Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kairo ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
författare, f. 19 dec. 1852 i Züllichau,
teol. doktor, blef 1884 kyrkoherde i tyska
S:ta Gertruds församling i Stockholm och
1890 i S:t Matthæi i Leipzig. K. har författat
bl. a. Gustav Adolf, ein dramatisches festspiel
für die volksbühne (1889, en mängd uppl.,
uppförd 1894 samtidigt i 60 tyska städer), Gustav
Adolf, ein christliches heldenleben (1894)
samt predikningar och religiösa betraktelser:
Kind auf (1891—92), Für zeit und ewigkeit (1891),
Die bergpredigt des Herrn ausgelegt in predigten
(1900—01) m. m. Särskildt som författare af
uppbyggelseböcker för barn har K. vunnit stort
erkännande, och ett par serier urval ur hans
skrifter på detta område öfverflyttades 1902 till
svenska under titlarna ”Sådana hörer Guds rike
till” och ”Tio Guds bud”. — Som religiös lyriker
har K. betygat sig ega en icke ringa begåfning
genom de båda diktsamlingarna Grüss Gott (1898)
och Ein neues lied (1909; innehåller bl. a. trogna
och välformade tolkningar af Wallins m. fl:s
psalmer).
(E. N. S—g.)
Kaiser [ka’jṡer], Isabelle, schweizisk
författarinna, f. 1866, uppfostrades i Genève,
debuterade 1888 med diktsamlingen Ici-bas,
som följdes af Sous les étoiles (1890) och Des
ailés! (1897). Hennes första roman var Coeur
de femme (1891), Sorcière! (1895) skildrar
en häxeriprocess, Héro (1897), en modern
kärlekshistoria, har till scen hennes hembygd,
Notre père qui êtes aux cieux (1899) beskrifver
storstadseländet, Vive le roi! (1903) behandlar
ett motiv från Vendéekriget. På tyska har hon
skrifvit novellerna Wenn die sonne untergeht
(1901), dikterna Mein herz (1908) och romanen
Die friedensucherin (s. å.).
Kaiserfahrt [ka’jṡer-], den för de största fartyg
farbara kanalen, som man dragit genom sydöstra
delen af ön Usedom för att ersätta den krokiga
och för igengrundning utsatta Swines södra del.
Kaiserslautern [ka’jṡers-], Lautern, kretsstad
i bajerska Rhenpfalz, vid floden Lauter. 52,306
inv. (1905), hvaraf 19,006 katoliker. K. är en
af de viktigaste fabriksorterna i Pfalz. Det
har ett kamgarnsspinneri med 120,000 spindlar
och 1,650 arb., ett bomullsspinneri
och -väfveri med 1,250 arb., två stora järnverk,
två symaskinsfabriker med 1,900 arb., samt
tillverkning af möbler, trävaror, maskiner,
tobaksvaror, gödselmedel m. m. och drifver
handel med trävaror. I staden finnas tre
bangårdar, gymnasium, realskola,
industri- och landtbruksskola, byggnads- och andra
fackskolor, skollärar- och lärarinneseminarium
m. fl. läroanstalter. 1252 blef K. fri riksstad,
men kom 1357 till Pfalz. Det intogs 1631 af
svenskarna. — K. är bekant genom den seger,
som hertig Karl af Braunschweig där vann öfver
en del af franska Moselle-armén under general
Hoche 28—30 nov. 1793, genom träffningen 23 maj
1794 och genom furstens af Hohenlohe-Ingelfingen
seger öfver franska Rhen-arméns vänstra flygel
under general Michaut 20 sept. 1794.
(J. F. N.)
Kaiserstuhl [ka’jṡerstōl], ett enstaka beläget
berg af vulkaniskt ursprung i Baden, kretsen
Freiburg, nära Rhen. Berget består af 40—50
dolerit- och basaltkäglor, hvilka omslutas af
tätt befolkade vackra dalar med den rikaste
växtlighet. Högsta punkten, Totenkopf, ligger
560 m. ö. h.
(J. F. N.)
Kaiserswerth [ka’jṡersvērt], stad i preussiska
reg.-omr. Düsseldorf, vid Rhen. 2,462
inv. (1905), mest katoliker. Diakonissanstalt,
grundlagd 1836 af
T. Fliedner (se Diakonissa), förbunden
med lärarinneseminarium, flickbarnhem,
dårhus, asyl och magdalenastiftelse. Katolskt
sjukhus. Sidenväfveri. — På det område, där
K. ligger, grundlades 710 ett benediktinkloster,
omkring hvilket staden sedan uppstod. Sedan 14:e
årh. hörde K. till Jülich, slutligen till huset
Pfalz, som rörande besittningen af K. förde
med kurfursten af Köln en process, hvilken
räckte från 1596 till 1762. K., fordom fästning,
intogs 1702 af österrikare och preussare under
prinsen af Nassau-Saarbrücken och förstördes,
så att endast 8 personer af stadens invånare
återstodo. (J. F. N.)
Kaisertrutz [ka’jṡertrots], fäste. Se Görlitz.
Kaith, kast i Indien (se d. o., sp. 510).
Kaithal [ka͡itha’l], gammal stad i
distriktet Karnal, Punjab, Indien. 14,408
inv. (1901). Tillverkning af salpeter.
Kaithi, hindualfabet. Se Hindi, sp. 719.
Kaitom, älf. Se Kajtum.
Kaizl, Joseph, tjechisk nationalekonom och
politiker, f. 1854, d. 1901, blef 1879 docent
och 1883 professor i nationalekonomi vid
Prags universitet, invaldes 1885 i österrikiska
deputeradekammaren och 1895 i bömiska landtdagen
samt intog länge en ledande ställning bland de
tjechiska deputeradena, hvilka han sökte vinna
för en för båda parterna antaglig uppgörelse
med tyskarna. Som moderat ungtjech inträdde
K. mars 1898 som finansminister i grefve Thuns
ministär, där han särskildt vid förhandlingarna
om uppgörelse med Ungern spelade en mycket
betydande roll. Han afgick med Thun 2 okt. 1899,
återtog då sin professur och blef ånyo en af
ungtjechernas främsta parlamentariska ledare. Som
praktisk statsfinansman och nationalekonomisk
författare vann K. stort anseende. Han utgaf
bl. a. en tjechisk lärobok i nationalekonomi
(1883) och en handbok i finansvetenskap (1889),
hvilken från tjechiska öfversattes till tyska
af A. Körner (2 bd, 1900—01).
Kaj (fr. quai, af kelt. kae, stängsel, inhägnad
plats), en vanligtvis af sten byggd mur längs
stranden af en flod eller hamn, vid hvilken
fartyg förtöjas för att lossa och lasta
(ut- och intaga last). För detta ändamål är en kaj
försedd med förtöjningspollare och ringar,
lyftkranar, magasin samt nu för tiden ofta
med järnvägsspår. Fartyg, som begagnade sig
af kaj, erlade förr en särskild afgift
(kajafgift, kajpenningar). Jfr Hamnafgift.
R. N.*
Kaja, sjöv., upplyfta ena nocken (ändan)
af en rå e. d. Samma manöver heter äfven
toppa upp rårna, såsom då fartyg skola ligga
vid sidan af hvarandra, passera vindbryggor
etc., samt pika rårna, hvilket sker i kryss,
vid kungliga personers dödsfall.
R. N.*
Kajaani [kajāni], Johan Fredrik (förfinskad form
af namnet Cajan, som var familjenamnet), finsk
historisk författare, f. 13 sept. 1815 i Sotkamo,
d. 17 febr. 1887 i Piippola, blef student
1832, prästvigd 1842 och kapellan i Piippola
1857. K. publicerade som bihang till årg. 1839
och 1840 af den af E. Lönnrot utgifna tidningen
”Mehiläinen” en framställning af Finlands
historia, Suomen historia koetteeksi kerrottu. Af
ett vidlyftigare anlagdt arbete Suomen historia,
kertoi lyhykäisessä järjestyksessä J. F. Kajaani
(Finlands historia i korthet framställd af
J. F. K.), utkom endast del I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
