märkbar lukt. Den innehåller kalumbasyra, kalumbin (ett bitterämne) samt den i många växtfamiljer uppträdande alkaloiden berberin (eller närstående ämnen). Dessutom finnes stärkelse i riklig mängd. Kalumbaroten begagnas med fördel vid diarréer, mest som dekokt. O. T. S. (C. G. S.) Kalumbasyra, farm. med. Se Kalumbarot. Kalumbin, farm. med. Se Kalumbarot. Kalumet (fr. calumet), fredspipa (se d. o.). Kalumni. Se Calomnie. — Kalumnieed. Se Vrång ed. Kalun, Kaldun (ty. kaldaunen, inälfvor), ätligt innanmäte, inälfvor af slaktkreatur. Kalundborg (vanligen, men oriktigt, Kallundborg), dansk stad, belägen i nordvästra delen af Själland, Holbæk amt, längst in i den 15 km. långa Kalundborgfjorden, mellan halföarna Asnæs och Refsnæs. 4,628 inv. (1906). Hufvudnäringar äro handel och fiske. 1874 blef K. genom järnväg förenadt med Holbæk och 1898 med Slagelse samt har dessutom regelbundna ångbåtsturer med Aarhus. 1875 öppnades på Refsnæs ett ”kusthospital” för skrofulösa och anemiska barn. K. har en märkvärdig kyrka, byggd af Esbern Snare i form af ett likarmadt kors med ett åttkantigt torn vid hvarje slutpunkt af korsets armar och ett större fyrkantigt midttorn (se Ekhoff, ”Om K:s kyrkas forna anordning”, i ”Ant. tidskr.”, 13, 1906). Detta nedstörtade 1827, men uppbyggdes åter 1871. — K. har sitt ursprung från den borg, som Esbern Snare lät bygga (omkr. 1170) och hvilken 1262 indrogs till kronan. 1326 öfverlämnades K. som grefskap till Knut Porse, men afstods 1341 af dennes änka till Valdemar Atterdag. 1658 eröfrades K. af svenskarna, som (1659) h. o. h. förstörde slottet (se fig.). På slottet förvarades rikets arkiv (”dressel”) till 1582, och många statsfångar höllos där fängslade, t. ex. 1388 biskop Rudolf af Skara, 1521—23 Kristina Gyllenstierna, jämte hennes moder och barn, 1566—71 Ch. de Mornay. Änkedrottning Dorotea bodde där 1482—95 och Kristian II 1549—59. Flera herredagar och riksdagar ha hållits i K., bl. a. 1360 och 1494. E. Ebg.

Kalundborgs forna slott.

Kałusz [kāωoʃ], stad i Galizien, vid Dnjestrs biflod Sivka. 7,829 inv. (1900), hvaribland 4,322 judar. Stor brytning af salt och kainit; handel med spannmål, trä och boskap. (J. F. N.) Kałw (Calw), stad i württembergska Schwarzwaldkretsen, hufvudstation vid Schwarzwaldjärnvägen, i Nagolds djupa floddal. 5,196 inv. (1905). Luftkurort, bomulls- och ullspinnerier. I närheten ligga badorten Wildbad och Hirsau kloster. Jfr Barth, Chr. G. (J. F. N.) Kalvariaorden. Se Calvaire. Kalvarieberg (lat. Mons calvariæ, Hufvudskalleplatsen, Golgata, af calvaria, hufvudskål) kallas en på en naturlig eller konstgjord kulle upprest, i fri skulptur utförd korsfästelsegrupp: frälsaren mellan de båda röfvarna, stundom med Maria och Johannes vid korsets fot. I förbindelse med kalvarieberget står ofta en vallfärds- eller processionsväg med s. k. stationer (hållplatser), utmärkta genom kors eller bildverk, framställande Jesu gång från Pilatus’ hus till Golgata. Det hela utgör ett slags efterbildning af den s. k. Via dolorosa i Jerusalem (se d. o., sp. 1371 och kartan), vid hvilken pilgrimerna förrätta sin andakt. Kalvariebergen tillhöra den senare medeltiden och närmast därefter följande århundrade. Kalvarieberget vid Lybeck ordnades 1468; ett annat, från 1509, finnes på domkyrkogården i Frankfurt a. M. Liknande framställningar förekomma bl. a. på kyrkogården vid dominikankyrkan S. Paul i Antwerpen samt på Montmartre i Paris. Upk.* Kalvarija, kretsstad i rysk-polska guv. Suwałki, vid Njemens biflod Szeszupa. 7,774 inv. (1897), hvaraf mer än 2/3 judar. Vallfartskyrka, årligen besökt af 200,000 pilgrimer. J. F. N. Kalvebodstrand, den strand, som s. om Köpenhamn löper utmed Öresund på dettas smalaste ställe, mellan Köpenhamn och Amager. Där låg förr ett stycke mark, kalladt Kalvehaven (”Kalfhagen”), hvilket Kristian IV förvärfvade sig; vid stranden funnos hus för kalfvarna (kalveboder). Namnet har sedermera öfverförts äfven till sundet därutanför, som har blott ett par meters djup. E. Ebg. Kalwer-missions-verein [fera’jn]. Se Barth, Chr. G. Kalvill (fr. calville, af okänd härledning), trädg., grupp af äppelsorter, som utmärkas genom fint, aromatiskt kött, kantig, kägellik form, stort, öppet kärnhus, djupt foderrör m. m. C. G. D. Kalvinism. Se Calvinism och Reformerta kyrkan. Kalvinist, anhängare af Calvins lära. Se Calvinism. Kalwitz, Sethus. Se Calvisius. Kalvola, socken af Tammela härad och Janakkala domsaga, Tavastehus län, Finland. Landareal 341 kvkm. Befolkningen, finsk, 4,045 pers. (1908). I socknen ligger glasbruket Iittala (se d. o.). K. utgör ett konsist. pastorat af 3:e kl., Hattula prosteri, Borgå stift. O. I. (A. G. F.) Kalvskindet, en inom Trondhjem belägen, bebyggd slätt, som sträcker sig hän mot Ilevoldene längs Nidälfven. Där stod 19 juni 1179 ett slag mellan konungarna Sverre Sigurdsson och Magnus Erlingsson, hvars fader och härförare Erling Skakke stupade. O. A. Ö. Kalvö. Se Kalö. Kalydon (grek. Καλυδών, lat. Calydon), forngrekisk stad i landskapet Etolien nära floden Euenos, i sagorna vida berömd hufvudsakligen genom den af Meleagros (se d. o.) i förening med ändra hjältar utförda jakten på det s. k. kalydonska vildsvinet. Staden egde bestånd ännu på Cæsars och Augustus’ tid, och lämningar af dess fästningsverk och teater äro ännu i dag synliga. A. M. A. Kalykadnos (grek. Καλύϰαδνος), flod. Se Gök 2. Kalymmatier (grek. kalymmatia, dim. af kalymma, hölje, betäckning), bygnk. Innantaket i