(1846), omfattande hednatiden och medeltiden. K:s verksamhet afbröts genom sinnesrubbning. M. G. S. Kajafgift. Se Kaj. Kajak, sjöv., en i Grönland och en del andra polartrakter till fiske och kortare färder använd båt. Se Eskimåer, sp. 903 samt fig. 4 och 5. Kajan, zool. Se Korpsläktet. <img l>Kajanas vapen.

Kajana (fi. Ka'jaani). 1. Stad i Österbotten, Uleåborgs län, Finland, belägen mellan Koivukoski och Ämmä fall vid södra stranden af det strömdrag (Kajana å), som afleder vattnen inom de i ö. liggande socknarna till Uleträsk, 10 km. från utloppet. Stadsplanen upptager 36 har, men stadens hela afhysta område utgör ej mindre än 112,7 kvkm. Befolkningen är nästan uteslutande finsktalande, 2,312 pers. (1908). K. är en företrädesvis jordbruksidkande stad; dess kommersiella och industriella betydelse är ytterst ringa. Handlande finnas 28. Af industriella inrättningar förtjäna nämnas Renfors’ fabriker för pälsvaror, fiskredskap och slipade arbeten. Bland öfriga industriella inrättningar må framhållas Ämmä vattensåg invid staden. Fordom hade stadsborna en icke obetydlig inkomst af att utför omnämnda forsar nedforsla båtar, som österifrån färdades till Uleåborg; men denna förtjänst upphörde, sedan först trärännor och 1846 slussar byggdes i sagda forsar till lättande af genomfarten. Genom dessa slussar passerade 1908 718 farkoster. — Af läroanstalter finnas en privat åttaklassig finsk samskola samt ett af staten bekostadt folkskollärarseminarium. I kyrkligt hänseende är K. kapell under Paltamo pastorat. — K. anlades af grefve P. Brahe 1651 och erhöll s. å. privilegier samt lydde i afseende på förvaltningen under kommendanten på det därinvid belägna Kajaneborg intill Karl XI:s reduktion, då staden underlades den allmänna förvaltningen. — 2. Landsförsamling med 3,390 inv. (1908), kapell under Paltamo. — 3. Härad af Uleåborgs län, omfattande 9 kommuner. Areal 21,409 kvkm. 46,905 inv. (1908). — 4. Domsaga under Vasa hofrätt, består af 5 tingslag. Området sammanfaller med häradets. — 5. Prosteri af Kuopio stift, omfattar 10 församlingar med en areal af 21,522 kvkm. 49,217 inv. (1908). — 6. Friherreskap. Se under Kajana län. O. I. (A. G. F.)

Situationsplan af Kajana.<br> 1. Kyrka. — 2. Rådhus. — 3. Postkontor. — 4. Telegrafstation. — 5. Samskola. — 6. Folkskola. — 7. Ämmä vattensåg och kvarn. — 8. Slussar. — 9. Kajaneborgs slotts ruiner.

Kajanadrag. Se Drag, fisk., sp. 803. Kajana friherreskap. Se Kajana län. Kajana län l. Kajaneborgs län i Finland bestod af nuv. Paltamo, Hyrynsalmi, Sotkamo och Kuhmoniemi socknar. Området var ännu under Gustaf Vasas tid öde; det omtalas under namn af ”Ulo erämark”. Först sedan konungen 1552 befallt, att invånare i Savolaks och Karelen skulle bosätta sig där, blef befolkningen talrikare och odlingen allmännare. Invandringen från närgränsande trakter af Finland fortgick sedermera oafbrutet samt uppmuntrades genom frihetsår och skattelindringar. Regeringen afsåg härvid till icke ringa del att bilda en förmur mot Ryssland. Ökad militärisk betydelse erhöll området, sedan man 1607 begynt uppföra en fästning, det sedermera s. k. Kajaneborgs slott, hvilken anlades vid Ämmäfors på en mellan två höga vattenfall belägen holme. Slottet, som fullbordades först 1666 under Per Brahe d. y:s förvaltning, hade utseendet af en pil, vänd med spetsen mot, med skaftet nedåt strömmen. Det omgafs af en 9,5 m. hög och 3,5 m. tjock mur, som i ö. och v. slutade med ett rundt torn. Bland rummen funnos fängelsehålor, hvilka tidtals inneslöto märkliga fångar (t. ex. Johan Messenius och Lars Wiwallius). 18 sept. 1650 erhöll Per Brahe d. y. i förläning Kajana län jämte Idensalmi och Kuopio socknar i Nyslotts län under titeln Kajana friherreskap, som sedermera utvidgades med Salo och Pielis socknar och gafs med arfsrätt till ”evig possession”. Brahe verkade nitiskt för främjandet af ordning, bildning och välstånd i friherreskapet. Af synnerlig vikt var, att han frikallade invånarna från soldatutskrifningar mot villkor, att de skulle underhålla ett antal dragoner och annars under krigstid försvara gränsen. Genom Karl XI:s reduktion indrogs K. län till kronan och förlorade därvid flera af de förmåner det förut åtnjutit. Envist motsatte sig allmogen införandet af knekteutskrifningar, hvarför konungen 1680 medgaf befrielse därifrån mot vissa villkor, bland hvilka det viktigaste var uppställandet af 150 man i krigstid som besättning i fästningen. Under Stora nordiska kriget afslöts enligt gammal plägsed och för fortsatt underhållande af den ömsesidiga, lifliga handeln 1703 en separat gränsfred med de ryske undersåtarna ö. om gränsen. Förbittrade öfver, att några ryska köpmäns handelsvaror blifvit konfiskerade, inbröto ryssarna emellertid 1712 härjande och plundrande i länet, det s. k. sarkasota (”vadmalskriget”). Sedan