en klippa. Från hafvet komma fientliga ”järnmän” (skandinaviska vikingar eller tyska riddare?), och då först fäller K. modet. Han gräfver ned sina skatter. Med knapp nöd segra esterna. K. öfverlämnar sin makt åt Olevipoeg och drager sig undan i ensamhet till ödemarken. Slutligen ger hans eget förlorade svärd honom döden. Dock skall han (liksom kejsar Fredrik II och Holger Danske) en gång återkomma. — Den estniska sagan har många beröringspunkter med den finska; Kalevipoeg själf synes vara identisk med Kalevalas Kullervo. Många enskildheter påminna om skandinaviskt (eller germanskt) och kristligt inflytande. K:s dikt har haft grundläggande betydelse för esternas samling till ett folk, för deras nationalkänsla och estetiska kultur och har mäktigt främjat det folkloristiska samlarnitet bland esterna. Den estniska texten finnes särskildt utgifven: ”Kalevipoeg. Üks ennemuistene eesti jut, kaheskümnes laulus” (Kuopio, 1862); ny tysk öfv. med förteckning öfver ämnets litt. utgafs af Löwe 1900. Jfr U. Karttunen, ”Kalevipoegin kokoonpane” (om diktens sammansättning; Helsingfors, 1905). Jfr Kreutzwald. Lll. Kalf. 1. Zool., den vanliga benämningen på ungarna inom vissa familjer af ordn. boskapsdjur (Pecora) bland däggdjuren. Så talar man om kalfvar af älg, hjort, ren, rådjur, gasell, nötkreatur m. m. Kalfven födes seende och väl utvecklad samt kan redan efter en kortare eller längre stund resa sig och följa modern, som därför icke tillreder något läger åt sin unge (sällan äro de flera), utan blott uppsöker ett undangömdt ställe för att bringa den till världen. Se vidare Kalfning och Kalfningsfeber. — 2. Sjöv. a) Ett i midten af en fyrslagen tross liggande tåg (dukt), omkring hvilket parterna läggas, för att rundningen skall blifva jämn. — b) En af kustbor i Skandinavien och Skottland använd benämning på en mindre holme, som ligger mycket nära en större sådan, äfvensom på en smal utskjutande landremsa, som genom ett smalt näs är förenad med fastlandet. — 3. Krigsv., en rektangulär stålplåt fäst mellan lavettsidorna och afsedd att hålla dessa på behörigt afstånd från hvarandra. Finnas på lavetten flera ”kalfvar”, erhålla dessa olika namn, såsom bröstkalf (den främre), mellankalf (den bakre) m. m. — 4. I äldre tider benämning på en liten, lös pergaments- eller papperslapp, innehållande fortsättning af en skrifvelse och vidfogad denna. 1. C. R. S.* 2. B. N.* 3. G. af Wdt. Kalf, socken i Älfsborgs län, Kinds härad. 12,818 har. 1,070 inv. (1909). K. bildar med Håksvik, Mårdaklef och Östra Frölunda ett regalt pastorat i Göteborgs stift, Kinds kontrakt. Kalf, Willem, holländsk målare, f. 1621 eller 1622 i Amsterdam, d. där 1693, var lärjunge af Hendrik Pot och egnade sig med framgång uteslutande åt framställning af ”stilleben” l. ”nature morte”, såsom silfverkärl, blommor, frukter, glas och pärlemor, vackert grupperade. Men kanhända med ännu större framgång skildrade han sådana saker, som höra till köket. C. R. N.* Kalfaktor (Kalefaktor; af lat. calefacere, göra varm), eg. en som gör upp eld; soldat, som är uppassare åt en officer. Kalf Arnesson. Se Arnmödlingarna 3. Kalfatra (fr. calfater, ty. kalfatern, härledes från arab. kalafa, stoppa blånor i ett fartygs springor), skpsb., gemensam, äldre benämning på att drifva (se d. o.) och becka nåten i ett träfartygs botten för att erhålla tätning; i öfverförd bemärkelse: strängt bedöma, kritisera med ifrigt framhållande af svagheterna. C. K. S. Kalfbräss (fr. ris de veau), kokk., en körtel i främre delen af bröstet på kalf, hvilken körtel utgör en välsmakande, lättsmält och ganska dyr läckerhet. Kalfdans, en af råmjölk (med tillsats af socker, stundom mandel eller kanel m. m.) genom gräddning i vattenbad tillagad, mycket välsmakande maträtt. Namnet förklaras af dans = dallrande rörelse hos gelé o. d. I dialekter betyder kalfdans äfven lungmos m. m. Kalff, Gerrit, holländsk litteraturhistoriker, f. 1856 i Zwolle, vardt 1896 professor i Utrecht, flyttade 1902 som professor i holländska litteraturen till Leiden, har författat ett stort antal värdefulla arbeten i sitt lands litteraturhistoria, bl. a. Het lied in de middeleeuwen (1883), Geschiedenis der nederlandsche letterkunde in de 16:e eeuw (2 bd, 1889), Vondels leven (1896; 2:a uppl. 1902), Jacob Cats (1901), Studien over nederlandsche dichters der zeventiende eeuw (2 bd, s. å.) och Geschiedenis der nederlandsche letterkunde (1905 ff.). Kalfknä, veter., kallas hos hästen den felaktiga form på framknät, att det är något bakåtböjdt; senor och band ansträngas därigenom starkt vid arbetet. H. J. Dft. Kalfkyckling (Rulad af kalf), kokk., lindrigt späckade kalfköttskifvor, som kryddats något, hoprullats och stekts möra samt serveras med gräddsås. Kalfkyl, kokk., lårstycket af kalf (motsvarande skinkan på grisen), äfven benämndt korthuggen stek (d. v. s. ”steken” efter frånskiljande af njursteken). Kalflamhet, veter. Se Föl-lamhet, sp. 357. Kalfleka, bot., namn på Caltha palustris. Kalfning. 1. Veter., fostrets framfödande från kor efter fulländad dräktighetstid, försiggår i de flesta fall lätt och hastigt, och fosterhinnorna afgå i normala fall inom 6 timmar därefter. Kalfven ligger vid födelsen med frambenen utsträckta mot lifmodermunnen och hufvudet hvilande på dessa ben, så att nämnda kroppsdelar först framträda ur fostervägarna. Vid en del fall framkomma bakbenen först, men mera sällan föranleda andra lägen hos kalfven, hinder i fostervägarna eller svaghet hos moderdjuren, att hjälp vid fostrets framfödande är erforderlig. Att kalfningen är nära förestående, märker man därpå, att jufret och de yttre könsdelarna ansvälla, kon blir orolig, och födslovärkar inställa sig. Då dessa tecken iakttagas, ges åt kon ett rymligt läger, på det hon ej må oroas eller skadas af närstående kor eller den framfödda kalfven af dessa trampas. Skulle fosterhinnorna (efterbörden) ej afgått inom 24 timmar efter förlossningen, bör sakkunnig hjälp anlitas för efterbördens aflägsnande. — 2. Geol. Se Isberg. 1. C. A. L.* Kalfningsfeber l. Förlossningslamhet, veter., en i synnerhet hos kor förekommande, hastigt förlöpande sjukdom, som inställer sig kort efter förlossningen och kännetecknas af medvetslöshet och förlamning, mera sällan af krampanfall.