Kambiforma (se Kambium), bot., ”kambiumlika”, kallas sådana långsträckta, tunnväggiga celler utan porer, som åtfölja silrören. G. A.* Kambio. Se Cambio. Kambium (Cambium), mlat. (af cambire, cambiare, omväxla; jfr fr. changer), bot., en med alstringsförmåga utrustad cellväfnad (delningsväfnad, meristem), genom hvars verksamhet stam och rot hos dikotyledoner och gymnospermer få sin hufvudsakliga tillväxt i tjocklek. Alster af kambiets verksamhet äro ved, bast och märgstrålar. På ett tvärsnitt af stammen eller roten visar sig kambium som en mycket smal ljus ring mellan ved och bast. Denna s. k. kambialring bildas i stammen på följande sätt. I hvar och en af de unga, i en krets ordnade kärlsträngarna uppstår, mellan deras ved och bast, en skifformig meristemgrupp, hvars till en början isolerade meristemskifvor sammanbindas till en ring därigenom, att likaledes skifformiga meristemgrupper uppstå mellan dem, i märgstrålarna. Kärlsträngarnas kambium (det faskikulära kambiet) utgöres af långsträckta celler med snedt tillspetsade ändar; märgstrålarnas däremot (det interfaskikulära kambiet) i allmänhet af kortare celler med tvärt afhuggna ändar. Detta kambium, som bildar nya celler utåt och inåt, kallas därför dipleuriskt (se d. o.). Hos Dracæna, Yucca, vissa palmer m. fl. bildas en kambiumring utanför kärlsträngarna (extra faskikulärt kambium), som i början är monopleurisk, d. v. s. bildar nya celler endast inåt. Om rotens kambium se Rot, om korkkambiet se Kork. Jfr art. Kärlsträng och figurerna däri. V. W. (G. L—m.) Kambodja (fr. Cambodge), konungarike och fransk skyddsstat i Bortre Indien, är beläget mellan 10° 30′ och 13° 30′ n. br. samt 103° 50′ och 106° 20′ ö. lgd och omgifves af Siam i v. och n., af Annam i ö., af Kochinkina i s. och af Siamviken i s. v. 115,000 kvkm. 1,193,534 inv. (1906). Kustlandet är bergigt, och därutanför ligga flera små öar. Äfven de västra och nordvästra delarna äro genomdragna af skogklädda höjder af ända till 1,200 m. höjd, medan största delen af landet är jämn. Den viktigaste floden är Mekong, som inom K. är segelbar öfverallt och vid hufvudstaden Pnom-penh delar sig i två armar. Till Mekong afflyter landets största sjö, Tonle-sap (2,400 kvkm.), som utgör en vattenregulator, i det att under regntiden en del af Mekongs vatten flyter in i sjön. Klimatet är angenämt; under sommaren stiger temperaturen sällan öfver 33° C., och under nov.—febr. sjunker den endast under svala nätter till 15°; årsmedeltemperaturen är 26° C. De vidsträckta öfversvämningarna göra K. till ett af hufvudsätena för riskulturen i Ostindien. Växtligheten är af samma slag som i Annam och Siam samt utmärkes genom rikedom på clusiacéer, särskildt gummiguttaträd, bambu samt träd, som lämna dyrbart virke, peppar, kardemumma, hartser m. m. Djurvärlden är den ostindiska; i de stora skogarna finnas tigrar, leoparder, elefanter, noshörningar, vilda nötkreatur, vildsvin och hjortarter; vid floderna lefva krokodiler och en mängd vattenfåglar; till landsplågorna höra blodiglar och moskiter. Alla vattendrag äro mycket fiskrika; ensamt från sjön Tonle-sap utföres årligen fisk för 7 mill. frcs. Af metaller finnas guld, bly, koppar och järn. — Befolkningen består till större delen af kambodjer, äfven kallade khmer (kham, khom). De stå siameserna nära, men ha gröfre drag och äro mindre civiliserade. De äro fredliga, läraktiga och flegmatiska, lefva i polygami och bo mest i bambukojor, som byggas på pålar i floderna. I bergstrakterna lefva stammar af landets urbefolkning, såsom de vilda kui l. samre i skogarna mellan Mekong och Tonle-sap nära Siams gräns, khamen (khamendong) i bergen n. v. om Pnom-penh, pönong ö. om Mekong. Några af dessa vildar, såsom pönong, tillhöra de småväxte moi (se d. o.), andra, såsom kui, äro sannolikt de renaste representanterna af de autoktona khmer, enär kambodjerna äro blott ett blandfolk af dessa khmer och invandrade folkelement: thai, burmaner, hinduer och andra bärare af den arisk-bramanska civilisationen. Kambodjerna äro i allmänhet större än de andra (omkr. 1,65 m.), med en breddindex af 83. De äro buddister, men hos dem har Buddhas lära, hvilande på bramanska trosläror, undergått en mängd förändringar och tillegnat sig animistiska trossatser, som ännu bilda grundvalen i deras religion. De buddistiske munkarna (talapoins) spela en viktig roll. Bramanismen, som föregått buddismen, har lämnat spår af sitt inflytande i bildandet af kaster, som under buddismen blifvit samhällsklasser: den ofantligt stora kungliga familjen, adelsklassen (afkomlingar af äldre konungar), afkomlingar af gamla bramaner och buddistiska präster, den stora massan af fria kambodjer samt slutligen, trots slafveriets upphäfvande 1884, en klass ”bundna”, faktiskt slafvar, flertalet afkomlingar af fångna ”vildar”. Katolska missionärer ha haft ringa framgång; de fleste omvände kristne äro annamiter från Kochinkina. — Khmerspråket är monosyllabiskt, men begagnar sig af ett stafvelsealfabet, bestående af 24 tecken, 35 konsonanter och flera vokaler, af hvilka endast två, a och o, äro enkla. Språkets grammatikaliska byggnad är mycket enkel. Litteraturen består mest af teologiska arbeten, skrifna på pali, hvarjämte på folkets läppar lefver en massa visor, legender och berättelser om jättar och gudar. — Det gamla språket har uppblandats med en mängd främmande ord och närmar sig nu det i Siam och Annam. För skriftspråket ligger det indiska pali till grund. — Af andra folkstammar finnas 40,000 muhammedanska malajer, omkr. 120,000 kineser, 70,000 annamiter, men blott omkr. 500 européer. I Pnom-penh finnas en högre skola samt en elementarskola; i öfrigt ombesörja de buddistiske munkarna folkundervisningen. Tidräkningen är trefaldig: en religiös, en politisk och en borgerlig; den sista är mest använd och börjar med år 638 e. Kr. Landets hufvudnäring är landtbruk; hufvudsakligen odlas ris samt vidare bomull (9,000 ton), tobak, majs, kanel, kaffe, peppar (årligen 750,000 kg.), indigo, kardemumma, areka- och muskotnötter. Dessutom vinner man palmsocker, vax och gummi samt drifver betydande silkesodling och fiske. Vackra siden- och bomullsväfnader tillverkas. K. har blott två hamnstäder, Kam-pot och Sré-Umbel, men största delen af handeln öfver hafvet går öfver Saigon i Kochinkina. Införseln består mest af salt, vin, väfnader och vapen, exporten af salt fisk, bomull, tobak och ris. — Konungen är absolut enväldig öfver sina undersåtar