åligger att passa upp i kajutan och betjäna befälet. Unga gossar börja oftast sitt sjölif med denna tjänst, hvarefter de avancera till jungmän. Å örlogsfartyg förstås med kajutvakt posten utanför ingången till kajutan. R. N.* Kajutvakt. Se Kajuta. Kakabekafallet (Kakabikafallet). Se Fort William och Kaministiquia. Kakaduor, zool. Se Papegojor. Kakan (Chakan), härskartitel möjligen af kinesiskt ursprung, kejsare, användes om kejsaren af Kina, suveräna mongoliska och tatariska furstar och turkiske sultanen. K. V. Z.

Kakao, Kakaobönor (sp. cacao, af mexik. kakahuatl), bot. farm., fröna af flera arter af växtsläktet Theobroma L., som hör till fam. Sterculiaceæ. Den art, som hufvudsakligen lämnar handelns kakaobönor, är Th. Cacao L., hvars hemland är Central-Amerika och norra Syd-Amerika. Denna art blir i vildt tillstånd omkr. 12 m. hög, men som odlad vanligen blott 3—8 m. och bildar en bred krona af horisontalt utsträckta grenar med rikt löfverk af stora, helbräddade, spetsade blad (a å fig.), hvilka, nyss utvecklade, äro rosenröda, men få en mörkgrön färg, då de blifva äldre. De brunröda blommorna (b å fig.) bryta fram, icke ur bladvinklarna, utan ur nakna stammen, tjockare grenar eller t. o. m. ur blottade gröfre rötter, men endast sparsamt å yngre grenar. De gurkliknande frukterna (c å fig.) bli ofta nära 20 cm. långa, äro försedda med 10 trubbiga lister och mogna bruna eller gula. I fruktens 5 rum ligga de många fröna tätt på hvarandra, omgifna af en slemmig, välsmakande märg. Fröna, ”kakaobönorna” (d å fig.), äro äggrunda, något plattryckta, i färskt tillstånd hvita, men torkade bruna eller rödaktigt bruna. De ha ett tunt, bräckligt fröskal, som omsluter de stora veckade hjärtbladen, hvilka på ytan äro grundt fårade af fröskalets nerver, till färgen nästan violettbruna eller rödbruna och sönderklyftas lätt i kantiga småstycken med något matt fettglans. — Th. Cacao odlas (jämte några andra arter) i Amerikas varmaste länder på ömse sidor om ekvatorn (23° n. br.—20° s. br.), dels å fastlandets fuktiga kusttrakter och djupa skuggiga dalar, dels i Västindien samt numera äfven i tropiska Asien (Ceylon, Java) och Afrika (Kamerun). Odlingen af kakaoträdet är rätt svår, emedan trädet är ömtåligt för häftiga regnskurar, men likväl har stort behof af fuktighet samt hög värme, helst så stadig som möjligt, mellan 24° och 28°. Trots det att, såsom man beräknar, af 3,000 blommor blott en enda ger frukt, är dock produktionen af kakaobönor högst ansenlig. Bönorna, som först under 1600-talet i större mängd började införas i Europa, exporteras nu i s. k. seroner, hufvudsakligen från Venezuela (Carácas-kakao, den bästa), Ecuador (Guayaquil-kakao), Västindien (Trinidad, Martinique), Guyana och Brasilien (Para). Sverige importerade 1902 för 1,2 mill. kr. bönor. Man skiljer mellan två slag af bönor, jordkakao och solkakao. Den förra sorten erhålles på så sätt, att de färska, mogna fröna antingen inpackas i tunnor eller lådor och nedgräfvas i jorden för 4—6 dagar eller ock skoflas i högar på marken och täckas med blad. Genom denna behandling inledes en jäsningsprocess i fröna, som förstör större delar af frönas bitterämne, hvarför jordkakao har en mild, föga bitter smak samt under förvaring får en aromatisk lukt. Om kakaobönerna torkas utbredda i solen och således icke undergå någon jäsning, bibehålles bitterämnet; denna solkakao har därför en kärf och bitter smak. — Den märkvärdigaste beståndsdelen är den såsom läkemedel använda purinbasen teobromin (se d. o.), hvaraf bönorna innehålla omkr. 1,5 proc.; äfven något kaffein finnes i kakaobönan. Andra viktiga beståndsdelar äro kakaofett l. den officinella Oleum cacao, kakaosmör, i medeltal 46 proc., stärkelse, 6 proc., proteinämnen, 14 proc., socker, ett rödt färgämne och garfämne. Kakaofettet framställes genom de rostade och skalade bönornas varmpressning. Smältpunkten ligger mellan 30° och 35° C. Emedan detta