Mannheim, elev af V. Lachner, Kiel och Rheinberger, dirigerade 1890—93 en damkör i Leipzig, blef 1897 lärare i komposition, teori och ensemblespel vid k. musikhögskolan i Berlin samt bär sedan 1903 professors titel. Han har komponerat gedigna kammarmusikverk (bl. a. 3 pianokvartetter och 3 violinsonater), körstycken, duetter, sånger för en röst m. m. Kahnis, Karl Friedrich August, tysk teolog, f. 1814, d. 1888, 1842 docent vid Berlins universitet, 1844 e. o. professor i Breslau och 1850—85 ord. teol. professor i Leipzig, slöt sig 1848 till de separerade lutheranerna och blef sedan en af hufvudkämparna mot unionen mellan lutheraner och reformerta. Hans skrift Die lehre vom abendmale vill tillvarataga det specifikt lutherska, men utvecklar i själfva verket en mot äkta lutherdom stridande teosofisk-realistisk tydning af sakramentet. I Die lutherische dogmatik (3 dlr, 1860—68; ny förkortad uppl. 1875) tar K. bestämdt afstånd från den s. k. repristinationsteologien, yrkar på en friare ställning till bibelordet än den gamla inspirationslärans samt på en kritiskt bearbetande utveckling af den gammallutherska läroframställningen. Bland K:s öfriga skrifter märkas Der innere gang des deutschen protestantismus seit mitte des vorigen jahrhunderts (1854; 3:e uppl. 1874; svensk öfv. 1863, 1876—77) samt Die deutsche reformation (I, 1873; sv. öfv. 1879). Som lärare utöfvade K. — tills. med Luthardt och Delitzsch — ett utomordentligt stort inflytande. G. A—n. Kaholmarna. Se Dröbaksund. Kahrer, Laura, pianist. Se Rappoldi, E. Kahul. Se Kagul. Kahulaui, den minsta af Hawaiiöarna (se d. o.), s. om Maui, 20 km. lång, 10 km. bred. 179 kvkm. Den enda vegetationen är gräs och euforbiacéer. Ön bebos af ett fåtal fårherdar. J. F. N. Kaiafas. Se Kaifas. Kaibar, Chaibar l. Cheiber (hebr.; ”förening”, ”förbund”), ett område i Hedjas i Arabien, enligt Burton 128 km. n. om Medina, där i 7:e årh. funnos judiska, sannolikt redan då tämligen gamla kolonier. Mot den rika judiska befolkningen i K. företog Muhammed i maj 628 ett fälttåg, hvarunder han intog de af densamma uppförda borgarna och erhöll ett rikt byte. Oasen, som är rik på källor och dadlar, har omkr. 1,200 inv. (J. F. N.) Kaibarpasset. Se Khaibarpasset. Kaibel, Georg, tysk filolog, f. 1849 i Lybeck, d. 1901 i Göttingen, professor i Breslau (1879), Rostock (1881), Greifswald (1883), Strassburg (1886) och Göttingen (1897), var en af vår tids ypperste och finaste kännare af grekisk litteratur och grekiskt kulturlif; genom omfattande samlingsverk och djupgående specialundersökningar inom sin vetenskaps olika grenar inlade han betydande förtjänster om den klassiska filologien. Hans hufvudverk äro ”Epigrammata Graeca ex lapidibus conlecta” (1878), en grundläggande samling af metriska inskrifter, ”Inscriptiones Graecae Siciliae et Italiae” (1890; utgör del XIV af Berlinakademiens grekiska inskriftsverk; se Inskrifter), ”Stil und text der Ἀδηναίων πολιτεία des Aristoteles” (1893), ”Comicorum græcorum fragmenta” (1899). Han utgaf kritiska upplagor af Athenaios, Sofokles m. fl. antika författare. Från 1882 var K. ene redaktören af ”Hermes”, Tysklands förnämsta tidskrift för klassisk filologi. E. N—n. Kaieteurfallet [ke͡i-ītō'ə-], ett först i senare tid bekant vattenfall i floden Potaro, biflod till Essequibo, i brittiska Guyana. Det har en höjd af 226 m., fyra gånger högre än Niagara, är 113 m. bredt och för under regntiden en vattenmängd af 500—600 kbm. i sek. Det skall förr ha haft 300 m. höjd och har genom afslipning af sandstensgrunden dragit sig 25 km. tillbaka. Kaifa. Se Haifa. Kaifas (Kaiafas), eg. Josef Kaiafas, judisk öfverstepräst vid tiden för Jesu korsfästelse, var öfversteprästen Annas’ (se d. o.) måg och tillhörde sadducéernas sekt. Under såväl de förhandlingar, vid hvilka Jesu gripande förbereddes, som själfva rättegången mot denne förde K. ordet vid Sanhedrins sammankomster, men synes därvid liksom i andra fall ha behärskats af den mera betydande svärfadern. (I Luk. 3: 2 och Apg. 4: 6 nämnes Annas framför K. och på ett sätt, som hade han varit den verklige öfversteprästen.) K. afsattes år 36 af den romerske legaten Vitellius, sedan han beklädt ämbetet i 18 år. P. F.* Kaïföng, hufvudstad i kinesiska prov. Honan, något s. om Hwangho, är en af de äldsta städerna i Kina, ty det anlades redan i 8:e årh. f. Kr. Alltsedan konung Mingtes regering (58—75) har i K. funnits en koloni judar, den enda judeförsamlingen i Kina. 1853 intogs och förstördes K. af Taiping-rebellerna. Omkr. 150,000 inv. K. var 960—1125 residensstad för Sungdynastien och kallades då Tung-king (östra hufvudstaden). (J. F. N.) Kaiganier, folkstam. Se Haida.

Kaik (fr. caïque), sjöv., ett litet österländskt fartyg, mest förekommande hos turkar och kosacker. Äfven en mindre roddbåt, tillhörande Medelhafsgalärerna. R. N.* Kailas. Se Kailasa. Kailasa (Kailas). 1. Bergskedja i södra Tibet. Se Gangri. — 2. Bramanskt tempel. Se Ellora. Kaim, Franz. Se Kaimkonserterna. Kaimakam. Se Kaimmakam. Kaiman (Caiman), zool. Se Krokodildjuren.