retranchement, hvilket äfven påbörjades, men aldrig blef fullbordadt. Sjöfronterna iståndsattes emellertid under 1740- och 1750-talen, och detacherade verk byggdes (jfr Fredriksskans 2), men en af Virgin uppgjord förstärkningsplan kom ej till utförande. Under 1700-talets senare del fingo fästningsverken i stället förfalla, och slutligen föreslog 1819 års befästningskommitté utdömandet af K. såsom fästning. Detta blef också K. M:ts beslut 26 jan. 1822. — Vid förra årh:s början voro tjära, timmer, kalksten och alun föremål för rätt liflig exporthandel från K., och dess handel har, liksom industrien, väsentligen tilltagit genom de förbättrade förbindelser med länets olika delar, som särskildt de senaste årtiondenas järnvägsanläggningar skapat. En intressant episod i det nya K:s historia bildar de båda landsflyktige bourbonernas, Ludvig XVIII:s och grefvens af Artois (sedermera Karl X:s) vistelse där 25 sept.—23 okt. 1810. Den partiella, ganska pietetslöst utförda raseringen af stadens vallar daterar sig från ett beslut 1864 och har endast delvis motiverats af hänsyn till ökadt utrymme vid stadens utveckling. Jfr Kalmar slott. Litt.: G. V. Sylvander, ”Kalmar slotts och stads historia” (9 bd, 1864—74), P. G. Berggren, ”Kalmar nunnekloster” och ”Kalmar dominikanerkloster” (i ”Meddelanden från Kalmar läns fornminnesförening”, III—IV, 1903—04), samme förf:s ”Kalmar stad och dess historia” (1907) samt A. Westrin, ”Anteckningar om de äldsta husen i Kalmar” (i ”Meddelanden från Kalmar läns fornminnesförening”, III, 1903). A. G.* (A. R—st. V. S—g. L. W:son M.) Kalmar. 1. K. landsförsamling, socken i Kalmar län, Norra Möre härad. 1,601 har. 504 inv. (1909). Annex till Kalmar stad, Kalmar stift, Norra Möre kontrakt. — 2. Socken i Uppsala län, Håbo härad. 2,351 har, 638 inv. (1909). K. utgör ett konsist. pastorat i Uppsala stift, Håbo kontrakt. Kalmar—Berga järnväg (sign. K. B. J.), äfven benämnd Kalmar läns östra järnväg, tillhörig Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag, smalspårig (0,891 m.), är med hela sin längd, 77,6 km., belägen inom Kalmar län och sträcker sig norrut från Kalmar centralstation vid den normalspåriga (1,435 m.) Kalmar järnväg öfver Kalmar västra station, där den står i direkt förbindelse med Kalmar—Torsås järnväg af samma spårvidd, till Berga station å Nässjö—Oskarshamns järnväg. Vid Sandbäckshults station, 44 km. från Kalmar, korsar den Mönsterås—Åsheda järnväg och från Ruda station, 16 km. från Berga, utgår Ruda—Oskarshamns järnväg. Järnvägen öppnades för allmän trafik i dec. 1897. Bokförda byggnadskostnaden uppgick vid 1908 års slut till 2,038,370 kr., hvaraf för rullande materiel 386,705 kr., aktiekapitalet till 600,000 kr. och reservfonden till 62,650 kr. Järnvägsbolagets styrelse har sitt säte i Kalmar. A. d’A. Kalmar blodbad benämnas politiska afrättningar, som vid två skilda tillfällen försiggått i Kalmar, första gången i juli 1505, då konung Hans, sedan han i Kalmar förgäfves väntat på de svenske herrarnas ankomst till det dit utsatta unionsmötet, lät aflifva stadens borgmästare, rådmän och förnämsta borgare, emedan de två år förut skulle ha förhjälpt den svenska belägringshären till att bemäktiga sig Kalmar, andra gången 16 maj 1599, då på hertig Karls befallning det några dagar förut intagna slottets tappre försvarare, Johan Larsson Sparre, Kristofer Andersson Grip och Lars Andersson Rålamb jämte slottsprästen Birger halshöggos och deras hufvud uppsattes öfver stadens ”västerport”. Fr. W. Kalmar—Emmaboda järnväg, ofta använd benämning på Kalmar järnväg (se d. o.). Kalmar järnväg (sign. K. J.), äfven benämnd Kalmar—Emmaboda järnväg, tillhörig Kalmar nya järnvägsaktiebolag, normalspårig (1,435 m.), har en längd af 57 km., hvaraf 55,3 km. inom Kalmar län och 1,3 inom Kronobergs län. Järnvägen sträcker sig från Kalmar centralstation i Kalmar till Emmaboda station å Karlskrona—Växjö järnväg, hvilken jämte Växjö—Alfvesta järnväg förmedlar Kalmar järnvägs förbindelse med Södra stambanan och linjen Göteborg—Borås—Alfvesta. Från Nybro station, 29 km. från Kalmar, utgår den 43 km. långa Nybro—Säfsjöströms järnväg, som eges och trafikeras af samma bolag. Kalmar järnväg öppnades för allmän trafik i aug. 1874. Bokförda byggnadskostnaden uppgick vid 1908 års slut till 3,168,791 kr., hvaraf för rullande materiel 545,870 kr., aktiekapitalet till 969,520 kr. och reservfonden till 94,234 kr. Järnvägsbolagets styrelse har sitt säte i Kalmar. A. d’A. Kalmarkriget kallas stundom den del af 1611—13 års svensk-danska krig, som utkämpades vid Kalmar och i dess omnejd. I öfverensstämmelse med det under 1500-talet utbildade nederländska krigföringssättet rörde sig striden hufvudsakligen om intagande och försvar af fasta platser. Danskarna började 3 maj 1611, under Kristian IV:s eget befäl, belägra Kalmar och togo mot slutet af s. m. staden med storm; slottet uppgafs 3 aug. genom förräderi af befälhafvaren Krister Some. 11 juni hade Karl IX anländt till dess undsättning samt efter prins Gustaf Adolfs lyckade öfverrumpling af Kristianopel (25 juni) och ankomsten af förstärkningar vågat en stormning mot det danska lägret (17 juli), men nödgats draga sig tillbaka till Ryssby (20 km. n. om Kalmar). Där afslog han 22 aug. ett anfall af konung Kristian mot hans befästa läger. Äfven Öland och Borgholm föllo i danskarnas händer, men återtogos 7 okt. af Gustaf Adolf, hvarefter krigsrörelserna i dessa trakter afstannade för året. 1612 föreföll intet annat på Kalmarsidan än att Öland på nytt eröfrades af danskarna. — Danska historiska författare, såsom F. H. Jahn och A. Larsen (Liljefalk), använda benämningen Kalmarkriget om hela 1611—13 års krig. Jfr A. Larsen (Liljefalk), ”Kalmarkrigen. Et bidrag til de nordiske rigers krigshistorie” (1889). (Fr. W.) Kalmar leding kallas norske konungen Sigurd Jorsalafares härfärd eller s. k. ”korståg” till Småland 1123. Därom berättar Snorre, att konung Sigurd först ämnat företaga härfärden i förening med danske konungen Nils Svensson, från hvilken initiativet synes ha utgått, men att han, då denne ej infann sig på utsatt tid och mötesplats, härjade i sydöstra Skåne och sedan med sina 300 skepp ”styrde österut till den köpstad, som kallas Kalmarna och härjade där och likaså i Småland samt lade vistgäld på Småland, 1,500 nöt, och smålänningarna antogo kristendomen”, hvarefter Sigurd återvände hem ”med många och stora dyrbarheter”.