Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare / 543-544 (1910) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kaffeböna ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kaffekonsert, instrumentalmusik, som utföres
på en restaurang eller ett kafé vid tiden för
eftermiddagskaffets intagande. Om café-concert
i Paris se Kaffehus.

Kafferbröd, bot. Se Encephalartos.

Kafferkorn, bot. Se Sorghum.

Kafferlandet. Se Kaffraria.

Kafferplommon, bot. Se Doryalis.

Kafferspråken. Se Bantu-språken.

Kaffesurrogat, tekn. bot. Emedan kaffe är en
utländsk produkt och länge betraktades som
en lyx- eller öfverflödsartikel och emedan
smaken för detsamma visat sig så stark,
att alla förbud mot dess förtärande uträttade
ingenting, blef man redan tidigt betänkt på att
erhålla inhemska ersättningsmedel för kaffe,
s. k. kaffesurrogat, hvilka förordades af
myndigheterna. Bland föreslagna surrogat har
roten af cikorieväxten, Cichorium intybus L. (se
d. o.), i synnerhet kommit till stor användning,
och af denna rot beredas årligen många
millioner kg. ”cikoria”, ”kaffetillsättning”,
”arlakaffe” o. s. v. Denna tillverkning blomstrar
i synnerhet i Tyskland, där t. ex. Magdeburg
har många cikoriefabriker. Ett cikoria mycket
liknande surrogat framställes af maskrosrot
(”lövetand”). ”Fikonkaffet”, som är ett af de
mest omtyckta kaffesurrogaten, består af rostade
och malda fikon. Af rostad spannmål (råg,
korn, majs, malt o. s. v.) framställas många
kaffesurrogat, såsom ”Kneippkaffe”, ”Kathreiners
Kneipp-maltkaffe”, ”cerealkaffe” o. s. v. Andra
kaffesurrogat bestå af rostade ekollon, dadlar,
leguminosfrön såsom lupiner, johannisbröd,
kaffeärt (Cicer), jackbean (Canavalia), Cassia,
Parkia m. fl. Ofta bestå kaffesurrogaten,
t. ex. ”intubikaffe”, ”homeopatiskt hälsokaffe”,
”mokkatillsättningv”, ”enrilo” o. s. v. af
en blandning af flera surrogat. Blandningar af
äkta kaffe med surrogat gå under olika namn
såsom ”elfvakaffe”, ”hushållskaffe” o. d. De
värdefullare kaffesurrogaten förfalskas
ej sällan med billigare sådana eller med
alldeles främmande ämnen såsom torf, m. m.
O. T. S. (G. L—m.)

Kaffesyra, kem., ett derivat af kanelsyra
(se d. o.), nämligen 3,₄-dioxikanelsyra. Den
är en komponent i klorogensyran och ingår
således som beståndsdel i kaffebuskens
frön, blommor och blad. Kaffesyran utgör
gulaktiga, lättlösliga blad; smältpunkt 213°.
H. E.

Kaffeträdet, bot. Se Coffea.

Kaffeärt, bot. Se Cicer.

Kaffraria, Kafferlandet, ”kaffrernas land”,
ett namn, som icke längre har någon aktuell
betydelse, betecknade urspr. hela den del
af sydöstra Afrika, som beboddes af kaffrer,
d. v. s. östra kustområdet från Sambesi till
Afrikas södra kust. Sedermera inskränktes
namnet till vissa delar af södra hälften af
detta område. Gränsen mot engelska Kapkolonien
bestämdes 1798 till Stora fiskfloden, men 1830
fastställdes floden Keis Kama till dess södra
gräns. Landet mellan dessa båda floder skulle
vara neutralt, men det ockuperades jämte området
upp till Great Kei river af engelsmännen 1847,
erhöll namnet Brittiska K. och förenades 1866 med
Kapkolonien samt har sedan delats i divisionerna
King Williamstown, Peddie, East London, Komgha
och Stutterheim, tills. 10,054 kvkm. med 20,806
hvita, 1,805 hottentotter och 117,547 kaffrer
(1891). Området, som låg ö. om det förra,
mellan Great Kei river och Natal, kallades K. l.
Fria kafferlandet, men äfven detta införlifvades snart
bit för bit i Kapkolonien. Transkeydivisionen
och Tembuland togos 1875, East Griqualand
1876, Pondoland 1885, Sululand 1887 och
Amatongaland 1888; endast Swasiland har ännu en
viss själfstyrelse med egen höfding, men i allt
väsentligt lyder det under England. Namnet K. har
på detta sätt alldeles utplånats i administrativ
mening. Ang. områdets naturförhållanden se
Kapkolonien.
J. F. N.

Fig. 1. Sulukafferkrigare.

Kaffrer (af
arab. kāfir, se d. o.), en till bantufolken
(se Bantu, sp. 876 ff.) hörande negerstam. De
bebo ett område längs Afrikas sydöstra kust,
som gränsar i s. till Stora fiskfloden och
i v. till Katlambakedjan. Den norra gränsen
kan icke fixeras, men torde kunna sägas vara
ungefär vid Njassasjön, ehuru redan vid Limpopo
finnas andra stammar. Kaffrernas hudfärg växlar
från rent brun längst i s. till kolsvart hos
de nordligaste. Kläderna äro mycket minimala;
mannen bär endast ett smalt bälte om höfterna,
vid hvilket suluerna ha en tofs
af skinn fram och en bak (se fig. 1). Kvinnorna
bära en fransad kort kjortel, som, då de blifva
gifta, göres något längre; dessutom betäcka de
bröstet med en läderbit eller med ett smycke af
pärlband (se fig. 2). Vid köld och regn bära
både män och kvinnor en kappa af kohud, den
s. k. karossen. Endast höfdingen och de, som
han särskildt vill utmärka, ega rätt att göra
denna af leopardskinn. Vid festliga tillfällen
måla kaffrerna kroppen i röd och hvit färg. De
äro de mest kraftiga, energiska och krigiska af
bantufolken. Deras förnämsta vapen (se fig. 1)
är kastspjutet, som hos suluerna ersatts af den
bekanta hassagajen. Dessutom ha de som jaktvapen
en kastklubba. Skölden förfärdigas af hudar,
är oval och sirad i olika färger. Pil och båge
brukas ej. Kaffrernas bikupsformade hyddor
byggas af gräs på ett skelett af grenar, och
för täthetens skull öfverstrykas de invändigt
med lera, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>