Kallenbach, Jozef, polsk litteraturhistoriker, f. 1863, professor i slaviska litteraturer vid universitetet i Freiburg 1891, sedermera vid Krasinski-biblioteket i Warschau, efterträdde 1905 Chmielowski l som professor i polsk litteraturhistoria vid universitetet i Lemberg. Förutom studie om Kochanowski har han författat utförliga monografier öfver Adam Mickiewicz (1898) och Zygmunt Krasiński (1904—05), en essaysamling Czasy i ludzie (Tider och människor, 1905) samt utgifvit postuma skrifter af Krasinski och dennes intressanta brefväxling med Henry Reeve (1901). A—d J. <img l>

Kallenberg, Anders Hansson, målare, f. 23 okt. 1834 i Burlöf i Skåne, d. 24 jan. 1902 i Stockholm, studerade vid konstakademien 1861—66, då han erhöll kungl. medaljen, fortsatte därefter studierna i Düsseldorf och från 1874 i Berlin. Han var sedermera bosatt i Stockholm och blef led. af Akad. för de fria konsterna 1886. — K. målade till en början landskap; småningom blefvo djuren hans hufvudsakliga område, kor i hagen, hästar på bete, fåren tätt slutna till hvarandra i blåsten ute på fältet. Skånska slättbygdens stämningar återgaf han med trovärdig och starkt uttryckt lokalkaraktär. Hans studier äro målade med must och med utmärkt karakteristik af de olika djuren. Bland hans arbeten märkas Barrskog med skogstjärn (1868, Lunds konstmuseum), Hästar i oväder, Skånsk bondgård med kreatur (1875, Nationalmuseum), På väg till marknaden (en vallpiga med kreatur i blåsväder), Kor i skogen (1900, Nationalmuseum, som äfven eger den präktiga studien Tjur). Några ko- och kalfstudier egas af Göteborgs museum. K. utförde 1869—71 teckningar till verket ”Halländska herrgårdar”. G—g N. Kallenberg, Ernst Anton, rättslärd, f. 16 aug. 1866 i Malmö, blef student 1884, vice häradshöfding 1892, juris doktor i Lund 1895 och professor i processrätt vid universitetet där 1897. K. har varit led. af åtskilliga lagstiftningskommittéer. Sedan 1908 är han ordf. i kommittén för revision af gällande konkurslagstiftning. Bland K:s skrifter, hvilka utmärka sig för klarhet och tankeskärpa, må nämnas Om återfall i brott (doktorsdisputation, 1894), Om forum i brottmål (1896), Om kvalificeradt erkännande i civilprocessen (1896), Några anmärkningar om bevisskyldighet och presumtioner (i ”Tidsskrift for retsvidenskab”, 1899), Om tjänsteförslag (i ”Statsvetenskaplig tidskrift”, 1901), Föreläsningar öfver lag om ändring i vissa delar af rättegångsbalken (1902—04), Om handelsbolags rättssubjektivitet (i ”Tidsskrift for retsvid.”, 1907). K. har därjämte författat ett stort antal artiklar i Nordisk familjebok. C. G. Bj. Kallförgyllning. Se Förgyllning. Kallförsilfring. Se Försilfring. Kallgräs, bot., namn på Scheuchzeria palustris. Kallhus, trädg. Se Växthus. Kallies, stad i preussiska reg.-omr. Köslin (Pommern). 3,627 inv. (1905). Klädesindustri. J. F. N. Kalligraf (af grek. kallos, skönhet, och grafein, krifva), skönskrifvare, lärare i välskrifning. — Kalligrafi, skönskrifningskonst. Kallikan. Se Ibn Challikan. Kallikrates (grek. Καλλιϰϱάτης, lat. Callicrates). 1. Grekisk arkitekt, som jämte Iktinos byggde Parthenon, Athenas tempel på Akropolis i Aten. Se Akropolis. — 2. Lacedemonisk elfenbenssnidare under den sengrekiska tiden, beundrades för den mikroskopiska finheten hos sina arbeten, hvilka dock förskaffade honom ett rykte af ganska tvifvelaktigt värde. 2. C. R. N.* Kallikratides l. Kallikratidas (grek. Καλλιϰϱάτίδης, l. Καλλιϰϱάτίδας, lat. Callicratidas), spartansk krigare, erhöll 406 f. Kr., under peloponnesiska kriget, befälet öfver spartanska flottan, tog 30 skepp af atenska flottan samt innestängde Konon med de öfriga vid Mytilene. Men sedan atenarna skickat en ny flotta till undsättning, blef K. i närheten af Arginusiska öarna invecklad i en drabbning, hvarvid han själf omkom och hans flotta upplöste sig i vild flykt. (A. M. A.) Kallikå. Se Kalikå. Kallima, zool. Se Nymphalinæ. Kallimachos (grek. Καλλίμαχος, lat. Callimachus). 1. Grekisk bildhuggare, tillhörande Fidias’ tidehvarf, utmärkte sig genom det öfverdrifvet sorgfälliga och konstlade i utförandet af sina verk, så att han genom noggrannhet och filning beröfvade dem (t. ex. stoder af dansande spartanskor) allt naturlighetens behag. I det tekniska skall han ha infört begagnandet af borren vid marmorbehandlingen, och han nämnes som uppfinnare af det korintiska kapitälet. I Erechtheion på Atens Akropolis fanns af honom en konstfull gyllene kandelaber, hvars uppställning förmodligen var samtidig med fullbordandet af Erechtheions tempel, eller åren närmast efter 409 f. Kr. 2. Forngrekisk författare från Kyrene (3:e årh. f. Kr.), ättling af Battiadernas frejdade släkt, kallades af Ptolemaios Filadelfos till föreståndare för k. biblioteket i Alexandria, på hvilken plats han förvärfvade sig namn som en af den alexandrinska periodens mest framstående lärde och tillika som en af forntidens alstringsrikaste författare såväl i bunden som i obunden stil. Hans efterlämnade skrifter skola i allt ha utgjort 800 böcker. Af hans dikter finnas i behåll 6 hymner och 63 epigram samt i latinsk öfv. eller bearb. af Catullus elegien ”Berenices hår”. Bland hans många prosaiska skrifter af hufvudsakligen historiskt och grammatiskt innehåll utmärkte sig i synnerhet en i 120 böcker affattad, kritisk och resonerande katalog (Pinakes) öfver det alexandrinska bibliotekets samtliga bokskatter. K:s i behåll varande skrifter äro utgifna i flera upplagor, hvaribland af Schneider (1870) och Wilamowitz-Möllendorff (1882 och 1897). 1. (A. L. R.) 2. A. M. A. Kalling, svensk adlig ätt, härstammar från Österbotten i Finland och Kalajoki socken, hvaraf den har sitt namn. Den adlades 1698 med assessoren i Reduktionskommissionen Peter Kalling (d. 1705) och upphöjdes 1751 i friherrligt stånd med hans söner Per K. (se nedan) och Mårten K. (f. 1705, d. 1765), generaladjutant, sedermera schoutbynacht och landshöfding på Gottland, med