjordiska eldens gud. Oftast synas de ha uppfattats som den i jorden inneboende, alstrande naturkraftens representanter, och i det beotiska Tebe dyrkades Demeter och Kore som kabiriska gudinnor. De gällde äfven som mäktiga hjälpare i all nöd, särskildt sjönöd. Deras dyrkan är sannolikt af feniciskt ursprung och namnet att härleda från det semitiska kabirim, ”de mäktige”. A. M. A. Kabla, afsända kabeltelegram. Kablunakker. Se Grönland, sp. 501. Kabotage [-tāʃ]. Se Cabotage och Kustfart. Kabriol (af fr. cabriole, luftsprång; jfr Kapriol) l. Kabriolett (fr. cabriolet), ett slags tvåhjuligt, enspändt, mycket lätt åkdon på fjädrar, försedt med nedfällbar sufflett (se fig.); äfven benämning på det lilla baksätet å sådana åkdon som duc (se d. o.). Jfr Cab, Faeton 2 och Gigg.

Kabriolett. Se Kabriol. Kabul. 1. Flod i nordöstra Afganistan, upprinner på östra sidan af Pagmanberget nära Surch-Sang-passet, på en höjd af 2,511 m. I närheten af sina källor kallas floden Sir-i-Tchechma och sedan, innan den når staden K., Djui-chir. Den flyter i östlig riktning, hvarunder den förstärkes af en mängd bifloder: Logar från s. samt Baran (bildad genom föreningen af Pandjschar och Gurband), Mandraur (som uppstår genom föreningen af Kau l. Alingar och Alischang) och Kunar från n., gör midtför Khaibar-passet, det viktigaste genomgångsstället till Indien, en båge mot n., går kort därefter in på brittisk-indiska området och mynnar ut i Indus midt emot Attok. Längd omkr. 500 km. K. är en forsande ström, som utom nedersta loppet (nedanför Djelalabad) kan befaras endast af flottar. Sitt nuvarande namn har den erhållit efter staden Kabul. Dess äldsta kända namn är Kubha, som omnämnes i vedahymnerna. Detta namn var ännu i bruk på Alexander den stores tid, ty de grekiske historieskrifvarnas Kofes är endast en grekisk omskrifning af det förra namnet. Den alexandrinske geografen Ptolemaios, som ej omnämner Kofes, gör Koas (Choaspes hos Arrianos), den ofvannämnda bifloden Kunar, till en direkt biflod till Indus, och ännu i dag betrakta landets invånare Kunar som den egentliga hufvudfloden. — 2. (Kabulistan) Provins i norra Afganistan, omfattar Kabulflodens område och sträcker sig från Hindukusch i n. till Ghasni i s., från Bamian-passet i Kuh-i-Baba i v. till Kaibar-passet i ö., har omkr. 900,000 inv., till största delen afganer. — 3. Hufvudstad i Afganistan, vid ofvannämnda flod, 1,760 m. ö. h. Omkr. 60,000 inv. Staden var förr omgifven af murar. Den är delad i 6 mahalas l. kvarter, och dessa åter i mindre afdelningar, kuchas, hvilka hvar för sig kunna stängas medelst portar, så att hvar kucha bildar en särskild borg. Vid sydöstra sidan ligger citadellet, Bala-Hisar, som är omgifvet af murar och bildar liksom en stad för sig; där ligger äfven emirens palats. Gatorna äro så trånga, att de ej kunna befaras med vagn, men stenlagda. Husen äro byggda af soltorkadt tegel och trä, sällan mer än två våningar höga och med fönstren ut åt gatan. Någon monumental byggnad finnes ej. Den enda märkliga, den stora basaren Chihar Chata, förstördes 1842 af engelsmännen. K. är en af de viktigaste stationerna på den indiska handelsvägen till Persien och Central-Asien; där mötas handelsvägar från alla riktningar, och handeln, som redan i forntiden var betydande, skulle under mera ordnade politiska förhållanden vara ännu ansenligare än nu. — K. antages vara det Ortospanum l. Ortospana, som skildrare af Alexander den stores indiska fälttåg omtala och som Ptolemaios säger vara samma ort som Kabura. Babur gjorde K. 1505 till sitt rikes hufvudstad; och sedan slutet af 1700-talet, då Timur schah flyttade Durani-dynastiens residens dit från Kandahar, har K. varit Afganistans hufvudstad. 1839 inryckte en engelsk armé i staden, men en allmän resning af befolkningen tvang densamma i jan. 1842 till återtåg, hvarunder hela hären omkom. Under ett redan s. å. företaget hämndetåg förstördes största delen af staden af general Pollock; en jordbäfning 14 okt. 1874 ödelade inemot 1,000 hus. Sedan genom freden i Gandamak, 19 maj 1879, emiren Jakub kan nödgats öppna K. för en brittisk beskickning, men denna 3 sept. s. å. blifvit mördad, stormades och intogs K. af general Roberts och hölls sedan besatt till aug. 1880. 1893 tvungo engelsmännen emiren att mottaga en resident i K. (J. F. N.) Kabulistan. Se Kabul 2. Kabyler (af arab. kebaīl, ”stammarna”), forntidens numider, en folkstam i Algeriet, i norra Afrika, den bäst kända grenen af berberna. Hufvudmassan af kabylerna är bosatt i prov. Constantine, i Stora och Lilla Kabylien, eller kustbältet mellan Isser och Oued el-Kebir, samt s. ö. därom på och omkring Djebel Aurès till Tunisiens gräns; mindre grupper finnas längs kusten i prov. Alger, mellan Cherchel och Ténès samt i oaserna Msab och Ouargla s. om Djedi. Antalet kabyler torde uppgå till omkr. 1 mill. I fysiskt hänseende erbjuder kabylen (se fig.) inga stora olikheter med araben. Båda födas hvita, men blifva snart bruna genom luftens och solens inverkan; båda ha i allmänhet bruna ögon och groft, vågigt hår, till färgen växlande mellan mörkbrunt och kolsvart, men kabylen har merendels muskulösare kroppsbyggnad. I lefnadssätt afviker däremot kabylen mycket från araben. Den förre bor i byar, i hus af sten eller lera, och brukar sin egen jord, där han odlar icke blott säd, såsom araben, utan äfven grönsaker, tobak, vin samt fikon och oliver, hvaremot araben bor i ett flyttbart tält, och den jord han brukar tillhör stammen. Energiska och företagsamma, lämna kabylerna ofta sitt hem och uppträda som soldater i franska armén, som arbetare i städerna, jordarbetare eller som kringvandrande krämare, sträfvande att förskaffa sig medel till att köpa ett jordstycke i sin hembygd. I slöjd äro kabylerna