väl förfarna. De icke endast förfärdiga husgeråd,
verktyg och redskap, utan kunna äfven väfva
och färga flera slags tyg samt garfva läder,
tillverka krut och olja; deras juvelerare arbeta
utmärkta prydnader af silfver, koraller och
emalj. Träsnideri har på många orter bragts
till hög fulländning, och infödda konstnärer kunna
gravera i metall både medelst etsning och
med grafstickel. Kabylerna äro sunnitiska
muhammedaner, men mera frisinnade
än araberna. Deras författning är rent
demokratisk. Den politiska enheten är byn eller
kommunen; stammen räknar lika många distrikt
som byar. Stammarna åter äro förenade till
kabaila (förbund). Hvarje kommun styres af
jema
(folkförsamlingen), i hvilken hvar man, som
är gammal nog att iakttaga ramadanfastan, är
berättigad att deltaga. Den verkställande makten
uppdrages åt
amin, som ej mottager någon lön och
afgår, då han förlorat valmännens förtroende. En
del af kabylerana talar kabyliska, men andra
ha mer eller mindre fullständigt antagit
arabiskan. Den bäst kända dialekten är
zouaouas
(zuavernas), som legat till grund för Hanoteaus
”Essai de grammaire kabyle” (1858). I olikhet
med sina sydligare anförvanter ha kabylerna intet
alfabet och ingen skrifven litteratur. Hanoteaus
”Poésies populaires de la Kabylie du Jurjura”
(1867) innehåller text och öfv. af sånger,
dansvisor och berättelser, som lefva på
folkets läppar. Jfr Hanoteau och Letourneux,
”La Kabylie et les coutumes kabyles” (1873),
Ducas, ”La Kabylie et le peuple kabyle” (1878),
och Récoux, ”La démographie de l’Algérie” (1880).
(E. Rld.)
Kabylfamilj vid ett vadställe. (Efter major
Duhoussets ”Excursion dans la grande Kabylie”.)
Kabylien, kabylernas (se d. o.) land.
Kabyliskan. Se
Hamitiska språk, sp. 1231.
Kabyss (holl.
kombuis, ty.
kombüse,
fr.
cambuse),
sjöv., kokrummet eller köket
på ett fartyg. — Ordets svenska form kommer
närmast från det genom fr.
cambuse förmedlade
ty.
kabuse, litet eländigt boningsrum, kyffe,
en betydelse, som jämväl det svenska ordet eger i
hvardagsspråket.
R. N.*
Kaccayana [kattj-], författare af den förnämsta inhemska (på pali
affattade) grammatiken öfver palispråket,
Kaccāyana-vyākaraṇa (”Kaccāyanas grammatik”). K. är
paliformen af det sanskr.
Kātyāyana,
under hvars namn går ett berömdt, på
sanskrit skrifvet grammatiskt verk, ett slags
emenderande kommentar till Paninis berömda
grammatik, till hvilket Patanjalis berömda
”Mahābhāṣya” (”den stora kommentaren”) sluter
sig. Skulle, såsom ofta påståtts, pali- och
sanskritgrammatikern vara samme person, något
som dock är osannolikt, vore han att förlägga
till omkr. 250 f. Kr. Sannolikare är han en
rent ceylonesisk grammatiker fr. omkr. 500
e. Kr. Om ”Kātyāyana” jfr bl. a. Kielhorn,
”Patañjali and Kātyāyana” (1876); rörande
Kaccāyana bl. a. Franke, ”Paligrammatik und
lexicographie” (1902). K:s grammatik är utg. af
Senart, ”Grammaire palie du Kaccayana” (1871).
K. F. J.
Kachera [-ʃē-; af fr.
cacher], dölja, gömma,
hålla hemlig. —
Kachera sig, dölja sina tankar,
förställa sig.
Kachetien, landskap i Transkaukasien omkring
floderna Jora och Alasan. K. är rikt på vackra
ekskogar och producerar f. ö. säd, tobak, siden
och berömdt vin (300,000 hl. årligen). Invånarna
tillhöra georgiernas stam och den armeniska
kyrkan. Landskapet var förr ett eget
konungarike med Telav till hufvudstad, kom
sedan under Georgien och införlifvades 1798 med
Ryssland. Det utgör nu östra delen af guv. Tiflis
och kretsen Sakataly af guv. Jelizavetopol.
J. F. N.
Kachh, vasallstat i Indien. Se
Cutch.
Kachh Gandava, landskap, Se
Cutch Gundava.
Kacholong [kaʃålå'ȵ],
min., en mineralart, som
först hemfördes från Hög-Asien af en officer från
Karl XII:s armé,
Johan Renat, är ett hvitgult,
halfgenomskinligt, hårdt mineral, som af
