s. k. torra metoden, eller också behandlas det enligt den nyare s. k. våta metoden, som består däri, att fruktköttet borttages i en skalningsmaskin, hvarefter de skalade frukterna få jäsa i en bassäng under ett par dagar, hvarigenom resterna af fruktköttet bortskaffas. Efter sköljning utlägges detta s. k. pergamentkaffe till torkning. Pergamentskalet aflägsnas sedan genom tröskning. Från silfverhinnan (se Coffea) befrias det genom slipning; ej sällan låter man den dock sitta kvar. De slipade bönorna poleras ofta för att erhålla ett vackrare utseende. De som affall erhållna pergamentskalen användas i malet tillstånd i bedrägligt syfte till inblandning i hvetekli m. m. Före rostningen bortrensas stenar o. d. och dåliga (sönderbrutna och svarta) bönor; de bortrensade bönorna kallas triage och säljas till billigt pris. Kaffet rostades förr i hushållen; nu sker rostningen fabriksmässigt med renad luft af en temperatur af 125—200° i särskilda maskiner (se fig. 3), hvarigenom en i alla afseenden jämnare och bättre produkt erhålles. I de moderna maskinerna regleras noga temperaturen, som är olika för olika kaffesorter, den skadliga rostningsröken bortskaffas alldeles, bränningen afbrytes, när aromen fullt utvecklats, och den så viktiga afkylningen försiggår hastigt. Rostadt kaffe glaceras ej sällan med harts, socker eller andra ämnen, för att aromen skall hålla sig längre.

Fig. 3. Kafferostningsmaskin. (Malmö kaffekompani.)

Såväl råkaffet som det rostade kaffet och den däraf beredda drycken äro utsatta för talrika förfalskningar. En tvättning af råkaffet är mycket ofta förbunden med en färgning, hvarigenom en mindervärdig sort bibringas utseende af en dyrare. Äfven sjöskadadt kaffe ”förbättras” genom färgning. Till färgningen användas berlinerblått, kromgult, ockra, indigo, blyerts, anilinfärger m. m., alltså delvis giftiga ämnen. Den s. k. appreteringen består i en svag upphettning af bönorna, hvarigenom de erhålla en gulbrun färg, liknande de dyra javasorternas. För en tid sedan fanns fullkomligt konstgjordt kaffe. Af deg, lera och andra ämnen, åt hvilka man gifvit en passande färg, bildades medelst särskilda små, af ångmaskin drifna pressformar, bönor, efterhärmande olika slag af äkta kaffe. Sådana konstgjorda bönor blandades sedan i viss mängd till den äkta kaffesort, som de likna, och i sålunda ”modifieradt” kaffe kunde sådana falska bönor lätt förbises. Ännu lättare kan malet kaffe förfalskas. Detta sker i stor skala på många håll, hvarvid nyttjas tillblandningar af olika art. Härtill användas ett eller flera af kaffesurrogaten (se d. o.) eller andra rostade vegetabiliska substanser, såsom morötter, frön af leguminoser, dadlar, vegetabiliskt elfenben (affall vid knappfabrikationen), palmkärnkakor, m. m. Den vanligaste inblandningen är cikoria, som genom sin färgkraft ger kaffedrycken utseende att vara ”starkare”, än den i själfva verket är. Samma egenskap i ännu högre grad ega de kaffetillsättningar, som bestå af rostad sirap o. d. och som äfven framställas fabriksmässigt. Den brytning af smaken, som exempelvis åstadkommes af cikoria, är af mången omtyckt.

Fig. 4. Kaffekvarnar (hushålls-; att mala bönorna i), äldre och nyare modell.

Orsaken till, att kaffedrycken med oemotståndlig makt eröfrat en så stor del af världen och blifvit så oumbärlig, ligger väsentligen i kaffeinets förmåga att lifva hjärnan och nervsystemet samt hjärtat och sålunda hela organismen. Därtill kommer äfven en upplifvande verkan af vissa aromatiska, vid rostningen uppkomna ämnen samt den angenäma smaken. Dessa omständigheter göra starkt kaffe till ett ganska verksamt upplifvande medel vid tillfälliga svaghetstillstånd, vid förgiftning med alkohol, opium, morfin o. d. På närvaron af kaffein i kaffe, likasom i te, beror dessa dryckers förmåga att öka den lätthet, hvarmed musklernas arbetskraft tillgodogöres, att alltså i viss grad stärka till strapatser (i motsats mot alkohol). Bekant är kaffets (och teets) egenskap att lifva upp oss till arbete eller sällskapligt umgänge, att motverka sömnighet o. d. Många personer kunna ej somna efter intagande af kaffe (eller starkt te) på aftonen. Den stimulerande verkan af kaffe (och te) gör sådana drycker olämpliga för barn, dessa bli nervösa däraf. Äfven vuxna skada sig ofta med förtärande af större mängder kaffe. Däraf alstras nervositet och hjärtklappning; troligt är, att kaffemissbruk äfven kan bidraga till utveckling af kroniskt maglidande och af det nervösa sjukdomstillstånd, som kallas neurasteni. Allra mest skadar dock kaffet, om det ofta och mycket förtäres i st. f. ordentlig mat. Inom vida kretsar af vårt folk äro mödrarna okunniga i matlagning eller sakna tid och lust därtill — i stället kokas kaffe, som förtäres med bröd i tid och otid. Häraf vållas undernäring, och kaffemissbrukets skadliga verkningar framträda med ökad styrka. För personer, som lida af nervositet samt hjärt- och magsjukdomar, är kaffe ofta särskildt skadligt, likaså vid gikt m. m. Att dricka kaffe mycket hett, är gifvetvis olämpligt. Litt.: ”Der kaffe” (utg. af kejs. medicinalstyrelsen i Berlin, 1903). G. L—m. C. G. S. Kaffebusken. Se Coffea.