punkt. Den utgöres af en käpp med åtskilliga hål, genom hvilka korta linor gå till olika punkter af ryggliket (tåget i ryggen), hvarvid linan genom öfversta hålet göres längst och således sprider mest. I käppens öfre ända fästes kamfallet, det tåg, hvarmed tältets midt upphissas. Kam, en träribba med små skifgatt, genom hvilka en mängd sejnfall löper, användes stundom för att befordra snabb signalering med signalflaggor. R. N.* Kam, Noas yngste son. Se Ham.

Kama, ind. myt., ett kortnamn till Kamadeva (af sanskr. kama, ”begär”, ”kärlek”, i mera filosofisk mening ”det första bandet mellan det varande och icke varande”), är den indiske kärleksguden, en personifikation af kärleken, den indiske Eros. Han gäller som son till Dharma, som gemål till Rati, vällusten. Som gudomlighet tämligen sen, dock redan i ”Atharvaveda”, är han den i den medelindiska litteraturen (kärlekspoesien) mest förekommande af gudomligheterna. Han framställes (se fig.) som gosse, beväpnad med båge och pilar och ett koger på ryggen, som den grekiske Eros. Hans pilar äro blommor, hans båge af sockerrör, han rider på en papegoja och för i sin fana en delfin. Han heter Ananga (”utan kropp, leder”) på grund af en saga: Brahma blef förälskad i sin egen dotter och K. blef fördenskull dömd att brännas af Çiva och vara utan kropp, intill dess han blef återfödd som Krishnas son Pradyumna. Han nämnes också Manmatha (”den, som upprör”) och med en hel mängd andra med hans väsen sammanhängande namn. K. F. J. Kama, zool. Se Antiloper, sp. 1144. Kama l. Lilla Volga (tatar. Tjolma-idel, votjak. Budsjim-kam, tjuvaschiska Sjoigaadil, hvilka ord betyda ”Hvita floden”), den största af Volgas bifloder, upprinner i en öde, träskfylld skogstrakt i ryska guv. Vjatka, flyter först i nordlig riktning och beskrifver sedan en båge åt ö., s. och s. v. genom guv. Perm, där den upptager Visjera och Tjusovaja, båda från Uralsluttningarna. Flodens nedre lopp, hvilket har nästan rent västlig riktning, faller först på gränsen mellan guv. Vjatka och Ufa, därefter i Kazan. Dess förnämsta tillflöden äro på denna sträcka Bjelaja från s. och Vjatka från n. K. är af synnerligen stor betydelse för samfärdseln i östra Ryssland. Med ett djup, som växlar mellan 3 och 20 m., är floden segelbar på större delen af sin väg och störes ingenstädes af forsar. Vid vårflödet stiger dess bredd på sina ställen till 30 km. Dess längd är 1,886 km., hvaraf 1,500 km. äro segelbara; flodområdet är 524,757 kvkm. I sitt öfre lopp är floden isfri blott 185 dagar af året, i det nedre 205 dagar. Genom Katarina-kanalen sammanknytes K. med Dvinas flodsystem. Af största vikt är K. dels för varutransporten mellan Sibirien och europeiska Ryssland, dels för exporten af de uralska bergverksprodukterna samt för spannmåls- och trävaruhandeln i dessa trakter. (J. F. N.) Kamacit v. Reichenbach, miner., en varietet af meteorjärn, förr kalladt balkeneisen. A. Hng. Kamadeva. Se Kama, ind. myt. Kamafallet, ett 20 m. högt fall (på en längd af 560 m.), som Kamajokk bildar kort före sin förening med Saggatjaure strax vid Kvikkjokks kyrkoby. Kamakura. Se Japan, sp. 1455, 1461. Kamala, Glandulæ Kamala l. Gl. Rottleræ, farm. med., ett äfven i vårt land officinellt maskmedel, ett lätt, torrt, brunrödt pulver med fina gula partiklar, utan lukt och smak. Det utgöres af ett slags rundade, brunröda glandler samt gula, korta hår från frukten af Mallotus philippinensis Müller l. Rottlera tinctoria Roxb. (se Euphorbiaceæ), som växer i Ostindien, Syd-Kina och norra Australien. Den verksamma beståndsdelen är sannolikt det hartsartade, rödgula, kristalliniska ämnet rottlerin. Medlet användes mot bandmask, verkar relativt mildt, men ändå ganska säkert och afför ej sällan masken, utan att laxermedel behöfver gifvas efteråt. Dosen är för vuxna 6—12 gr. C. G. S. Kamaldulenser, medlemmar af Camaldulensorden (se d. o.). Kamaon. Se Kumaun. Kamaraderi (fr. camaraderie)} eg. kamratskap; litterärt kotteriväsen. Kamaran, ö i Röda hafvet, nära Arabiens västkust, tillhör engelsmännen, som 1859 köpte den af en arabhöfding. 130 kvkm. Omkr. 100 inv. Karantänsanstalt (se Internationella karantänskommissioner, sp. 785). (J. F. N.) Kamarilla, sp. camarilla [-ri'lja], dim. af camara, eg. ”liten kammare”, ”sängkammare”, mottagningsrum, betecknar i nutidens politiska språk ett hofparti, som bakom de ansvarige ministrarnas rygg söker utöfva otillbörligt politiskt inflytande på en statschef. Ordet fick denna betydelse 1814, då den spanske konungen Ferdinand VII genom sidoinflytande af det absolutistiskt hierarkiska partiet lät förmå sig att handla i strid mot författningen och sina konstitutionella rådgifvares råd. — I fråga om sv. historien jfr Crusenstolpe 2 och Brahe, sp. 1424. H. L. R.* Kamarun. Se Kamerun. Kamasutra, sanskr., ”ledtråd i kärlek”, är en framställning på sanskrit af läran om (den fysiska) kärleken. Den gäller som en gren af Ayurveda och åberopar och stöder sig på en hel rad af vetenskapliga auktoriteter samt går under Vatsyayanas namn. Ämnet är behandladt med samma pedantiska grundlighet och allvar som andra den indiska skolastiken tillhörande verk. R. Schmidt har utgifvit och öfversatt ”Das Kamasutra des Vatsyayana” (1897; 2:a uppl. 1900). En öfv. till engelska heter ”The kamasutra of Vatsyayana” (1883). Jfr R. Schmidt, ”Beiträge zur indischen erotik” (1902) och ”Liebe und ehe in Indien” (1904). K. F. J. Kambaja, stad. Se Cambay. Kambalträ (Cambalholts), bot. Se Baphia och Sandelträ. Kambialring. Se Kambium.