utloppet till Suisun bay, som genom Kargaina-sundet sammanhänger med S. Pablo bay, S. Franciscovikens nordligaste del. Helt nära utloppet förenar sig Sacramento med S. Joaquin, som afvattnar södra delen af dalen. Till dessa hufvudfloder nedströmmar från dalens sidoberg en mängd små bergströmmar, som eroderat djupa, vinkelrätt mot bergens längdriktning gående dalar med branta, ofta pittoreska omgifningar (se Yosemite-dalen). I södra delen ligger den stora sjön Tulare, som endast efter en rad regnrika år utgjuter sig i S. Joaquin, men eljest är afloppslös. Den lägsta delen af kaliforniska dalen upptages af S. Franciscoviken, som genom Golden gate står i förbindelse med Stilla hafvet och sålunda är landets viktigaste utfartsport till detta. Viken har uppstått genom förkastning, och dess kuster äro ofta utsatta för våldsamma jordbäfningar. Genom en dylik förstördes San Francisco nästan fullständigt 18 april 1906. — K:s berg äro rika på mineralskatter. I södra K. förekomma rika petroleumkällor, i mellersta K., vid New Almaden, New Idria, Redington o. a., mäktiga kvicksilfverlager; dessutom finnas där, särskildt kring sjön Clear lake, många geysirer och svafvelbankar. Allra mest berömdt är K. dock genom de utomordentligt rika guldfyndigheterna (placer mines) i västra kanten af Sierra Nevada. De flesta af dessa ”placers” äro väl nu tömda, men några bearbetas fortfarande. Det kaliforniska bergsbruket är dock nu hufvudsakligen knutet vid bearbetandet af de rika malmgångar, som finnas i kvartsskiffern i Sierra Nevada, bl. a. den berömda ”Mother Lode”. Sedan guldet upptäcktes 1848, har K. lämnat för 1,500 mill. dollars däraf. 1907 var guldproduktionen 25,355 kg. (16,9 mill. doll.). På Sierra Nevadas östra sida finnes silfvermalm; 1907 steg brytningen till nära 50,000 kg. (öfver 1 mill. doll.). Bland andra mineralprodukter 1907 märkas bly (90,500 doll.), koppar (6,7 mill. doll.), kvicksilfver (17,430 flaskor à 34 kg., värde 662,544 doll.) och petroleum, hvaraf K. gaf mer än någon annan stat i unionen (63,2 mill. hl., värde 14,7 mill. doll.). På sluttningarna af Kaskadbergen finnas tertiära stenkol. Hela afkastningen ur mineralriket steg 1907 till nära 56,7 mill. doll. Klimatet är mycket olika i norra och södra delen af K. och än mer i kustområdet och i det inre. Det södra kustområdet har måttligt varma somrar och milda vintrar (San Diego 19,5° i juli, 12° i jan.), den mellersta och norra kusten svala somrar och milda vintrar (S. Francisco 14,6° i juli, 10,1° i jan., 13,2° i årsmedium). I kaliforniska dalen liksom i kustbergens dalar och i Stora bäckenet stiger åter sommartemperaturen högt och vintrarna äro kalla. Så har Fresno ibland en julihetta af öfver 45°, Sacramento af 43°; julimediet är i Fresno 27,5°. Ofta uppträda längre perioder af hetta (hot spells); så steg 1896 temperaturen i Fresno under 21 på hvarandra följande dagar till öfver 38°. Än varmare äro vissa delar af Mohave och Death valley (se d. o.), som höra till jordens hetaste trakter. Januari har i Fresno + 6,9, men kan sjunka till — 6,4°, och i Sierra Nevadas östra dalar är en temperatur af — 30° icke någon sällsynthet under jan. — Nederbörden är riklig endast i de norra kustbergen och i de högre bergstrakterna f. ö.: Eureka vid Humboldtbay 1,128 mm., S. Francisco 573 mm., Summit i Truckeepasset 1,165 mm. Södern och de inre delarna äro regnfattiga (S. Diego 122 mm., Fresno 234 mm., Sacramento 486 mm.), och i en stor del af södra K. härskar ökenklimat (Keeler vid Owensjön, ö. om Sierra Nevada, har 69 mm.). J. F. N. Floran är rik på endemiska släkten och arter. Framträdande karaktärsväxter äro de jättestora konifererna Sequoia gigantea och S. sempervirens, jämte Australiens eukalypter jordens väldigaste träd. I deras sällskap uppträda äfven andra stora barrträd, såsom Douglasgranen (Tsuga douglasii), jättegranen (Abies grandis), jättecedern (Thuja gigantea) och sockertallen (Pinus lambertiana). Hela antalet barrträdsarter stiger till omkr. 60, om än några ha en mycket inskränkt utbredning. Löfträden, af hvilka flera alltid äro gröna, komma först i andra rummet; bland dem märkas flera ekarter, madroñaträdet (Arbutus menziesii), kaliforniska lagern (Umbellularia californica), kaliforniska hästkastanjen (Aesculus parryi), storbladiga lönnen (Acer macrophyllum) o. a. Ett egendomligt växtsamhälle äro chaparrals, ogenomträngliga busksnår i kustbergen och norra Sierra Nevada. Mellan Sierra Nevada och Coast range finnes en subtropisk präri. I södra K:s ökendalar träffas palmer och andra växter, som höra samman med Mexicos flora. K. är mycket rikt på växter med vackra blommor, och många af våra vanligaste och mest omtyckta prydnadsväxter härstamma därifrån, t. ex. arter af släktena Abronia, Clarkia, Collinsia, Delphinium, Eschscholtzia, Eucharidium, Gilia, Godetia, Lilium, Limnanthes, Lupinus, Nemophila, Phacelia och Zauschneria. (G. L—m.) Faunan är nära släkt med det öfre Nord-Amerikas, särskildt Klippbergens. Så träffas där griselbjörnen, puman och vargen (Canis occidentalis) och af mera specifikt kaliforniska djur kattvesslan (Bassaris astuta), en lodjursform (Lynx fasciatus), två läderlappar (Macrotus californicus och Molossus perotis californicus); vidare märkes den med en japansk form nära besläktade mullvadsformen Neurotrichus gibsii. I kustvattnen finnas några öronsälar (bl. a. Zalophus californianus) samt i ringa antal den med den antarktiska sjöelefanten nära besläktade Morunga angustirostris och hafsuttern (Enhydris lutris), hvilken senare dock måhända numera är försvunnen från dessa kuster. Som för K. särskildt karakteristiska fåglar kunna nämnas en uggla (Glaucidium), en gökform (Geococcyx), vissa kolibriarter och bland hönsfåglarna Oreortyx. Äfven ett antal ödlesläkten är egendomligt för K. L—e. Befolkning. K:s folkmängd utgjorde 1850 92,597 och 1870 560,247 inv., men 1900 1,485,053 (4 inv. på 1 kvkm.) och beräknades 1906 till 1,648,049. Mot 1,000 män svarade år 1900 omkr. 810 kvinnor. 367,240 voro födda utom unionen, hvaraf 14,450 i Sverige (med 23,728 afkomlingar i första led) och 72,449 i Tyskland. 1,402,727 voro hvita, 11,045 negrer, 55,904 kineser och japaner samt 15,377 indianer, mest boende på omkr. 25 s. k. reservationer. Kinesernas antal, som 1880 var 75,218, har betydligt aftagit, sedan kongressen 1882 genom en flera gånger förnyad lag förbjöd deras invandring till unionen; de voro 1900 45,753. Däremot har antalet inflyttade japaner årligen ökats, så att de 1900 utgjorde 10,151 personer. Oviljan mot dem har redan tagit flera