Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kalfost ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grönsåpa (för detta ändamål användes den
genom pottasklösningens behandling med kalk
erhållna lösningen med fördel direkt). Inom
laboratorierna och tekniken finner det i öfrigt
en mångsidig användning. Kaliumhydrat eller
stark kalilut etsar och löser upp animaliska
väfnader. Användes (sällan) som etsmedel för
infekterade sår o. d. enbart eller tillsammans
med kalk (Wiener etspasta), i stark lösning
vid vissa hudsjukdomar, i svag lösning till
renande och hudretande bad- eller tvättvätska.
P. T. C. (H. E.) C. G. S.
Kali, biflod till Ganges (se d. o.).
Kali, sanskr. 1. Den tärning eller den
tärningssida, som var betecknad med ett öga, det
sämsta kastet; äfven personifierad: speldemonen,
som tänktes bo i trädet Terminalia Bellerica.
— 2. Namn på detta träd, af hvars frukter i äldre
tid tärningar förfärdigades. — 3. Detsamma
som Kaliyuga, den tidsperiod, i hvilken
vi nu befinna oss och hvilken gäller som den
sämsta bland do fyra växlande världsåldrarna.
K. F. J.
Kali, ind. myt. Se Durga.
Kaliaturträ, Kaliaturholts, bot. Se
Sandelträ.
Kaliber (fr. calibre), artill., diametern till
ett eldvapens lopp, mätt — vid räfflade vapen
— innanför bommarna. Då kalibern i hufvudsak
bestämmer eldvapnets egenskaper, användes den,
uttryckt i gällande längdmått, vid eldvapnets
officiella benämning, t. ex. 7,5 cm. kanon,
6,5 mm. gevär o. s. v. För samma ändamål
användes fordom i st. f. kalibern vikten af
den till loppet passande rundkulan af järn,
t. ex. 12-pundig (12 ℔) kanon. Jfr Haubits,
Kanon och Mörsare. I fig. mening
betyder kaliber detsamma som halt, värde
l. beskaffenhet. — Kalibrera, besiktiga eller
undersöka ett eldvapen med afseende på kalibern.
G. af Wdt.
Kaliberlinjen (jfr Kaliber), artill.,
utgjorde ett mått på den gamla nürnbergska
artillerimåttstocken (konstruerad 1540 af
Hartmann). Siffran 21 å densamma angaf,
att en kanon, hvars kaliber var ett
nürnbergskt kvarter, var 21-pundig,
d. v. s. hade en järnkula af 21 skålp. vikt.
H. W. W. (G. af Wdt.)
Kalidasa, namn på flera indiska skalder, af
hvilka den mest kände, ett diktarsnille af
hög rang, sannolikt lefde några århundraden
e. Kr., förmodligen på 400-talet. Af en indisk
tradition nämnes han visserligen som en af de nio
ädelstenar, d. v. s. visa och lärde, som prydde
Vikramas hof; och denne konung identifierade
man förut vanligen med Vikramaditya, som
härskade under århundradet närmast f. Kr. Men
denna identifikation hvilar på mycket svaga
grunder, och i alla händelser torde icke K:s verk
tillhöra en så tidig period. Om hans lyriska,
episka och dramatiska arbeten se Indiens språk
och litteratur (sp. 538—540; om textupplagor
och öfv. se litteraturförteckningen till samma
art., sp. 549—550). Det är i första rummet på de
dramatiska, som hans skalderykte grundar sig. K:s
mest berömda drama är Çakuntala, eller, såsom
den indiska titeln lyder, Abhijnanaçakuntala
(”igenkännings-Çakuntala”, d. v. s. dramat
om Çakuntala med igenkänningsringen). Stycket
omfattar sju akter med ett kort förspel, som
inledes med en bön till guden Çiva, samt flera
korta mellanspel. Dess
handling rör sig om konung Dushyantas och Çakuntalas
kärlek och slutliga förening. På en jakt möter
konungen i en botgörarlund den unga, sköna
Çakuntala, hvilken är dotter af en himmelsk
nymf, men uppfostrats af den gamle eremiten
Kaçyapa. Båda intagas af kärlek till hvarandra,
och konungen lämnar, innan han återvänder till
sitt hof, åt Çakuntala en ring till tecken af
deras förbindelse. Men genom en försummelse
i vördnad, hvartill Çakuntala i sin längtan
och sin sorg öfver skilsmässan ofrivilligt gör
sig skyldig gentemot den mäktige och stränge
botgöraren Durvasas, ådrager hon sig dennes
tadel och straff. Därför glömmer konungen sitt
löfte att hämta Çakuntala för att gifva henne
en erkänd plats bland sina gemåler; och då hon
själf uppsöker honom, igenkännes hon icke af
sin make och upptäcker tillika, att hon tappat
ringen. Denna scen är af gripande verkan.
Afvisad af konungen, bortföres Çakuntala af
en himmelsk nymf genom luften. Men då snart
därefter ringen återfinnes af en fiskare,
löses förbannelsen; konungens minne vaknar vid
ringens åsyn, och därmed väckas hos honom sorg
och förtviflan. Af guden Indras egen körsven
föres han genom luften till den botgörarlund,
hvarest Çakuntala nu vistas, och omfamnar
där med ångerfull glädje sin maka och sin unge
son. Dialogen är omväxlande på vers och prosa,
och lyriska partier af stor poetisk skönhet
öfverflöda. De handlande personerna äro, jämte
Çakuntala och Dushyanta, å ena sidan den förras
väninnor och anhöriga samt andra botgörare, å
andra sidan konungens hofmän och tjänare. Bland
dem är främst att märka konungens vän och
förtrogne, bramanen Mathavya, hvilken bildar
styckets komiska element. Dessutom uppträda
halfgudomliga väsen. — Çakuntala föreligger
i flera olika indiska redaktioner. — Litt.,
särskildt om Kalidasas tid, M. Müller, ”Indien
in seiner weltgeschichtlichen bedeutung”
(1884), L. v. Schröder, ”Indiens litteratur
und cultur” (1887), Huth, ”Über die zeit
des Kalidasa” (1890), hvilkas framställning
blifvit väsentligen modifierad genom Bühler,
”Das alter der indischen kunstpoesie” (1890);
referat af hela frågan: K. F. Johansson,
”Den indiska konstpoesiens ålder” (i Uppsala
univ.-s årsskr., 1900). Om Kalidasas dramatik jfr
särskildt S. Lévi, ”Le théâtre indien” (1890).
K. F. J.
Kalide, Theodor Erdmann, tysk skulptör,
f. 1801, d. 1863, lärjunge af Schadow
och Rauch, är framför allt känd genom
springbrunnsfiguren Gossen med svanen (1851)
och Backantinna, hvilande på en panter
(marmor, 1846, Nationalgalleriet i Berlin).
G—g N.
Kalif. Se Kalifat.
Kalifat (arab. chilāfa), en kalifs värdighet,
regering, regeringstid eller rike. — Kalif
(khalif, chalif, af det arab. chalifa,
”ställföreträdare”, ”efterträdare”) var den
titel, som de muhammedanske härskarna i mer än
6 århundraden efter Muhammeds död (632) förde
till betecknande af sitt oinskränkta, på en gång
andliga och världsliga herravälde. Muhammed,
hvilken som rasul allah (”Guds sändebud”) helt
naturligt tillagt sig en sådan makt, hade vid
sina ströftåg från Medina plägat där insätta
en för tillfället med all hans egen myndighet
utrustad ”kalif”; och då Abu-bekr efter Muhammeds
död erkändes som det nya rikets öfverhufvud,
antog han titeln chalifat rasul allah (”Guds
sändebuds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
