medlemmar. Af kalendebrödernas i Lund gamla gilleshus, ”Kalendehuset”, finnes ännu i behåll försvarstornet (se fig.), som införlifvats med Kulturhistoriska museets samlingar. Kalender (af lat. calendæ, den första dagen i hvarje månad). 1. Astron. Med kalender förstår man stundom sammanfattningen af alla reglerna för tidmätningen och tidräkningen; i denna mening sammanfaller således läran om kalendern h. o. h. med kronologien. Vanligen begagnas dock ordet kalender i inskränktare mening för att beteckna sammanfattningen af de regler, genom hvilka årets längd och dess indelning för borgerligt bruk bestämmas, samt därtill hörande uppgifter rörande vissa tilldragelser, hvilka i viss mån äro af kronologisk natur (t. ex. religiösa fester). Stundom delar man kalendern i två delar, den civila kalendern och kyrkokalendern, af hvilka den senare innefattar hvad som särskildt har afseende på de religiösa festerna och högtiderna. (Jfr Computus ecclesiasticus.) — Af själfva definitionen följer, att för olika folkslag eller olika religioner kalendern gestaltar sig på olika sätt. Också talar man stundom om svenska kalendern, ryska kalendern, protestantiska kalendern o. s. v.; dock brukar man vanligen åt de särskilda slagen af kalender gifva särskilda namn blott då, när väsentliga olikheter mellan dem förekomma och de därjämte erhållit en viss, mer eller mindre utbredd, officiell giltighet. Ang. julianska kalendern l. gamla stilen, gregorianska kalendern l. nya stilen, judiska kalendern m. fl. olika kalendersystem se Kronologi. Om muhammedanernas kalender se Hedjra. En alldeles särskild kalender, den s. k. franska revolutionskalendern l. republikanska kalendern, var i Frankrike gällande under några år efter den stora revolutionens utbrott. Enligt denna kalender indelades året i 12 månader om 30 dagar hvardera, nämligen: Vendémiaire, Brumaire, Frimaire, Nivôse, Pluviôse, Ventôse, Germinal, Floréal, Prairial, Messidor, Thermidor, Fructidor. Hvar månad indelades i 3 dekader (tiotal), och vid årets slut tillades 5 eller (hvart fjärde år) 6 jours complémentaires l. jours epagomènes. Denna kalender, hvilken infördes i Frankrike genom edikt af 5 okt. 1793, hade till epok 22 sept. 1792 och fortfor att vara officiellt gällande till 1 jan. 1806, då den aflystes genom ett påbud 9 sept. 1805. 2. En skrift innehållande, i tabellarisk form, en sammanställning af uppgifter rörande kalendern i ofvan angifna betydelse. Kalendern kan vara affattad så, att den gäller för ett obegränsadt antal år (beständig kalender, kalendarium perpetuum) eller för ett bestämdt antal år eller — såsom vanligen är fallet — för ett enda år. I detta sistnämnda fall sammanfaller kalender i sak med almanack (se d. o.), så att ingen bestämd gräns mellan dessa båda termer kan uppdragas. Så bära t. ex. flera af 1600-talets svenska almanacker, i det vanliga sedesformatet, titeln ”calendarium eller almanack”, och f. n. utgifves en hel del kalendrar och almanacker, hvilka skilja sig från hvarandra blott till formatet, utstyrseln och de kalendariska uppgifternas utförlighet. 3. För att göra kalendrarna mera begärliga för allmänheten företogo sig utgifvarna redan ganska tidigt att däri införa nöjsamma eller nyttiga uppsatser; och detta bruk utvecklades småningom så långt, att i flera kalendrar dessa uppsatser kommo att bilda det väsentliga innehållet och själfva kalendariet nedsjönk till ett mera oväsentligt bihang (se t. ex. Sveriges statskalender och våra gamla julkalendrar ”Svea”, ”Nornan” o. s. v. samt de nyare publikationerna ”Almanack för alla”, ”Svenska kalendern” m. fl.). Därför bibehölls också namnet kalender, äfven sedan kalendariet h. o. h. borttagits, och ordet har därigenom erhållit ytterligare en betydelse, nämligen en skrift, innehållande en samling uppsatser eller uppgifter af allmän eller speciell natur. Så har man t. ex. poetiska kalendrar (såsom Atterboms ”Poetisk kalender” m. fl.), innehållande poem och noveller; adelskalendrar, med genealogiska uppgifter rörande adliga familjer; släktkalendrar, med samma uppgift för familjer i allmänhet; länskalendrar, med statistiska uppgifter och personalnotiser för de olika länen; riksdagskalendrar, med uppgifter af intresse för riksdagsmän; adresskalendrar, med alfabetisk förteckning öfver invånarna i en viss stad eller inom ett visst område och deras bostäder; handelskalendrar, ett slags adresskalender för handel och näringar; handtverkskalender (se Handtverksorganisation, sp. 1374), kapplöpningskalender o. s. v. 1—3. (B—d.) Kalendera. Se Kalandsbröder. Kalenderije (el K.). Se Dervisch. Kalendertecken kallas vissa tecken, som vanligen förekomma i almanacker och kalendrar, t. ex tecken för de olika planeterna och för månens faser, djurkretsens tecken o. s. v. (B—d.) Kalendografi. Se Kalendarium. Kalergis, Demetrios, grekisk statsman, f. 1803 på Kreta, d. 24 apr. 1867 i Aten, visade stor tapperhet i frihetskriget (1821—29), hvarunder en kula krossade hans ena ben och turkarna afskuro hans ena öra, och befordrades 1832 till öfverstelöjtnant. Men misstänkt att stå i rysk sold (K. hade fått sin uppfostran i Petersburg), troddes han ha någon andel i de oroligheter, som utbröto vid konung Ottos ankomst (1833), och någon tid hölls han häktad till följd af ett försök att genom uppror befria den häktade Kolokotronis. 1843 fick han befälet öfver en kavalleridivision i Aten och trädde i spetsen för den oblodiga revolution, som 15 sept. s. å. utbröt i Aten mot den bajersk-grekiska kamarillan och hade till följd, att en ny författning infördes. K. utnämndes till general och konungens adjutant. Han ådrog sig emellertid allmänt hat och måste 1845 begifva sig utomlands samt återvände först 1848 till Grekland. Då hans försök att ånyo tillställa en revolution misslyckades, bosatte han sig i Paris, 1853. På västmakternas begäran utnämndes han 1854 under Krimkriget till krigsminister, men måste 1855 utträda ur ministären. 1861—62 var K. grekiskt sändebud i Paris och erhöll 1864 af konung Georg ett högt hofämbete. Kalervo, Kullervos (se d. o.) fader, en förvrängning af namnet Kaleva (se d. o.). K. B. W. Kalesch (fr. calèche, af slaviskt ursprung; jfr böm. kolesa, po. kolaska), fyrhjuligt, högt och lätt, med baksufflett försedt och framtill öppet åkdon på fjädrar, med plats inuti för fyra personer på två visavi-säten (numera vanligen kalladt halfkalesch l. vis-à-vis, se fig.); numera äfven benämning på den mera använda, liknande, men med