författare, f. 19 dec. 1852 i Züllichau, teol. doktor, blef 1884 kyrkoherde i tyska S:ta Gertruds församling i Stockholm och 1890 i S:t Matthæi i Leipzig. K. har författat bl. a. Gustav Adolf, ein dramatisches festspiel für die volksbühne (1889, en mängd uppl., uppförd 1894 samtidigt i 60 tyska städer), Gustav Adolf, ein christliches heldenleben (1894) samt predikningar och religiösa betraktelser: Kind auf (1891—92), Für zeit und ewigkeit (1891), Die bergpredigt des Herrn ausgelegt in predigten (1900—01) m. m. Särskildt som författare af uppbyggelseböcker för barn har K. vunnit stort erkännande, och ett par serier urval ur hans skrifter på detta område öfverflyttades 1902 till svenska under titlarna ”Sådana hörer Guds rike till” och ”Tio Guds bud”. — Som religiös lyriker har K. betygat sig ega en icke ringa begåfning genom de båda diktsamlingarna Grüss Gott (1898) och Ein neues lied (1909; innehåller bl. a. trogna och välformade tolkningar af Wallins m. fl:s psalmer). (E. N. S—g.) Kaiser [ka'jṡer], Isabelle, schweizisk författarinna, f. 1866, uppfostrades i Genève, debuterade 1888 med diktsamlingen Ici-bas, som följdes af Sous les étoiles (1890) och Des ailés! (1897). Hennes första roman var Coeur de femme (1891), Sorcière! (1895) skildrar en häxeriprocess, Héro (1897), en modern kärlekshistoria, har till scen hennes hembygd, Notre père qui êtes aux cieux (1899) beskrifver storstadseländet, Vive le roi! (1903) behandlar ett motiv från Vendéekriget. På tyska har hon skrifvit novellerna Wenn die sonne untergeht (1901), dikterna Mein herz (1908) och romanen Die friedensucherin (s. å.). Kaiserfahrt [ka'jṡer-], den för de största fartyg farbara kanalen, som man dragit genom sydöstra delen af ön Usedom för att ersätta den krokiga och för igengrundning utsatta Swines södra del. Kaiserslautern [ka'jṡers-], Lautern, kretsstad i bajerska Rhenpfalz, vid floden Lauter. 52,306 inv. (1905), hvaraf 19,006 katoliker. K. är en af de viktigaste fabriksorterna i Pfalz. Det har ett kamgarnsspinneri med 120,000 spindlar och 1,650 arb., ett bomullsspinneri och -väfveri med 1,250 arb., två stora järnverk, två symaskinsfabriker med 1,900 arb., samt tillverkning af möbler, trävaror, maskiner, tobaksvaror, gödselmedel m. m. och drifver handel med trävaror. I staden finnas tre bangårdar, gymnasium, realskola, industri- och landtbruksskola, byggnads- och andra fackskolor, skollärar- och lärarinneseminarium m. fl. läroanstalter. 1252 blef K. fri riksstad, men kom 1357 till Pfalz. Det intogs 1631 af svenskarna. — K. är bekant genom den seger, som hertig Karl af Braunschweig där vann öfver en del af franska Moselle-armén under general Hoche 28—30 nov. 1793, genom träffningen 23 maj 1794 och genom furstens af Hohenlohe-Ingelfingen seger öfver franska Rhen-arméns vänstra flygel under general Michaut 20 sept. 1794. (J. F. N.) Kaiserstuhl [ka'jṡerstōl], ett enstaka beläget berg af vulkaniskt ursprung i Baden, kretsen Freiburg, nära Rhen. Berget består af 40—50 dolerit- och basaltkäglor, hvilka omslutas af tätt befolkade vackra dalar med den rikaste växtlighet. Högsta punkten, Totenkopf, ligger 560 m. ö. h. (J. F. N.) Kaiserswerth [ka'jṡersvērt], stad i preussiska reg.-omr. Düsseldorf, vid Rhen. 2,462 inv. (1905), mest katoliker. Diakonissanstalt, grundlagd 1836 af T. Fliedner (se Diakonissa), förbunden med lärarinneseminarium, flickbarnhem, dårhus, asyl och magdalenastiftelse. Katolskt sjukhus. Sidenväfveri. — På det område, där K. ligger, grundlades 710 ett benediktinkloster, omkring hvilket staden sedan uppstod. Sedan 14:e årh. hörde K. till Jülich, slutligen till huset Pfalz, som rörande besittningen af K. förde med kurfursten af Köln en process, hvilken räckte från 1596 till 1762. K., fordom fästning, intogs 1702 af österrikare och preussare under prinsen af Nassau-Saarbrücken och förstördes, så att endast 8 personer af stadens invånare återstodo. (J. F. N.) Kaisertrutz [ka'jṡertrots], fäste. Se Görlitz. Kaith, kast i Indien (se d. o., sp. 510). Kaithal [ka͡itha'l], gammal stad i distriktet Karnal, Punjab, Indien. 14,408 inv. (1901). Tillverkning af salpeter. Kaithi, hindualfabet. Se Hindi, sp. 719. Kaitom, älf. Se Kajtum. Kaizl, Joseph, tjechisk nationalekonom och politiker, f. 1854, d. 1901, blef 1879 docent och 1883 professor i nationalekonomi vid Prags universitet, invaldes 1885 i österrikiska deputeradekammaren och 1895 i bömiska landtdagen samt intog länge en ledande ställning bland de tjechiska deputeradena, hvilka han sökte vinna för en för båda parterna antaglig uppgörelse med tyskarna. Som moderat ungtjech inträdde K. mars 1898 som finansminister i grefve Thuns ministär, där han särskildt vid förhandlingarna om uppgörelse med Ungern spelade en mycket betydande roll. Han afgick med Thun 2 okt. 1899, återtog då sin professur och blef ånyo en af ungtjechernas främsta parlamentariska ledare. Som praktisk statsfinansman och nationalekonomisk författare vann K. stort anseende. Han utgaf bl. a. en tjechisk lärobok i nationalekonomi (1883) och en handbok i finansvetenskap (1889), hvilken från tjechiska öfversattes till tyska af A. Körner (2 bd, 1900—01). Kaj (fr. quai, af kelt. kae, stängsel, inhägnad plats), en vanligtvis af sten byggd mur längs stranden af en flod eller hamn, vid hvilken fartyg förtöjas för att lossa och lasta (ut- och intaga last). För detta ändamål är en kaj försedd med förtöjningspollare och ringar, lyftkranar, magasin samt nu för tiden ofta med järnvägsspår. Fartyg, som begagnade sig af kaj, erlade förr en särskild afgift (kajafgift, kajpenningar). Jfr Hamnafgift. R. N.* Kaja, sjöv., upplyfta ena nocken (ändan) af en rå e. d. Samma manöver heter äfven toppa upp rårna, såsom då fartyg skola ligga vid sidan af hvarandra, passera vindbryggor etc., samt pika rårna, hvilket sker i kryss, vid kungliga personers dödsfall. R. N.* Kajaani [kajāni], Johan Fredrik (förfinskad form af namnet Cajan, som var familjenamnet), finsk historisk författare, f. 13 sept. 1815 i Sotkamo, d. 17 febr. 1887 i Piippola, blef student 1832, prästvigd 1842 och kapellan i Piippola 1857. K. publicerade som bihang till årg. 1839 och 1840 af den af E. Lönnrot utgifna tidningen ”Mehiläinen” en framställning af Finlands historia, Suomen historia koetteeksi kerrottu. Af ett vidlyftigare anlagdt arbete Suomen historia, kertoi lyhykäisessä järjestyksessä J. F. Kajaani (Finlands historia i korthet framställd af J. F. K.), utkom endast del I