Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare / 531-532 (1910) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kadettpartiet ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vid Krigsakademien på Karlberg till 1867,
då Sjökrigsskolan (se d. o.) i Stockholm
inrättades. Dess alumner i de 4 lägsta klasserna
kallades ”elever”, i de 2 högsta ”sjökadetter”
till 1879, då skolan fick ny organisation och
alla lärjungarna benämndes sjökadetter. Från
1902 ha jämväl kustartillerikadetter erhållit
utbildning vid Sjökrigsskolan. Enligt 1909
års riksdags beslut skall utbildningen
af sjökadetterna försiggå efter helt nya
grunder. Jfr Sjökrigsskolan. Se f. ö. ”Flottans
kadettkår 1756—1906” (i ”Vår flotta” 1907). —
I Schweiz har man gifvit benämningen
kadettkårer åt de af skolynglingar (mellan
10 och 16 år) bildade öfningsafdelningarna.
C. O. N. H. W—l.

Kadettpartiet, populär benämning på det
liberala partiet inom ryska riksduman. Namnet
”kadetter” l. ”kadettparti” härledes från
begynnelsebokstäfverna K. D. (ryskt
uttal ”ka de”) i partiets officiella
benämning ”konstitutionellt-demokratiska
partiet”. Partiet har äfven burit namnet
”folkfrihetspartiet”, var inflytelserikast inom
den första riksduman, men öfverskattade sin
makt, då ett flertal af dess medlemmar efter
första riksdumans upplösning (21 juli 1906)
begaf sig till Viborg och därifrån utfärdade
det s. k. ”Viborgsmanifestet” med uppmaning
till värnplikts- och skattevägran såsom svar på
dumaupplösningen (jfr Ryssland, historia). Äfven
i andra och tredje riksduman ha ”kadetterna”
spelat en framträdande roll i debatterna;
partiets ledare är P. N. Miljukov.
V. S—g.

Kadi i Turkiet.

Kadi, arab. (turk. uttal kāsi), i allmänhet ”domare”,
särskildt ordf. i den i alla muhammedanska
städer befintliga mehkeme, en domstol, som ej
efter skrifven lag, utan efter koranen, sunna
och fetvasamlingarnas prejudikat (se
Fetva) dömer som första instans i alla civila och
religiösa mål. Kadin (se fig.), hvars närmaste
öfverordnade är múftin (se d. o.) och som har
vid sin sida en vice ordf., nāib, ”vikarie”,
biträdes af en bāsj-kātib, ”förste skrifvare”,
och en bāsj-terdjumān, ”förste
tolk", hvilka dock ej, såsom rättens bisittare,
ha någon röst vid domens fällande. Ofta finnas
inga bisittare i mehkeme, utan kadin besluter
ensam i alla mål. Enligt regeln åtnjuter kadin
ingen bestämd lön, utan endast sportler
af de rättsökande. — Kādi-l-kudāt,
”domarnas domare”, ”öfverdomare”, ”storkadi”,
kallas ordf. i högsta domstolen, som har sitt
säte i landets hufvudstad. — Kādi-l-áskar,
vanligen (turkiskt) kāsi-askér, är titeln på
ordförandena i de två stora öfverrätter,
under hvilka de turkiska provinserna
Rumili och Anadol (Mindre Asien) lyda.
H. A.*

Kadiaköarna, en ögrupp vid södra kusten
af halfön Alaska, från hvilken den
skiljes genom Shelikov-sundet, under 57° 47′ n. br. och
152° 14′ v. lgd, består af hufvudön Kadiak
och de små öarna Afognak, Saltchidak, Shusak
och Trinity-öarna (Sitchinak och Tupidak),
tills. 10,000 kvkm. Häraf komma på Kadiak
8,975 kvkm.; på den bo 1,770 pers. (1900),
af hvilka 1,146 hvita och 624 infödingar,
mest eskimåer. Ön har goda hamnar och är
delvis skogbevuxen, men lämpar sig icke för
jordbruk. Laxfiske och jakt på pälsdjur äro
de viktigaste näringsfången. Hufvudorten
är Kadiak l. S:t Paul, på öns
östra kust. 341 inv. (1900). Den var till
1806 centralpunkt för rysk-amerikanska
kompaniet. På norra kusten ligger Karluk (470
inv. 1900), ett af världens största laxfisken.
J. F. N.

Kadi-keni (Kadiköi), by vid Bosporen, midt emot
Konstantinopel, s. om Skutari, på samma plats
som forntidens Chalkedon. K., som är regelbundet
byggdt och bebodt nästan uteslutande af greker
och européer, är en omtyckt sommarvistelseort med
vackra villor och trädgårdar, grekiskt gymnasium,
jesuitskola och teater.
J. F. N.

Kadiköi, by. Se Chalkedon och Kadi-keni.

Kadinolja. Se Kadiolja.

Kadiolja, Kadinolja, Kadolja, Oleum cadinum,
Pyroleum oxycedri, farm. med., en vidbränd olja
eller ett slags tjära, som erhålles genom
s. k. torr destillation af veden till flera
Juniperusarter, särskildt Juniperus oxycedrus
L. (fransmännens cade), en buske eller ett
lågt träd, som tillhör Medelhafstrakterna
och utbreder sig österut till Kaukasien. Denna
en står nära vår vanliga J. communis L., men
har kantiga grenar, kölade barr och brunröda
bärkottar. Kadioljan (fr. huile de cade)
är brun och något tunnare än vanlig tjära,
som f. ö. mycket liknar den. Denna olja lär
ofta vara förfalskad med vidbrända oljor af
annat ursprung. Äkta kadiolja tillverkades
ursprungligen i södra Frankrike, där den sedan
forntiden varit ett folkmedel mot utvärtes
åkommor, företrädesvis hos boskapen. Medlet
föll sedan i glömska, men har omkr. midten
af 1800-talet ånyo kommit mycket i bruk som
användbart mot flera slags hudsjukdomar,
t. ex. psoriasis och kroniska eksem.
O. T. S. (C. G. S. G. L—m.)

Kadjar, namn på den nu regerande dynastien
i Persien, hvilken uppkallats efter en dit på
1200-talet från nordöstra Central-Asien inflyttad
turko-tatarisk stam, som den tillhör; den kom
på tronen 1795. Se Persien, historia.

Kadłubek, Wincenty, polsk historiker,
f. omkr. 1160, d. 1223, studerade en tid vid
universitetet i Bologna och blef 1208 biskop af
Krakau. Hans enda, berömda verk är den delvis
i dialogform affattade Kronika i 4 delar
(hvaraf den sista anses särskildt värdefull),
tryckt 1612 under titeln Historia Polonica
Vincentii Kadlubkonis episcopi Cracoviensis (nya
uppl. 1824, 1862, 1864 och i ”Monumenta Poloniæ
historica”, II, 1872; polsk öfv. 1803). Jfr,
utom polska studier öfver K. af Lelewel,
Ossoliński, Bielowski, Tyszyński, Łaguna och
St. Kętrzynski, A. v. Gutschmied, ”Kritik
der polnischen urgeschichte des Vincentius
Kadłubek” (i ”Archiv für österreichische
geschichtsquellen”, 1857), och H. Zeissberg,
”Vincentius Kadlubek, bischof von Krakau” (i
”Archiv für österreichische geschichte”, 1870).
A—d J.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>