Kameltörne, bot. Se Kapgummi. Kamen, stad i preussiska prov. Westfalen, 15 km. s. v. om Hamm vid järnvägen Hannover—Köln. 10,429 inv. (1905). Stenkolsgrufvor och fabriker. Kamenets Litovsk (po. Kamieniec-Litowski), stad i ryska guv. Grodno, vid Lesna, en biflod till Bug. Omkr. 3,000 inv., mest judar. K. var fordom en mycket betydlig stad. J. F. N. Kamenets-Podolski (po. Kamieniec-Podolsk), hufvudstad i ryska guv. Podolien, på en halfö mellan Dnjestr och dess biflod Smotritj. 36,900 inv. (1908), 50 proc. judar, 30 proc. polacker. I K. finnas 16 grek.-ortodoxa kyrkor och 2 kloster, 4 rom.-katolska kyrkor och 3 kloster, armenisk kyrka, synagogor, seminarium, 2 gymnasier. Säte för en grek.-ortodox och en romersk-katolsk biskop. K. förstördes fullständigt af Batu 1240, besattes af turkarna 1672 och kom genom freden i Karlowitz (1699) till Polen och 1795 till Ryssland. Vid K. besegrades turkarna af polackerna 22 okt. 1633, och där slöts 17 dec. 1653 fred mellan dem. De fordom viktiga befästningarna slopades 1813. J. F. N. Kamenskaja, kosack-stanitsa i Donska området, Ryssland, vid Donets. 23,576 inv. (1897). J. F. N. Kamenskij. 1. Michail Fedorovitj K., grefve, rysk generalfältmarskalk, f. 8 maj (g. st.) 1736, d. 12 aug. (g. st.) 1809, utmärkte sig under sjuåriga kriget (1756—63) och i 1769—74 års krig med Turkiet. Under det senare besegrade han turkarna vid Jenibazar (1774) och nödgade den i Schumla inneslutne storvesiren att antaga de fredsvillkor, som lades till grund för freden i Kutschuk-Kainardji s. å. 19 och 21 dec. 1778 vann han segrarna vid Jangur och Sakulzy, för hvilka belöningen blef marskalksstafven. Då han 1806 fick befälet mot Napoleon, var hans kraft redan bruten, hvarför han snart måste lämna detsamma.<img l>

— 2. Nikolaj Michailovitj K., den föregåendes son, rysk general, f. 27 dec. (g. st.) 1776, d. 4 maj (g. st.) 1811, gjorde sina lärospån under Suvorov i dennes fälttåg i Italien och Schweiz mot franska republiken, deltog i tredje koalitionens krig och skar lagrar äfven under kriget i Finland 1808—09. Under början af kriget förde han ett underordnadt befäl i södra Finland, men kallades efter ryssarnas nederlag vid Lappo, 14 juli 1808, af öfverbefälhafvaren general Buxhœvden att öfvertaga befälet öfver fältarmén i norra Finland efter general Rajevskij. K. mottog i Jämsö de slagna spillrorna af Rajevskijs armé, framryckte till Saarijärvi, men vände vid underrättelsen om motgången vid Alavo 17 aug. och gick öfver Jyväskylä och Keuruu mot Ruona. Ehuru svenskarna segrade vid Ruona, drogo de sig efter den obetydliga striden vid Salmi 1 och 2 sept. tillbaka, och efter den tiden började K:s segertåg. I stället för att från Lappo marschera rakt på Nykarleby och sålunda afskära återtåget för svenskarna, som tagit vägen till Vasa, följde han dessa, men afgjorde genom den blodiga segern vid Oravais, 14 sept., i själfva verket hela fälttåget. Han följde svenska härens spillror, ända tills dessa genom konventionen i Olkijoki, 19 nov., utrymde Finland, då han på grund af sjuklighet för en tid måste lämna krigsskådeplatsen. 23 juli 1809 öfvertog han i Umeå befälet öfver de ryska stridskrafterna i Västerbotten. Han hotades där med undergång, då en af svenska regeringen utrustad expedition landsteg n. om Umeå, vid Ratan, för att afskära ryssarna återtåget. Den svenska landstigningskårens långsamhet och oskickliga tillvägagående i striden vid Sävar, 19 aug., räddade dock K., som lyckades draga sig tillbaka till Piteå. Han hade just börjat på nytt framrycka söderut, då underrättelsen om fredsslutet i Fredrikshamn hejdade honom. 1810 vann K. nya utmärkelser på den turkiska krigsskådeplatsen, där han en tid förde eget befäl. K. skildras som en insiktsfull, bildad, härsklysten, egenkär, men tapper och förslagen härförare. — I ”Generalen Grefve Gustaf Wachtmeister, hans släkt och hans fälttåg” (i ”Hist. tidskr.”, 1897) skildrar A. Hammarskjöld K:s lefnad och fälttåg i Sverige. C. O. N. Kamenz [-ments], stad i sachsiska kretsen Bautzen, Oberlausitz, vid Schwarze Elster och järnvägen Pirna—Berlin. 11,120 inv. (1905). Ylle-, cement- och glasindustri. Sjukhus (”Lessingstift”), upprättadt till minne af Lessing, som föddes i K. 1729 och af hvilken äfven en kolossal byst där uppsattes 1863. (J. F. N.) Kamera. Se Camera 2 och Fotografi, sp. 992 ff. Kameral (jfr Kammare), förr benämningen på allt, som hade afseende på rikets drätsel och förvaltning o. d. Kbg. Kameralbyrå, afdelning i ämbetsverk för utredning af ärenden rörande någon gren af finansförvaltningen. Namnet användes numera endast i Generaltull- och Järnvägsstyrelserna. Kbg. Kameralexamen. Genom k. br. 30 april 1799 anbefalldes, att de, som sökte inträde i sådana rikets kollegier, som ha befattning med kameralmål, och vid de publika räkenskapsverken, skulle från universiteten förete betyg i vissa kunskapsämnen (teologi, svenska språket och aritmetiken samt grunderna af naturrätten och sedeläran) och att undervisning skulle i dessa ämnen meddelas vid universiteten; därjämte stadgades äfven, att de skulle förete bevis på vunnen praktisk skicklighet. Bland de ofvan uppräknade ämnena nämnes icke den egentliga kameralvetenskapen (se d. o.), men professorn i nämnda vetenskap meddelade från början undervisning däri åt dessa studerande och deltog i förhören med dem. Dessa förhör anställdes efter ej lång tid under form af offentlig examen, hvilken fick namn af kameralexamen. Till ofvan nämnda ämnen lades genom k. br. 16 nov. 1839 grundlagarna. Kameralexamen afskaffades genom k. förordn. 9 okt. 1863. Den kompetens, som genom densamma vanns, kan nu i stället erhållas genom kansliexamen eller, i vissa fall, redan genom studentexamen (jfr k. kung. 12 maj 1865). Th. R.* Kameralist, förr tjänsteman i allmänhet inom verk eller afdelning däri, hvars uppgift var sådana förvaltningsbestyr, till hvilkas skötande fordrades författningskunskap, men icke juridiska studier;